Harald-in-Japan

Sayonara för den här gången

2010-07-27T05:56:00.000-07:00

Ja mina kära läsare. Alla sagor har ett slut, allt har en ände, förutom korven som har två. Nu bär det snart av hem till Sverige igen, så detta kommer bli det sista inlägget för den här gången. Dock, som namnet på bloggen antyder så kommer jag att uppdatera den närhelst jag är i Japan igen, vilket jag tror och hoppas kommer bli många gånger framöver. Vi har precis kommit tillbaka från att ha varit i Gunma och besökt Erinas föräldrar och släktingar. Vi var där en vecka. Jag kommer visa bilder därifrån, samt ifrån Meguro där vi nu bor (i Tokyo). Jag tänkte det kunde vara passande att visa bilder från dessa två centrala "punkter" där vi vistats. De första två och en halv månaderna så var vi i Gunma och efter det så har vi bott i Meguro. Kan, den sittande premiärministern har tappat över 20 procent enligt den senaste opinionsmätningen. Detta är ganska så mycket på bara ett par månader, så frågan är hur länge han kommer sitta kvar om denna trend fortsätter. Jag har fått intryck av att japanerna är trötta på sina politiker eller åtminstone otåliga vad gäller resultat ifrån politiska åtgärder. Knappt så har en ny premiärminister valts förrän han (han, för det har aldrig varit en hon hittills tror jag) är förbrukad och en ny leende joker slängs in i hetluften. Stackars Hatoyama har man inte sett röken av efter hans snabba sorti. Jag tror att han är glad över att slippa pressen, och njuter av sin pensionering istället. Men jag kan ju ha fel. Han kanske gnisslar tänder och säger till en av sina kompisar "Jaj, skall koooma tilbakka, och viiisa vikken som betämme!" Men du har ju fått pengar Är du inte nöjd!!!!?? (säger ovan påhittade fiktiva vän när de pimplar öl hemma hos Herr Duvberg). "jjjjaaa, ekonomiskt sett, jja. Men nuu återståjj den psykiska knäcken av minna mootståndaaajje!" (svar från Hatoyama). Delar av föregående replik kommer från Jönssonligan, när Sickan vill ha upprättelse. Bra filmer, åtminstone de första.

Nåväl, vi var som sagt i Gunma. Det var runt 39 grader varmt och fuktigt. När jag gick ut var det som en blöt filt lades runt en, svetten kom direkt. Kul att uppleva men segt att behöva uppleva många år kan jag tänka mig. Denna relativt extrema hetta på dagen hade den följdeffekten att på kvällarna så åskade och blixtrade det något vansinnigt. Jag var ute med Ki, deras hund, en kväll och var på väg hemåt när ett oväder började. Runtomkring (nåväl, på rejäla avstånd men det kändes nära...) mig slog det ned blixtar kors och tvärs följt av rejäla åskoljud (heter det såå, jej borja tapa svenskan lie grand). Vintern i Japan är satans trevlig, sol och runt 15 grader, men sommaren är too much. Dock, vistelsen i Gunma var kul. Nedan följer lite bilder, enjoy:

Nu är vi dock som sagt tillbaka i Tokyo och jag har idag knallat runt med en sovandes Ylva i barnvagn, längs gator här i närområdet. Jag tänkte det kunde vara kul att visa lite bilder därifrån. Det har varit kul att promenera runt här och tittat på coola hus, parker och folk i allmänhet. Vi har ju haft den fördelen att vi kunnat gå och besöka platser på tider då det inte är så himla mkt folk överallt vilket har gjort upplevelsen trevligare. Alltså, det är trevligt med mycket folk också men inte hela tiden. Ibland är det riktigt skoj att ta tåget in till Shibuya och äta på en isakaya, gå runt och titta in i affärer mm, men det är ju lite (extra) problematiskt när man har ett litet barn med sig, så dessa utflykter har vi mot slutet reducerat då det är så mycket enklare (och trevligt) att röra sig i området där vi bor. Ok, här följer lite bilder från vår promenad. Som ni ser så är inte alla hus moderna utan det finns fortfarande äldre hus kvar, små gator (ibland en och annan grusbelagd gata också faktiskt) etc. Denna blandning gör detta område charmigt i mitt tycke. Enjoy:

Min personliga favorit är huset som visas i bilden ovanför. Först tänkte jag att det var ett ruskigt tråkigt hus, men ju mera jag sett det så har jag tyckt att det är sten- eller skall vi säga betongtufft! Ja, innan jag stänger bloggen för den här gången så tänker jag visa två bilder. En bild på mig, Erina och Ylva: Trion i Japan! Samt en bild på vår söta dotter som under tiden i Japan har lärt sig att gå, tala (mest japanska ord men även ett och annat svenskt) samt le mot pappa så han smälter på en sekund.

Sayonara för den här gången samt på återseende hälsar och tycker Doktor Svensson från Japan!

Det Stora Havet

2010-07-15T18:17:00.000-07:00

Jag har sett, och rört vid, Stilla havet. Eller rättare sagt, Filippinerhavet om jag skall tro internet. Alltså den västra delen av Stilla havet som täcker upp Japans södra kust. Vi åkte dit med ett par kompisar, vilket bilder och text kommer ta upp lite om senare. Men först så måste jag visa ett par bilder från två politiker som tävlade om att få folkets gunst. Det har ju varit val här för några dagar sedan. Jag är ju hemskt oinsatt i Japans politik, men enligt Erina så är denna typ av val vart tredje år, och det verkar ha varit viktigt för t ex USA:s tidningar har följt valet med ett antal artiklar. Tydligen tappade den sittande regeringen som ledes av Herr Kan (Yes We Kan! är en slogan som används här) ett antal platser vilket försvårar dess förmåga att få igenom sin politik. Nåväl, på bilden nedan ser ni ett exempel på extrem tandblekning eller vad säger ni? Det blir ju konstigt när man tar den vita nyansen till höga höjder, får nästan motsatt effekt:

Bilden nedan visar vår nästa politiker(kandidat). Här behövs ju inga ord, han är ett riktigt charmtroll. Vilken spjuverblick! I hans fall skulle jag rekommendera nyttjande av tandställning:

Annars så har jag precis avslutat B-kursen i japanska. Hur mycket kan jag då tala och förstå japanska? Ja, det är tio gånger lättare att förstå och lyssna till japanska, än att tala. Vid långsam konversation med upprepning så kan jag förstå men snabbt "snack" så är jag hopplöst efter. Men gradvis har jag märkt att jag förstår mer och mer. Det är en himla kick att lyssna till vad någon säger, förstå detta och säga något vettigt tillbaka. Bilderna nedan visar de två lärare vi hade samt vi studenter i B-klassen. Totalt finns det klasser från A till F, där F är svårast. Om ni har svårt att hitta mig på bild nummer två så är jag längst till vänster i bilden:

Vi åkte till en ö som heter Enoshima. Den är i förbindelse med fastlandet med en lång bro. På denna ö, för över hundra år sedan, lät en rik köpman uppföra en exotisk trädgård med inslag av europeiska blommor och allsköns botaniska former. Denne köpman heter Samuel Cocking (http://en.wikipedia.org/wiki/Samuel_Cocking_Garden). Med det lämnar vi honom åt rullorna. Han var säkert en hygglig prick men jag kan ju för fan inte bladdra om honom i evigheter. Enoshima var en positiv upplevelse, att det var fint väder bidrog säkerligen också till detta betyg men på det hela så var det mycket kul att åka dit och se det Stora Havet. På den reklamfolder vi fick så står det på härlig engelska varför man skall åka dit: "When you want to see a vast sky and ocean, this is your Enoshima strolling time. Happy events await you". Det bådar ju gott. Vi åt lunch där, var uppe i utkikstornet, knallade runt bland smågatorna, tog bilder. Vi låter bilderna nedan tala för sig själva:

Jag gillar formuleringen nedan gällande förbud av fritt springande djur (hundar antar jag): "No uncaged animals". Självklart skall alla hundar/djur föras fram i burar. Koppel och sådant skit är på tok för slappt, en rejäl stålbur vinner fem gånger av fem:

På fastlandet sträckte sig en lång badstrand ut sig, vilken vi begav oss till. Det var kul att knalla runt i sanden, träffa hundar, se på folk som surfade samt titta ut mot det Stora havet (för övrigt namnet på en bra låt av Jakob Hellman):

Efter denna mastodontpromenad så avslutades dagen på en "isakaya" (d v s typ japansk tapas, mkt gott och trevligt). En stor, kall öl beställdes in omedelbart, åå så gott!:

Senare på kvällen när vi var på väg hemåt, stötte vi på en lealös figur. När vi steg av tåget vid vår station fann vi denna man sittandes i komfortabel ställning. Hans tillstånd, beaktande tiden på dygnet, är inte unikt. Många japanska män jobbar arslet av sig till sent på kvällen (eller ja, man är i alla fall på jobbet sent, sedan kan man diskutera hur pass effektiv man är 22:00). Efter det är det inte ovanligt att man tar en eller flera öl med sina arbetskolleger, för att sedan berusad i olika grader bege sig hemåt för att sova ett par timmar innan det är dags att slå upp ögonlocken för en ny härlig dag. Notera mobiltelefonen han har i handen. Med kraft och jävlaranamma hade han tänkt ringa sin fru för att mumla fram att han är på väg hem. Men kanske tog han slut innan han hann ringa, eller så ringde han, mumlade, för att sedan somna. Jag tycker vi röstar på det sistnämnda förslaget för att hedra den japanska samurajandan:

Avslutningsvis vill jag visa bilden nedan. Sällan har jag sett/läst en sådan spännande kombination av mat och dryck, men det är säkert en mycker bra kombination:

Det var allt från eder Doktor i Japan för denna gången. Och kom ihåg: Det är ok att sila sanden ifrån gruset, men gruset skall aldrig silas ifrån sanden. eller som en av Enoshimas slogans lyder: "Act locally, think globally". Ha en trevlig helg!

Karate i Tokyo

2010-07-01T18:28:00.000-07:00

Uss! Den karatestil jag tränar heter Shotokan. Dess grundare heter Funakoshi (http://sv.wikipedia.org/wiki/Gichin_Funakoshi). Hur ser då Funakoshi ut? Är han liten, smal, långt skägg, sittandes i lotusställning mumlande fraser som "It is nice to meet girl in park. But it is nicer to park meat in girl!" well, i bilden nedan sitter han i alla fall i lotusställning, men vi kan bara gissa om han mumlar eller precis mumlat något. Bilden nedan visar Herr Funakoshi, i den senare delen av hans liv. (Bilden (teckningen?) fanns inne i den dojo som jag tränade i, läs nedan):

Shotokans huvuddojo finns beläget i Tokyo så Dr Svensson har naturligtvis begivit sig dit för att träna. Jag var där 2006 också och tränade. Det är jäkligt bra upplagt, man kan träna 4-5 gånger per dag om man vill. Tränarna håller hög kvalitet. Nedan ser ni mig närma mig dojon, jag klev av vid Iidabashi (tågstation), sedan fick jag leta mig fram lite men det gick bra till slut.

Nåväl, jag famlande fram i den tryckande hettan, men eftersom jag varit där förut så liksom kände jag med mina sinnen mig fram och rätt som det var så stod huset framför mig. Ett tillägg: Vintern som var här i Japan var den kallaste på 52 år och den nuvarande regnperioden kommer vara ovanligt lång, fuktig och het enligt tv:n, hallelulja!. Nåväl, så här ser byggnaden ut:

Det finns flera plan, på plan 3 finns en lite mindre träningssal och på plan 4 är den större träningssalen belägen, där jag tränade. Plakatet som visas på bilden var reklam för den 53:e upplagan av JKA All Japan Karate Championship, alltså typ SM-mästerskap för Shotokanstilen i Japan. Jag fick fribiljetter av tjejen jag pratade med i receptionen som tog emot mig när jag skulle träna. Mer om detta nedan, där det visas filmer och bilder från denna tävling. Åter till min träningssejour. Totalt var vi en kanske 12 personer som tränade, inte så mkt, men desto bättre för oss då vi fick en mer personlig träning. Efteråt pratade jag med en trevlig snubbe som kom ifrån New York men bott i Japan i över 20 år. Han hade precis haft ett uppehåll från karaten på 2 år efter att han haft problem med ryggen. Efteråt när han sagt det, kom jag att tänka på att det där är ganska så typiskt för de som tränar karate (även andra kampsporter kanske), att man liksom blir biten för livet, det är som ett positivt gift, man slutar aldrig (troligtvis) att träna. Och om man gör det så är det oftast i form av uppehåll. Filmen nedan visar hur det såg ut innan träningen gick igång:

Träningen var ganska så tuff för en relativt otränad Dr Svensson. Ena halvan ägnades åt att gå fram och tillbaka i grundställningar. Den andra halvan höll vi på med kata, d v s man rör sig i ett förutbestämt rörelsemönster mot inbillade motståndare. Tränaren, dagens sensei, påpekade vikten med att ha sned höft, tillbakadrag med handen, snäpp i kickarna, hastighet, blicken mm mm. Alltså som en vanlig träning i vår karateklubb (Haninge Budoklubb)! Alla har inte turen att ha en så pass bra tränare som vi har i Haninge Budoklubb, Björn Grunstein. Det är jag tacksam för, att ha fått kunnat träna karate under en så pass kunnig ledning/guidning under många år. Nåväl, nedan ser ni Dr Svensson ståendes framför den japanska flaggan efter träningen, aningen svettig:

Det var skönt att sedan när jag kommit hem, kunna ta en kall dusch, öppna en kall öl och summera dagen som gått, samtidigt som jag planerade min utflykt till tävlingen som jag nämnde ovan. Jag beslöt att gå dit på lördagen, även om finalerna var på söndagen. Orsaken till detta val var att undvika den stora folkmassan, dessutom, det var ju inte direkt dålig karate som uppvisades där på lördagen så jag fick min dos av kvalitetskarate ändå så att säga. Jag var där från typ 13-17 och under den tiden såg jag himla fin kata, och bra kumite (fighting). Jag räknade till totalt fyra riktigt fina tekniker som jag såg under kumiten. En var en kick i huvudet med kontroll. Man hörde riktigt hur klatschet hud mot hud hördes i hela hallen. Nedan ser ni byggnaden där evenemanget hölls (det var en gymnasieskola, stor sådan):

Väl inne i byggnaden öppnade sig en stor gigantisk halvsfär av luft, där det fanns totalt 12 mattor där karate utövades under olika former:

Jag satt bekvämt, hade tagit av mig skorna, precis ätit lunch. Det var en riktigt trevlig eftermiddag. Jag tog foton med min stora Canon-kamera, filmerna är med den mindre kameran. Eventuell skakighet ursäktas, jag zoomade in ibland men nackdelen är då att det blir mer skakkänsligt. Nåvä, njut av bilderna nedan, coola sådana om ni frågar Dr Svensson:

Doktor Svensson summerar i filmen nedan hans intryck efter att halva dagen hade gått:

Doktor Svensson hade ju förmånen att se en massa kator och en massa macher hela tiden. Nedan visas två filmer: en match och en kata. Vi börjar med katan:

Och sedan kör vi matchen. Det är en match där den ena tjejen kör över den andra får man väl säga:

Vad gör man då som deltagare när man inte är uppe på mattan och visar sina kunskaper? Jo, man intar en något mer avslappnad attityd som herren i bilden nedan demonstrerar till fullo:

Ja, det var en trevlig dag. Nedan listar jag några roliga eller söta (läs bild på Ylva) bilder. En bild visar förbud mot att gå och röka samtidigt?! Tydligen anses det som ohyfsat här att gå och röka samtidigt. Jag har svårt att förstå detta, även om jag försöker. Troligen handlar det om att personen ifråga blåser ut rök mot andra personer när han/hon rör på sig. Står man stilla kan man se omgivningen och blåsa ut röken där ingen annan befinner sig. Någon annan som har en annan förklaring? Sedan är det en bild på ett coolt hus. I betong, samt egen design, skitcoolt. Därefter på vår söta dotter Ylva! Enjoy!

Nedan ser ni, på bilden, en teknisk lösning för att hindra folk att inte betala parkeringsavgift när en sådan är befogad. När personen ifråga parkerat bilen så skjuter den röda "staven" upp en bit så att det inte går att åka iväg med bilen. Föraren ifråga måste sedan betala en avgift, för att metallanordningen skall sjunka ned i marken igen så att bilen kan köras iväg. Ja, ganska så smart, kanske ett alternativ till våra p-lisor:

Jag läser för övrigt en bok om retorik (av Göran Hägg, rekommenderas) som jag fått av min käre far. Det är roligt att läsa, hur man kan uttrycka sig på olika sätt för att få fram sitt budskap. Betrakta följande mening: "I don´t know much, but I know I love you". Här får läsaren eller lyssnaren intryck av att 1: Personen ifråga är en enkel och ödmjuk person. 2. Han/hon vet inte så mkt. Men en sak är klar, han/hon älskar någon, vilket är det finaste. Kärleken är störst som Prins Daniel sa i sitt tal. Slutsats: Jäkla fin person, visar sin kärlek, det största man kan göra. Ponera dock en annan tolkning: Att personen ifråga är en idiot, totalt okunnig, kan inte så mkt, vad f-n är det. Bättre är ju att säga: "Jag kan en jävla massa, samt att jag älskar dig. " Då är ju personen ifråga bättre rustad att hjälpa sin partner i deras framtida liv tillsammans. Dessutom är det större förutsättningar för att personen ifråga kan bärga ett välbetalt jobb som i sin tur innebär bättre levnadstandard för dem och eventuella kommande barn. Men den meningen låter liksom inte så bra, skrytigt. Samt att det viktigaste i buskapet, kärleksförklaringen, liksom faller bort eller tonas ned. Intressant eller hur?

Ja, det var allt för den här gången! Ha en trevlig helg, önskar Doktor Svensson från Japan.

En liten båttur i Tokyo Harbour

2010-06-25T05:22:00.000-07:00

Tjena fan. Den nuvarande premiärministern, Khan, gjort utspel om att höja meromsättningsskatten till det dubbla, alltså runt 10 procent. Det är flera partier som stödjer detta initiativ. Dessutom, och detta är faktiskt coolt, så gick Khan ut i en tv-sändning och antydde att Japan borde skapa förutsättningar för att fler dagis skapas så att japanska fruar kan skita i att vara hemmafruar och börja jobba istället. Japan har börjat inse att det kanske inte är så smart att typ halva den vuxna befolkningen är hemma efter att de fött barn. Visst, det är viktigt när barnen är små, men när de är typ 17 år så kanske de kunde lämna hemmets väggar. Det finns alltså en mer utbredd vilja bland politikerna att dra igång Japans ekonomi, via införandet av ett förbättrat socialt skydd. Det sociala skyddet kan t ex ta form av gratis utbildning, barnbidrag eller fler dagis (och detta skydd kan delvis finansieras t ex av den ovan nämnda moms-skatten). Orsaken till detta intresse för socialt skydd tror jag kommer ifrån att de styrande i Japan sett på länder i väst som har lyckats skapa social trygghet och fortfarande bevarat eller t o m stärkt den ekonomiska tillväxten. För att illustrera vad jag menar med att det sociala skyddet i Japan inte är optimalt kan vi ta följande exempel. Som det är nu så kostar t ex, beroende på kvalitetsnivån och/eller statusen, runt 400 000 kr för en student att börja unversitetet och sedan kanske en runt 100 000 kr per studieår (OBS! lösa siffror som jag endast hört från en släkting till Erina). Ponera följande situation: En person påbörjar sina studier men väljer att hoppa av efter ett år för att det inte var vad personen ifråga tänkt sig. Detta är fullt normalt och förekommer säkert ofta i Sverige t ex. En ung person letar sig fram i floran av utbildningar, för att "hitta rätt" och då kanske man inte får jack pott på en gång så att säga (d v s hittar rätt). I Japan kommer då, om en ung man/kvinna påbörjar och hoppar av en utbildning efter ett år, föräldrarna ha slängt runt 500 000 kr i sjön. Det andra alternativet, att personen sväljer sin klump av "detta var fel val av mig"-känsla och fortsätter sin utbildning är inte heller så lockande. I detta fall kan det hända att personen ifråga sedan i sitt framtida yrkesliv blir mer eller mindre bitter då han/hon verkar inom ett område som inte känns så kul, vilket leder till mindre insats i jobbet, vilket leder till mindre bidrag till att dra runt det stora ekonomiska ekorrehjulet. Sedan kanske familjen ifråga har flera barn --> mera risker.... Hua! Bristen på dagis är ett annat exempel. Denna brist leder till att barn är hemma med sina mammor, vilket kan leda till kanske lite mer osociala barn (här är jag dock ute på hal is, har inga studier att grunda detta påstående på...) Vidare är dagis dyrt, räkna med runt 4000 - 6000 kr per barn och månad. Om familjen inte kan betala för ett dyrt dagis som ligger på bekvämt avstånd så kanske familjen måste flytta eller köra sitt barn en längre sträcka varje dag till ett billigare dagis. Denna lilla extrarutt är ju inte så rolig för föräldrarna kan man ju anta. Om vi till denna misär också lägger till att pappan kanske blir av med jobbet så är familjen ifråga illa ute. Det finns då (inte vad jag vet i alla fall) inga bostadsbidrag, socialbidrag, föräldrapenning eller a-kassor etc. Detta kan leda till att när barnet ifråga blir vuxen och vill studera så finna inga pengar till detta utan personen ifråga får då börja jobba på McDonalds. Intet ont om McDonalds, nämner det bara som exempel då det inte krävs att man är utbildad journalist t ex för att börja där. En liten kommentar om utbildningar: Det finns olika kvalitetsnivåer som är olika svåra och dyra att komma in på. Om man kommit in på en med dåligt rykte så är det svårt att få jobb sedan, trots att man har en examen alltså.

Nåväl, till dagens bilder! Vi tog en tur med en yacht runt Tokyos hamn, turen varade i två timmar där det ingick en lunchbuffé. Efteråt besökte vi en trevlig park. Njut av bilderna!

Och här kommer lite bilder ifrån vår tur i den närbelagda parken:

Ha en trevlig helg säger Dr Svensson, som sänder live ifrån Japan!

En liten promenad

2010-06-17T22:32:00.000-07:00

Konnichiwa!

Idag har jag och Ylva varit på ett lokalt dagis. Man får gå dit med sina barn och ha dem där under förutsättning att man själv är där och "vakar" över sitt barn. Det är ganska så skönt, Ylva får utlopp för sin enerig och nyfikenhet när hon leker med de andra barnen och jag kan sitta i ett hörn och njuta av den underbara A/C:n. Jag var dock inte helt passiv, jag testade att prata japanska med de kvinnnor som var där (naturligtvis var det inga män där, de jobbar hela dagarna och delar av nätterna). Jag lyckades få igång en konversation som gick ut på att peka på barn, fråga om ålder och ibland säga "genki" som betyder frisk. De skrattade så glatt och jag var lycklig också. Japanska är till för att pratas, inte bara sitta på rummet och studera glosor. Nu har jag fått råg i ryggen, nästa test blir att fråga om vägen till närmsta pub eller ngt liknande. Observera, när man inte förstår är det bara att le och säga "sodane" vilket betyder ungefär "javisst, jag håller med dig". Det brukar gå hem de flesta gånger (en gång tror jag dock att det hade motsatt effekt för personen ifråga stirrade tillbaka på mig med en inte helt harmonisk framtoning). Det finns ju som sagt hirigana och katakana, dessutom kryllar det av massor av kanji (komplexa tecken som kommer ifrån Kina). Dessa kanji-tecken har jag inte alls studerat, utan det får man ta någon annan gång. Nedan visas en bild på två kanji.

Här har vi alltså två tecken. Det till vänster "kami" betyder om jag minns rätt "uppe" typ. Kami betyder också "hår", men inte i detta fall alltså. Det till höger betyder "häst". Det kan man kanske ana om man betraktar de vertikala linjerna som hästens ben. Tydligen är "hästen uppe" en plats. Just nu har vi lärt oss hur man uttrycker "jag måste...." på japanska. Det är ganska långt att säga detta, eller åtminstone så för en svensk så måste man öva lite innan det sitter bra. Om vi tar "Jag/Du/Vi måste äta" så blir det på japanska (med svenska tecken) "tabenakerebanarimasen".

Idag efter dagisbesöket så gick jag en runda med en sovandes Ylva i barnvagnen. Jag gick förbi några reklamplanscher, som visade leendes politiker som vill att man skall rösta på dem. Ni ser en av dem nedan. När jag ser personen tänker jag Serietidning, jag tänker Ernie, jag tänker Bilförsäljare, jag tänker Sid. Jag tänker hal så in i h-vte! :-) Är han inte ett riktigt charmtroll så säg!

Nedan ses lilla Ylva innan och under vår promenad. Hon är ju för sööt!

Senare under promenaden så gick vi förbi affären/macken som visas nedan. Det är helt klart så att föreståndaren till nämnda mack är USA-inspirerad, och då menar jag västra USA, öken, sand och vind. Stråbollar av gräs rullar förbi. En skylt står och slår i vinden. Vi har de flesta detaljerna här: en gammal rostig pick-up, ett slitet trähjul, lite neonskyltar i fönstrena etc. Jag tog bilden i "retro"-format för att visa min aktning till föreståndarens ambition:

Och så här ser jag och Ylva ut på promenad:

Regnperioden har kommit nu. Det regnar inte varje dag men lite ibland. Den skall hålla på i 2-3 veckor ca. Hettan har även börjat komma, temperaturen ligger runt 30 grader (igår var det 33 grader i Tokyo). Dessvärre är det även fuktigt och klibbigt så går man ut så börjar svetten rinna nästan på en gång. Det som förvånat/överraskat mig under min vistelse här är boendet i kombination med vädret. Under vintern så är det svinkallt eftersom de inte värmer sina bostäder med element etc. Visserligen finns A/C som kan trycka upp värmen men det låter som ett tröskverk och man får inte den jämna fördelning av värme som man helst vill ha antar jag. På sommaren är det fuktigt och varmt så mögel frodas inomhus. Titt som tätt så får vi ta ut kläderna och torka dem när tillfälle ges. För japanerna så är detta självklart men för mig är det nytt. Filmen nedan visar familjen Svensson/Yasukawa på promenad i det varma Tokyo. Vi är på väg till min studiekamrat Rafael, som bor med sin tyska fru och två barn en bit ifrån oss:

Rafael kommer ifrån Equador, har bott i Tyskland, bor nu i Australien där han stormtrivs. Han är en trevlig latinos som passar på att lära ut salsa och vara dj här i Tokyo när han inte passar sina två barn. Frun är en hög chef, de kommer vara här i två år ca, så Rafael är "hemma-man" så att säga, d v s han sköter hem och barn medan frugan delar ut order på jobbet. De bor flott, vilket bilden nedan visar:

Och här har vi Rafael i egen hög person med en av sina söner som heter Kian, samt mig (hmm, här blev det syftningsfel tror jag. Man kan tro om man läser bokstav för bokstav att sonen ifråga heter Kian och mig, men jag menar naturligtvis att sonen heter Kian. Punkt. Sedan finns även jag med på bilden. Det är himla kul att reda ut självklarheter! :-))

Apropå sol, det är inte ovanligt att de japanska damerna går med paraply när solen gassar på. Paraply används alltså inte enbart när det regnar utan även när solen skiner också, som bilden nedan visar:

De kanske har anammat antikens ideal där man skulle vara blek och fet, vilket var tecken på att man inte vistats utomhus samt ej heller rört på sig (inte behövt jobba med andra ord). Om de nu är bleka så saknas bara fetman men med tanke på att hamburgerkedjor mm har slagit rot i Japan där de gladeligen trycker ut glass och läsk i mängder så finns det hopp även på fet-fronten.

Under fotbolls-vm så är det gott att dricka kall öl och äta lite smått till detta. Stekta små fiskar är då ett bra alternativ, ni ser dem nedan. Riktigt gott kan jag intyga:

Under min fina promenad med Ylva så var Erina som jag skrev och hälsade på några kompisar. De hade riktigt kul och pratade en hel del, roligt för dem! Bilden nedan visar kvartetten:

Ok kära läsare, ha en bra helg önskar Doktor Svensson ifrån Japan!

Space: The Final Frontier

2010-06-03T18:53:00.000-07:00

Hallå i vääääldsljyymden! (det är rakt fram, sedan första till höger). Hoppas jobbveckan varit angenäm, och om inte så är den snart slut i alla fall. Japaner och engelska är som jag tidigare nämnt en rolig kombination. Förutom ett något begränsat ordförråd så tenderar japanerna att slänga in känslor och kraft i sina uttryck, jag antar för att sälja mer. Det är en himla konkurrens här bland företagen, så reklam (både i bilder och ord) är det svårt att komma undan. Bilderna nedan tycker jag är roliga. De innehåller den dos av känsla kombinerat med lite konstig engelska som är så svår att få till, men där japanerna är mycket framgånsrika. Läs, titta och njut:

Här är det fråga om en, om uttrycket tillåts, perversion gällande onormalt mycket gillande av himlen. Jag tycker man får en känsla av svunna tider där solen och himlen ansågs vara gudalika där man offrade både människor och djur till dessa två entiteter. Nåja, vidare till nästa bild. Här handlar det om att alla saker i affären relaterar till fotografier eller kameror. Det ger en vissa konstiga vibbar, men inget konkret alarm gör sig gällande:

Men när vi ser bilden nedan brakar helvetet löst. Här kan man ana en gryende sinnessjukdom hos affärsägaren. Vi noterar agg emot maskiner, kombinerat med en lidelse för att ge allt, samt känna harmoni. Fascinerande!

Ok, vad har då hänt i Japan den senaste tiden. Jo, Herr Hatoyama (duvberg, kommer ni ihåg?), Japans premiärminister, har beslutat att avgå. Han satt vid makten i ca 8.5 månader. Han tillträdde den 16:e september förra året. Orsaken till hans dalande popularitet var de pengaskandaler som han och hans generalsekreterare förmodades vara inblandade i, samt problemet med vart den amerikanska militärbasen skall förläggas. För närvarande är den på Okinawa, men folket där vill för allt i världen ha bort amerikanerna vilket Hatoyama förut lovade men där han sedan gjort en u-sväng och nu sagt att den skall vara kvar. Jag tror att hans lite velande attityd gjort folk förbannade. Dock skall tilläggas att det inte är lätt att vara premiärminister i Japan. På fyra år har lika många preimärministrar kommit och gått. Det blir ju lite av polsk riksdag när de styrande byts ut hela tiden, inget blir riktigt gjort. En annan sak som hänt är att en japansk astronaut har kommit tillbaka ifrån rrrjyymden. Han var där i 161 dagar vilket är ett nytt japanskt rekord. När han landade fick han bäras ut eftersom hans kropp var för svag för att hantera jordens gravitation. Det första han skulle göra var att ta en riktigt het dusch och sedan dricka en kall öl, låter gott. Japan har dessutom skickat upp en farkost i rymden, som är tänkt att "solsegla". Tydligen så hade japanerna suttit och funderar i över 6 år på det smartaste sättet att veckla ut seglet (jag antar att det är en känslig operation). Valet föll till slut på en beprövad variant att kinesiskt pappersvikande (jag har glömt bort ordet för det). Nu i början av juni skall man veckla ut farkostens segel där vinden i detta fall utgörs av solens protoner/fotoner. Ja, här ser ni att Doktor Svensson tvekar på val av ord. Hursomhelst så skickar tydligen solen ut partiklar som skall trycka iväg farkosten i en hög hastighet ut i världsrjjyymden mot okända världar och möten, spännande!

Vi har besökt Erinas föräldrar i Gunma. Det var mycket skönt att få byta ut Tokyo-miljön mot Gunma där det är gott om plats med fin natur. Jag tror att en kombination av Gunma och Tokyo vore bra. Nedan visar jag lite bilder på vår tripp dit. Är ni hemma så öppna en kall öl, luta er tillbaka och slötitta på bilderna och mumla ibland "Det var som fan" etc. Mkt nöje.

Erina och Ylva mötte upp en dag efter att jag studerat japanska. På bilden nedan ses en del av mina studiekamrater. Det är en salig blandning av folk ifrån USA, Taiwan, Filipinerna, Korea mm. Jag tycker jag ser ut lite som en maffialedare, där jag sitter välbeställd i mitten med mina nya raybans (solbrillor):

Bilden nedan visar mig, Erina och Ylva. En glad trio i Japan, säg Ja till Apan:

Avslutningsvis måste jag visa en bild på en plastkasse med tillhörande rolig text. Vi är återigen i landet "Japan med konstig engelska kombinerat med udda inlägg". Här handlar det om tomten. Hela texten syns inte, jag tog flera bilder för att täcka all text, men jag tror att en bild räcker för att ni skall förstå lite i alla fall, mkt nöje!

Ok, det var allt för den här gången. Ha en bra helg önskar eder Doktor i Japan.

Shinjuku-koen

2010-05-16T05:27:00.000-07:00

Hej på er, detta inlägg kommer visa bilder från en stor park i Tokyo. Den ligger vid Shinjuku som är en mkt stor (tåg)station där det väller fram folk hela tiden i alla riktningar. Parken ligger runt 5-10 minuters promenad ifrån stationen, och är väldigt väl omhändertagen. Det finns traditionella tehus inom området samt åtminstone en restaurang. På denna restaurang serverades det inte så god mat om jag säger så, på konflikträdd-svenskt-manér. Men i övrigt var parken en fin upplevelse, det fanns även franska och engelska trädgårdar. Den engelska var endast en platt gräsmatta (vi måste ha sett fel på kartan), men den franska bjöd på en hel del rosor, där jag tog några kort. Premiärministern här, Hatoyama (duvberg) har tappat väljare så det sjunger om det. När han tog makten för drygt ett år sedan hade han över 70 procent av folkets stöd. Nu har han 21 procent enligt senaste opinionsundersökningen. Orsaker till detta fatala "drop" kan inte enbart härledas till hans ofördelaktiga yttre utan man måste söka mer djupgående orsaker. Då stöter man direkt på åtminstone 3 stycken. För det första så var det skumraskaffärerna/konstigheterna med det antal miljoner yen som han fick i partibidrag från hans mamma. Tydligen hade det inte framgått att hans rika mamma sponsrat honom, vilket i sig är en ädel och helt förståelig akt, utan det hade lagts fram som om det var ngn organisation som hade stöttat honom ekonomiskt (vilket är ett krav tror jag, alltså att det måste vara en organisation och inga privatpersoner). Ja, ngt fel var det i alla fall med det hela. Sedan har hans minister under honom troligen myglat med att spendera partipengar. Det har framkommit de senaste veckorna och x antal miljoner yen är borta i rök och alla skyller på alla. Denne minister skall nu höras av åklagare. Som ni kanske förstått så är det ej ovanligt att japanska politiker är involverade i situationer som rör pengar och skumraskaffärer. Den tredje och kanske största orsaken är Herr Yatoyamas velighet att ta tag i "issuen" att lösa problemet vart amerikas militärbas skall förläggas. Nu är den på ön Okinawa men alla på Okinawa vill ha bort jänkarna och ingen annan vill ha dem ngn annanstans. En aktion är att visa amerikanerna fingret och sparka ut dem, men förutom att få en världsmakt emot sig så är Japan säkert uppbunden med överenskommelser mm (jag spekulerar bara). Vi får se om han sitter vid makten när vi åker hemåt igen. Nu till parken. Jag börjar med en bild som jag tog på toaletten på den usla restaurang vi var på. Japaner och engelska går inte hand i hand, än så länge i alla fall. Jag tror grammatiken är fel i alla fall, det känns konstigt när man läser den, det är ngt skönt med ordföljden. Vattnet sköljs bort, endast på en gång, efter man använt den. Ja, läs själva. "only at once after use" är den coola delen i meningen.

Nästa bild tog jag inne på parken, fin bild tycker jag. Fungerar ypperligt som bakgrundsbild på datorn, det är bara att använda den, varsågod!

Nästa bild är en på militära träd. Föredömligt kamoflague på barken måste jag säga.

Nedan ser vi telebolaget Docomo´s (betyder överallt på japanska) empire state building-liknande byggnad höja sig över den fridfulla parken. Jag känner lite batman-vibbar här.

Nedan följer en bildserie från parken, med franska trädgårdar, rosor mm mm. Enjoy.

Väl ute från parken var det skönt att möta lite futuristiskt Tokyo igen, vilket bilden nedan får symbolisera:

Det var allt för denna gången, sayonara för nu säger eder Doktor i Japan.

Bilar i Japan

2010-05-02T08:13:00.000-07:00

Halloj! Visste ni att japanerna har runt 20 olika sätt att räkna upp saker på? Inte räcker det med en stol, två stolar etc, utan de har alltså sexton olika sätt. Jo, det är sant! Ett sätt för objekt, ett annat sätt för människor, ett tredje sätt för platta saker, typ vykort, eller tunna tröjor. Sedan finns det ett sätt för maskiner och/eller fordon. Därutöver har vi ett sätt för kläder samt ett annat sätt för böcker/magasin etc. Här är det ju straffläge för en doktor... Vad händer om man håller upp en lite tjockare t-shirt, och säger till expediten att jag vill ha tre sådana här tröjor. Skall man "typa" tröjan som ett objekt eller helt sonika ta det för vad det är, d v s ett klädesplagg, eller kan man tolka in det i kategorin platta saker? Ja, tydligen så är det inte så att universum går under om man "felaktigt" använder ngt av dessa tre alternativ, men är det inte kul att de har lyckats hitta på så många kategorier av objekt som skall benämnas på olika sätt om man på ngt sätt med en ljudlig stämma räknar upp dem. Idag har vi varit en heldag i/vid "Tokyo Harbor", det var båtar, sol och sand och stora shopping malls. Kul. Dessutom råkade jag stappla in i en bilutställning på bilar ifrån 50- och 70-tal. Detta i kombination med en del coola bilar som jag stött på runt Tokyos gator föranledde mig att skriva ett inlägg med film och bild på bilar i Japan. Så håll till godo. Jag börjar med att visa en film där ni får se lite, detta följs sedan av några bilder på bilar ifrån samma utställning, men vi börjar med filmen. De bilkunniga läsarna för gärna komma med kommentarer om vilka bilar det är vi ser. Jag missade det i all iver och upphetsning. Dock, den silvriga mercan var en 250 cls eller ngt liknande....

Nedan visas bilder på en del av de andra bilar som fanns där.

Bil 1: En citroen, från 50-tal tror jag. Var tydligen populär och byggdes i runt 750 000 exemplar om jag inte minns fel ifrån det jag läste på skylten.

Bil 2: En alfa-romeo, "duette" eller ngt liknande kallades modellen för att det var en ren två-sittsig bil.

Bil 3: En cadillac. Modellen var känd för sin kvalitetskänsla, tydligen hördes knappt någonting när suffleten åkte upp eller ned. Kommer dock inte ihåg vilket årtal modellen började tillverkas.

Bil(d) 4 och 5: En delorian, från -81. Modellen byggdes endast ett år, eftersom det inkom oroväckande anmälningar från personer som krockat där sedan inte måsvingedörrarna fälldes upp eller ut, vilket försvårade chansen att komma ut mm. Delorian hette en av GM:s chefer som tog initiativet till modellen, Lotus bildesigners skapade formen. Karossen är helt i rostfritt stål. Man fick inte röra bilen, men jag smekte den med mitt finger, ujujuj, skön känsla.

Bil 6: Nu kommer vi in på de lite grövre grejerna. På nedervåningen fanns det tävlingsbilar som visades. Bilen vi ser på bilderna är en toyota som kördes under Le Mans -98. Bilen utstrålar kraft och råstyrka, precis som Doktor Svensson.

Innan vi lämnar Tokyo Harbor och bilutställningen så vill jag visa en bild på frihetsgudinnan. "Vafalls, är doktorn galen, den är ju i New York!" är en berättigad tanke som kanske spelas upp i vissa av mina läsares hjärnor, men lugn. Frihetsgudinna på bilden är 20 gånger mindre samt belägen i Tokyo. Japanerna tycker nämligen att det ser ut som i New York med bron och allt i bakgrunden, så de skapade alltså en dvärg-gudinna för att det skulle se ut som i New York. Är det inte härligt så säg.

Ok, över till bilarna igen. Nedan följer en radda med bilar som jag tyckt varit värda ett fotografi. Personligen tycker jag moderna, nya bilar är roligare än gamla reliker. Ngt som jag noterat är att äldre bilar oftast har tunna växelspakar och tunna rattar, tunna hjul och tunn plåt mm. Man kan ju undra hur bilarna ser ut om 50 år. Om trenden att allt skall bli kraftigare och kraftigare fortgår kommer det handla om tanks som rullar fram på gatorna. Hursomhelst, öppna en öl (om det inte är arbetstid eller om ni jobbar i Danmark), luta er tillbaka och betrakta bilarna i Japan:

Jag avslutar denna kavalkad av bilder på bilar med en bild på en bil som var väldigt tight parkerad.... Som ni kanske gissat är det ont om utrymme i Tokyo så det är vanligt att när man parkerar sin bil så ställer man den VÄLDIGT nära t ex en vägg om det är det som är den naturliga gränsen så att säga, men vissa tar det till överdrift.... Klistermärket på bilen som ni ser visar att föraren till denna bil är nyexad. Jag antar att övriga bilister då skall ta detta i beaktande (hur nu man hinner göra det när man kör sin bil på en väg med en massa andra bilar mm). Hursomhelst, jag antar att denna person skulle behöva öva lite mer på att lära sig parkera utan att skrapa upp lacken. En passande kommentar till denna bild är Vanhedens ( i Jönssonligan) klassiska: "Akta lacken, pappskalle!":

Inlägget avslutas med en bild på mig och Ylva, där man tydligt kan se att min dotter har ärvt sin fars smak för glass och sötsaker:

Ha det så bra önskar Doktor Svensson ifrån Japan!

Smått och gott, gott och blandat, gott och smått

2010-04-22T03:36:00.000-07:00

Halloj! Man skulle ju kunna tro att Japan kring dessa datum skulle börja anta en våraktig för att inte säga försommaraktig känsla med temperaturer upp mot 20-25 grader, ljumma vindar så att jag fick dra på mig kortbyxor och sandaler i förberedande syfte inför den stundande hettan som för eller senare kommer bölja över oss. Så var vädret när jag var här 2006. Men icke. Idag har det varit hällregn och 6 grader kallt, hela dagen. Härligt... Tydligen enligt den japanska televisionen så har det inte varit så här kallt på över 52 år. Jag kan se en koppling mellan Sveriges väder och Japans. 2006 var det en underbar sensommar i Sverige kommer jag ihåg. Vi var och badade vid Gålös klippor i september t ex. Japans väder följde trenden i Sverige med en varm sommar (eller försommar i alla fall, så länge jag var där), men i år har det varit kallt i Sverige och även ovanligt kallt i Japan.

Detta inlägg kommer visa bilder och film där vi mött kompisar till Erina samt ett svenskt kompispar till oss, som kommit över och hälsat på, mkt trevligt. Först vill jag visa en bild där vi ser Ylva i inspekterartagen. Hon har ett nyfiket sinne och vill trycka på alla knappar, helst de knappar där man nästan inte når och där pappa och mamma höjer sina irriternade röster, vilket bilden nedan kanske antyder:

Vi var och knallade runt här i de lokala omgivningarna som för övrigt är mkt trevliga, och hittade en affär som sålde gamla möbler (vieja ropa eller vad han säger i sällskapsresan). En del tycker det är stiligt och coolt att ha en äldre look i hemmet, vilket jag för all del respekterar även om jag personligen tycker det är skönare att ha möbler som ingen använt innan. Hursomhelst, det som fick mig att höja på ögonbrynen var prislapparna dessa möbler hade. Nedan visas en bild på ett gammalt rostigt bord, som kan ha stått på en bakgård och rostat några år i regnet, kanske en del ölburkar och vinare har spillts ut på det genom åren. Kanhända en gammal hankatt urinerat där, vad vet jag, använt är det i alla fall. Priset: 176 000 yen. Motsvarar runt 14-15 000 kr ca.... Kom å köp!

Nedan kommer en snabbpresenation av en del personer vi mött (härligt att bara bränna av presentationer sådär):

Bild 1: Johannes och Yuko. Johannes bor i Sverige men flyttar (för gott?) till Japan och hans japanska fru i sommar. Lycka till Johannes och vi syns i sommar!

Bild 2: Erinas amerikanske kompis Jay:

Bild 3: Erinas kompis Setsuke med hennes tyske pojkvän Daniel som var en trevlig prick:

Bild 4: Våra svenska kompisar Nicklas och Helena. De har varit här i 3 veckor snart och åker hem om några dagar. Dessvärre har vädret inte varit det bästa men jag tror de har haft en kul och minnesvärd semester trots allt:

Vi åkte med dem till Fuji-Q, en nöjespark med ett par grymma berg- och dalbanor. Vi åkte två av dem, den tredje missade jag p g a att de hade precis stängt. Den första hade en maxhöjd på 79 m. o. h. Ganska högt kan jag säga. Precis som på Gröna Lund har dem en kamera som tar kort i kritiska lägen, och jag såg så glad och skräckslagen ut på kortet så jag köpte det, kul att titta på ibland. Nedan visas den berg- och dalbana jag missade. Där roteras man runt en massa gånger samtidigt som man flänger runt i alla möjliga riktningar. Det fanns 16 restriktioner tror jag som man måste klara av för att få åka (inte äldre än 63, längre än 130 cm, inte hjärtproblem, inga frakturer etc)...

När vi var uppe och åkte runt så sakteliga i ett stort pariserhjul så kunde man se Mount Fuji. Vi såg toppen för ett kort ögonblick, men när jag tog fotot som visas nedan var toppen förstås täckt av moln, men det blev en ganska så poetisk bild om man frågar Dr Svensson:

En sak som jag märkt när vi varit och rest runt i Tokyo, så är det att man ser inte gamla människor så himla mkt, och jag tror jag förstår varför. De orkar helt enkelt inte med all trängsel och jäkt som det är i Tokyo, åtminstone när man använder buss och tåg. Erina hävdar dock att Tokyo-borna är vana vid denna trängsel och tycker inte att det är trångt. Kanske har hon rätt, dock framstå det faktum att "the oldies are gone". T o m på vardagar klockan, säg 14:30, så är det ganska så rejält med folk, så några tider där det är typ folktomt är svårt att hitta. Nedan visas en bild på en vanlig kösituation och sedan hur det ser ut innuti ett fullt tåg. Bilderna är tagna i närheten av Shinagawa:

Ylva utvecklas med stormsteg. Inte nog med att hon numera går, utan när vi är och handlar mat vill hon bära korgen själv, och helst lägga i lite grejer också. Filmen nedan visar henne i matköpartagen:

Ibland är det bra med bara bilder, så jag slänger iväg några som jag tycker är fina eller roliga och som vi har upplevt de senaste veckorna, mkt nöje:

Ok, ha en trevlig helg önskar eder Dr Svensson i Japan!

2010-03-31T05:10:00.001-07:00

Kära trogna läsarskara! Eder geniala doktor i Japan kommer här med ett rykande färskt inlägg. Det var ett tag sedan sist, men den som väntar på något gott.... Våren vägrar infinna sig, det är kyligt men klart väder, och nu när vi snart går in i April är det väl ändå dags att det börjar bli lite varmare, vi är ju i Japan och inte i Jämtland menar jag. Min japanskakurs för extrema nybörjare är avslutad och nästa kurs för lite mindre extrema nybörjare startar i april. Det skall bli kul även om det är en del jobb att studera japanska. Vi var nyligen uppe hos Erinas föräldrar en vecka och trots mina hemläxor mm så är det inte mkt man förstår när de börjar prata, men jag antar att det är så att insikten kommer gradvis och rätt var det är så förstår man helt plötsligt lite mer. Om det någon gång skulle komma fram en japan till er och undrar vad ni föredrar, en banan eller ett äpple (låt oss för enkelhetens skull anta att ni förstår denna fråga eftersom jag inte vet hur man säger det eller skriver det...) Nåväl, om ni nu föredrar bananen så kan ni säga: "Banana-wa no hoga ski des". Glöm aldrig det. Att dem bara orkar, våra storkar. Nu vaknade Ylva, ett herrans liv. Jag återkommer om en stund... Sådärja, tillbaka. Vad annars har hänt, jo en stor sumoturnering har avslutats, den pågick i 15 dagar. Det var en cool mongul som vann, han vann alla sina 15 matcher. På andra plats kom en bastant herre från Estland om jag förstod det rätt. Han kallas för "Baruta" vilket anspelar på baltikum, där landet ifråga nästan ligger så att säga. Han vann 14 machter och förlorade en, mot nämnde mongul. Jag måste säga att det är jäkligt kul att titta på sumo. För det första är nästan alla matcher över på en halvminut, det är som två kraftiga valrosshannar kastar sig på varandra, frustande, stånkandes med sina stora magar. Den snabba frekvensen gör att man kan se många matcher, kul. Sedan är det en objektiv sport, nästan i alla fall, vad avser bedömningen. Om någon sätter ned en kroppsdel förutom fötterna inom ringen förlorar personen i fråga eller att han blir utslängd. I andra sporter såsom till exempel gång så är det ju väldigt svårt att kontrollera att personen ifråga inte har sprungit, d v s att åtminstone en fot varit i backen hela tiden. Men sedan händer det ju att de mäktiga valrosshannarna dimper ned i backen nästan samtidigt. Vad händer då, vem vinner? Använder man modern teknik, rewind med inzoomning? Nej, självklart inte. Fyra små, smala gubbar kommer fram, mumlar och utser subjektivt och ibland felaktigt en vinnare. Det är samma sak med snooker, den engelska "sporten". Om en spelare missat en stöt och bollarna måste läggas tillbaka på samma platser så är det domaren som subjektivt och ibland mycket grovt felaktigt placerar tillbaka bollarna, då brukar spelarna protestera (det skall dock tilläggas att vid kiviga fall så tittar snooker-domarna på tv:en för att se vart bollarna låg, men bara i nödfall och om det klagas). Är det så fel att använda sig av modern teknik?, tydligen. Det synes som det är viktigare att bevara den kulturella aspekten, och kanske har dem rätt.

Vad har då hänt här, jo en hel del. Vi har bland annat besökt ett jättecenter där barn kan leka. Nedan visas en film där Erina hoppar med Ylva. Undrar vem som har roligast, det verkar som ett dött lopp.

Nedan ses jag och Ylva sittandes under ett trähus, Ylva verkar ha riktigt roligt!

En annan dag var vi vid Shibuya Park, det var en matfestival där maträtter kunde inmundigas ifrån Japans alla hörn, mkt kul. Det var på en söndag, så med andra ord så var det smockfullt som vanligt i Tokyo. Nedan ses den "gång" man kunde vandra längs med och smaka på mat längs de olika stånden:

Efter denna matupplevelse så drog vi vidare till parken, där denna gamla, stotliga "great dane" -dam kunde beskådas. Den hade ett mäktigt skall kan jag intyga:

Efter detta så blev det karaoke! Erinas kompis Setsuke var med oss under dagen och även under karaoken. Hon sjöng nog bäst av oss, med mig på en absolut odiskuterad sistaplats, men kul var det. Man bokar ett litet rum där man slår sig ned och sjunger, sedan är det bara att beställa in öl om man så vill (vilket många vill). Nedan ses en bild på Erina och Ylva, i sjungartagen:

Ylva ville inte vara sämre hon utan stämde upp i en ballad (balad?)!

Som jag nämnde ovan så drog vi upp en vecka till Gunma, skönt att få se lite berg och röra sig på fria ytor igen, som man inte gör så mycket i Tokyo. Jag hann med några besök till bra onsen där, mycket trevligt. Det regnade dock och var kallt, vad gör man då? Jo, man sätter ihop sin inköpte plastrobot! Det tog 10 timmar och var kul, nedan ses resultatet med en Harald i närbild med mycket hög nördfaktor. Notera mitt stolta leende inför denna bravad! Man blir inte äldre än man gör sig!

Under vår vistelse i Gunma besökte vi Erinas morbror, den legendariske Eichan, som för övrigt i veckan gick i pension efter att ha jobbat 40 år vid Shimonitas sjukhus som röntgentekniker typ om jag förstått det rätt, respect. Vi hängde med Eichi till hans gamla vänner sedan barnsben. De gjorde nudlar som vi fick smaka, mycket gott med hyperfärska nudlar. Vi åt soba och udon. Nedan ses en film där vi får ta del av skapelseprocessen, hallelulja!

Nedan ser vi gänget!

Erinas moster har två katter. Den yngre ses nedan på bild, med Erina och Ylva. Ylva gillade att springa efter katten, och katten verkade tycka det var kul att skutta framför Ylva. Jag gillar Ylvas pose i bilden nedan, hon verkar förstå att det är fråga om fotografering, eller vad hon nu snappat upp, intressant!

Ok, nog med text. Nedan följer ett antal bilder. Dels på schyssta bilar men även några roliga bilder (i mitt tycke). Håll till godo! (kolla in låren på gorillahannen, lär knappast gå in i ett par Levis 501:or):

Ok, det var allt för denna gången från eder doktor i Japan. Stay cool!

Dr Svensson

Ett museum och ett svenskt hus

2010-03-11T19:37:00.001-08:00

Hej på er i Sverige! Här kommer ett inlägg från eder Doktor i Japan. Detta inlägg kommer ta upp ett besök till ett mkt stort (världens största enligt lokala uppgifter) tågmuseum. Vi besökte detta museum tillsammans med två av Erinas kompisar. I samband med detta sov vi över hos ena kompisens föräldrars hus, ett s.k. "Sweden House" (sounds exciting if you ask Doktor Svensson), så det blir lite bilder och text om detta svenska hus. Vad har då annars hänt här, ja, inget utöver det normala. Jag fortsätter mina språklektioner i Japanska. Det går framåt, om än med små små steg. Klass A (läs extrema nybörjare) avslutas torsdagen den 18/3. Klass B (läs nybörjare) börjar den 13/4, vilken jag också skall gå tänkte jag. Vi har nu betat av hiragana och katakana, samt precis avverkat adjektiv, där det finns (åtminstone) två sätt att böja adjektiven, antingen med -i på slutet eller med -na. Vi fortsätter att besöka Erinas kompisar, hon känner ett stort antal personer så jag har nästan blivit lite avtrubbad, men i en positiv mening. Jag har för ovana att nästan direkt glömma bort namnen på de jag möter och det gör ju inte saken bättre när man hälsar på kvinnor och män med japanska namn som ibland låter nästan identiskt (yuriko, yuuko, yunko, sairo etc), men kul är det. Speciellt roligt att få en inblick i japanska hem. Favoritstället är nog hittills en lägenhet som låg precis vid en stor flod. Ett trevligt par, mannen där är arkitekt och driver en egen firma. Imponerande att dra igång ett sådant projekt, anställa folk, göra upphandlingar av kontrakt mm. För närvarande hjälper de ett norskt företag som har etablerat sig i Tokyo att inreda sitt kontor om jag förstod saken rätt. Han jobbar också mycket kan jag för övrigt försäkra.

Nåväl, över till de japanska tågen. Musemuet bestod av fyra våningar (om man inkluderade taket, vilket för dagen var stängt p g a regn). För alla tågnördar måste detta vara ett Mekka. Det fanns ånglok, kejserliga vagnar, shinkansen-tåg och en hel del annat, b l a en minibana med små elektriska tåg, men banan var inte så mini, utan ganska så mega, vilket visas på en film nedan. Jag gör det hela enkelt för mig och listar upp en del bilder och filmer nedan som visar vår tripp till detta fina museum, ett fint minne, och är man intresserad av tåg och är i Japan är detta något jag verkligen kan rekommendera. Dela dock upp besöket med en rejäl lunch och vilopaus emellan så att man behåller humöret och krafterna! Mkt nöje, vi syns nedan då vi skall avhandla japanernas tolkning av ett svenskt hus.

Ja, det var sannerligen ett trevligt museum. Som ni såg på en av bilderna så besökte vi museumet tillsammans med två av Erinas vänninor: Yunko och Yuiko. Yuikos föräldrar har ett s.k. "Sweden House", där vi sov över en natt. Under detta besök hann med en visit till ett fint onsen med bastu mm, vilket var mkt trevligt. Vad definierar då ett svenskt hus mot motsvarande japanska hus. Ja, inte så himla lätt kanske att reda ut, men det svenska huset var större, hade större fönster, kanske större rum inuti och så klart det härliga (not) furuvirket i bland annat trappan upp till övervåningen. Nedan visas två bilder, den första bilden på det svenska huset och den andra bilden på vad jag i min amatörställning har plockat ut som ett "typiskt" japanskt hus. Dock skall tilläggas att de japanska husen har en tendens att vara unika, d v s det verkar som om varje hus är specialritat av en arkitekt, men man kan generellt säga att japanska hus är trånga och små.

Ok, över till insidan på det svenska huset. Nu kanske den laglydige läsaren mumlar ngt i stil med att "den där j-vla doktorn visar bilder innefrån ett hus, det är ju för fan privat, låt dem vara", men lugn Doktor Svensson har i god ordning och stil hört sig för med de boende om att få visa dessa bilder och fått klartecken, eller som amerikanarna säger "It´s a GO". Nedan visas således bilder innefrån den svenska bunkern innehållande hundar, trappor, telefoner och trä mm. Håll till godo (jag gillar för övrigt definitionen av "vi ses" som redovisas i en bild)!

Avslutningsvis visar jag tre bilder som visar på att det är trångt i Tokyo, både med boende och parkering av bilar!

Ok, ha en trevlig helg! Doktor Svensson säger sayonara för denna gången ifrån ett soligt Tokyo (där det dock snöade får två dagar sedan, lynnigt väder).

Parker i Tokyo

2010-02-26T05:58:00.000-08:00

Hej! Till skillnad från Stockholm där det finns gröna oaser lite varstans och det aldrig är särskilt långt till grönt och skogar, så är Tokyo en cementbunker (dock en fin sådan) med skyskrapor, tempel, reklampelare, tåg och en massa människor. Människan har dock (troligtvis) sitt ursprung på de stora slätterna och inom oss dunkar ett naturhjärta som behöver näring. Hur har då Tokyo-politikerna löst detta näringsproblem? Jo, genom att lite varstans skapa små parker där det finns träd, gräs och vatten där folk kan vistas och lugna ned sina stressade sinnen. De flesta parker är relativt små, en del har vidgat sitt naturbegrepp genom att inkludera asfalterade vägar som är fria från bilar där Tokyo-borna kan springa, cykla eller göra vad man nu vill på en bilfri asfalterad väg. Vi har hunnit besöka en del sådana parker och detta inlägg kommer att visa bilder och filmer ifrån tre sådana parker. Först bara en liten kommentar om turbulensen angående biltillverkaren Toyotas akuta ryktesproblem. Ett antal bilar har ju påträffats ha brister i bromsar och styrning mm, och en del olyckor har dessvärre inträffat på grund av detta. Om vi bortser ifrån de personliga tragedierna av de personer som drabbats och enbart ser detta ur Toyotas synvinkel så är det naturligtvis livsviktigt att smutsstämpeln på Toyotas rykte tvättas bort. Således har chefen Mr Toyoda himself åkt till USA för att frågas ut av deras kongress. Han blev ganska hårt ansatt och medgav att Toyota vuxit för snabbt mm. Men det som var intressant att se var att Toyoda öppet grät när han senare talade med Toyota-anställda där de gav honom sitt fulla stöd. Jag tycker det visar på ansvar, till skillnad från en massa andra personer i chefsställning som HAR ansvar men inte TAR ansvar. Därmed inte sagt att Toyoda skall begå harakiri om det fortsätter poppa upp fler problem, men jag gillar inställningen. Som ni kanske vet så jobbar japanerna arslet av sig, de 3 jag talat med jobbar samtliga från c.a. 09:00 till 21:00, lägg därtill 2-3 timmars tågresande varje dag i smetfulla tågvagnar, så är de således borta från hemmet en 14-15 timmar varje dag, och ibland jobbar de på helgerna. Sedan kan man tycka vad man vill om det, personligen tycker jag att de nästan skulle vara mer effektiva om de gick hem tidigare och hade mer tryck i arbetet. Faktum är att de stora företagen har börjat införa en "inte jobba övertid-onsdag" varje vecka där anställda uppmanas att gå hem runt 18-19, så det kanske är ett steg i rätt riktning (om man går på min linje d v s).

Ok, nu över till parkerna! Den första parken heter Himoya och ligger 20 minuters promenad härifrån. Där finns en liten damm, ett tempel och lite lekplatser för små barn. Nedan visas en bild på en fågel som simmade runt i dammen, ingen aning om vilken ras det är men det ser ut som en minisvan med attityd.

Dammen innehöll även andra invånare. Nedan ser ni två rackare som ligger i solen och slappar.

Och här ser vi Ylva filosoferande i barnvagnen.

Den andra parken och hittills min favorit är parken som ligger ett stenkast ifrån Shibuya, d v s mitt i smeten i Tokyo. Det är ganska coolt att man kan gå ifrån gigantiska reklampelare och en flod av människor till att 5 minuter senare ligga lugnt och skönt på en fin gräsmatta och smutta på en kaffe. Nedan visas en bild på en häftig byggnad som ligger precis i utkanten av parken. Det är en kvarleva ifrån Tokyo-OS 1964. Byggnaden användes i OS-sammanhang men jag vet inte för vilka sporter. Jag gillar designen på den, den liknar ett rymdskepp med former från en vikingabåt på något sätt. (Hmm, jag kanske skall sluta äta dessa coola svampar jag köpte nyligen).

För att minimera på svamlet om hur parken ser ut så kommer en serie av bilder tagna i parken. Titta på dem, så ses vi nedan efter bilderna, mkt nöje! (Parktilläggsbeskrivning: Det var en avslappnad stämning i parken, en kille dansade step dance, två andra flög ett plan (ja alltså inte flög själva utan kastade ett litet balsam-plan med gummisnoddspropeller), hundar som rastades mm).

Ylva gillade parken skarpt och visade prov på en fin samlarförmåga. Hon verkar föredra att samla på stenar, helst så bägge händerna är fulla men pinnar går också bra som vi ser i filmen nedan. I slutet av filmen zoomar jag in step-dansarnen jag pratade om, förhoppningsvis går han att urskilja. Han var ganska bra.

Parken innehöll som sagt även en hel del hundar, allt från skotska terriers till salukas. Nedan ses en korsning mellan papillon och chiuvaua (eventuell festavning på chiuvaua ursäktas!):

Den sista parken som redovisas kommer här! Den heter Yoyogi Park. Där fanns flera byggnader från Tokyo-OS, här begicks ett flertal tävlingar, så detta verkar vara en central plats för detta OS. "Bevis" som styrker detta är att det finns ett museum här som visade upp bilder, kläder, medaljer och historier från detta OS. Ganska så intressant, men inte mer. Jag är relativt allergisk mot att gå i rum och titta på objekt från förr i tiden. Det fanns även ett torn "The Tokyo Olympic Memorial Tower" eller något liknande heter det. Relativt ful och intetsägande byggnad men jag tar med den eftersom den utgör någon slags koppling mot ett historiskt stort evenemang:

I denna park så fanns en hel del asfalterade bilfria vägar som nyttjades av sportintresserade japaner, vilket visas nedan:

Efter att ha gått en hel del är det skönt att vila fötterna och äta lite sushi. maten gillades av alla och Ylva hade till och med tid att vinka in i kameran, efter att ha ätit och samlat stenar i vanlig ordning.

Japanerna har ju så sakteliga börjat ta fram skyltar på engelska, där allmänheten informeras om olika saker, men än så länge har man inte helt fått ordning på den engelska grammatiken. Nedan ses en skylt där vi informeras om att det bland annat finns en handikappad toalett i närheten... Underbart!

Avslutningsvis kommer en bild jag tog på väg hem, där månen visas sett från Japan:

Detta var allt från eder Doktor Svensson i Japan för denna gången. Ha en trevlig helg i all snökaos och sköt om er!

Dr Svensson

Möten i Tokyo

2010-02-12T05:01:00.000-08:00

Halloj på er mina stridsillrar med rosa lungor! Här kommer ett rykande färskt inlägg från er Doktor i Japan. Snart är det OS och i sommar är det fotbolls-vm. Jag är pappaledig under båda av dessa arrangemang. Jag har alltså således inte vad Hedlund har i Sällskapsresan 2: "taskig tajming". Den här veckan har varit fullspäckad med besök/möten med dels Erinas kompisar och även några av hennes släktingar (vilket jag kommer ta upp lite längre ned i detta inlägg). Igår snöade det, men snön försvann snabbt, det verkar som om Tokyo-borna blir exhalterade av snö, de riktigt livar upp sig och kastar snöbollar runt omkring sig (en del i alla fall). Och det kan man ju förstå när snön är något som inte så ofta förekommer här. Jag kan tänka mig att det finns en hel del stockholmare som inte skrattar glatt och kastar snöbollar när det är meterhöga drivor av den j-vla snön och det är svinkallt när vinden ligger på, från och till tunnelbanan. Jag fortsätter mina studier av det japanska språket. Hiragana är det som gäller nu, och vår lärare uppmanade oss att läsa böcker. Sagt och gjort. Jag har läst ut en bok på 8 sidor om en gris som heter "Buta-chan" som gillar att bada och tar ett bad och därefter har problem att få på sig kalsongerna, men till slut lyckas han. OOoo, vilket manus. Är det så enkelt att bli barnboksförfattare?! Jag kan skriva en bok, varför inte om en pingisboll som är skitig och blir glad när han blir putsad, sedan somnade han gott när han lades ned i korgen med racketarna efter en spelad match. "Pingisbollis blir vitis-titis" kan titeln heta. Senaste nytt om förläggningen av den amerikanska militärbasen här har tagit ett nytt steg. Nu förs diskussioner om att basen skall hamna på "semesterön" Guam. Det är några timmar dit med flyg, och många japaner åker dit för att få lite sol och bad.

Vi besökte Erinas mormors bror med familj. De har drivit en tvätterifirma i 42 år, respect. Dessvärre blev de lite miljöskadade så de började att stryka sina underkläder t o m. Det har dem dock slutat med tydligen, så avgiftningen (läs pensioneringen) verkar ha fungerat. De bor ett par stationer från oss, trevliga människor. Bilden nedan visar dem samt en av deras döttrar och Erina med Ylva.

De var hängivna fans av ett av Japans fotbollslag som heter Kawasaki ngnting, gubben tog fram en signerad tröja och en keps och blev i gasen när han talade om att 3 av lagmedlemmarna skall vara med i fotbolls-vm till sommaren (Japans första match är mot Kamerun, kan nog bli en svår nöt att knäcka).

Efter detta besök träffade vi Erinas farbror med fru. De är 85 respektive 81 år gamla. Erinas farbror är en pensionerad läkare, hans specialitet var tydligen bröstområdet, med lungor och allt vad det kan innebära (hmm, bröst och lungor kan föra tanken till ngt oanständigt men Doktor Svensson menar strikt bröstkorgsområdet alltså). Nedan ser ni dem med mig, Erinas mamma och Ylva:

De bjöd oss senare på kvällen på en fin middag på en "krabbrestaurang", där rå krabba serverades blandat med sushi och annat smått och gott. jäkligt gott var det. Nedan visas en bild på en del av maträtterna:

Doktor Svensson njöt i fulla drag, vilket filmen nedan antyder:

Ylva verkade också gilla maten och sällskapet, att sitta i mormors famn är roligt!

Vi fick besök av några av Erinas kompisar en dag också. Det går ganska bra att stoppa in folk i vår lägenhet, japanerna sitter ju mkt på golvet, så det är bara att ta fram en lågt bord sedan faller alla ihop på golvet och stödjer sig mot bordsytan, praktiskt. Jag själv är allergisk mot att sitta på golvet utan stöd för ryggen så jag tog plats i soffan. Jag tror man måste ha vuxit upp med att sitta på golvet sådär, för jag tycker det är hemskt obekvämt, jämför det mot att luta sig tillbaka i en skön fåtölj eller en soffa, så vet jag vad jag väljer i alla fall. Nedan visas en bild på några av dem som var där. Det är jag som håller i Ylva, om ni skulle ha problem att särskilja oss, vi ser ju så lika ut.

Nedan ser ni en bild på kaffe och en kakbit:

Nej, Doktor Svensson skämta aprillo med er. Det är en extremt ihoptryckt handduk! Man lägger "biten" i vatten, sedan hux flux så har man en handduk, vilken visas nedan. Japanerna tar compact living till nya nivåer:

Vi tog en sväng förbi Tokyos chinatown, kul ställe. Där kunde man bli spådd i handflatan för typ 1200 yen, om hur ens framtid kommer te sig. Det märkliga var att det faktiskt satt folk där och blev spådda. Undrar vilka råd de fick, kanske ngt liknande som "om du inte är försiktig kan en olycka drabba dig", säkerligen väl spenderade pengar... Nedan visas en burk som innehåller gele av krossat skölpaddsskal, som tydligen är ganska så populärt i Hong Kong t ex (men inte i Japan):

Avslutningsvis kommer en bild på min söta dotter som precis har tagit ett bad och dricker mjölk. Hon ser ut som en riktig rocker tycker jag!

Detta var allt från er Doktor i Japan för denna gång. Sköt om er och ha en trevlig helg!

Dr Svensson

Tågluff i Japan

2010-01-28T23:02:00.001-08:00

Halloj mina kära läsare, här kommer ett rykande färskt inlägg från eder Doktor i Japan. Jag har börjat en kurs i japanska, vi är ett gäng tappra personer som håller på och lär oss läsa, skriva och prata japanska. Vi har börjat med hiragana, ett av de tre skriftspråken. Det går ganska bra, kul att skriva dessa konstiga krumelurer som man från början var, naturligtvis, totalt obekant med. Men nu börjar det lossna lite, lite. När jag åker tunnelbana eller tittar på tv, försöker jag hinna med och läsa vad som står och översätta. Vi som går kursen är från Thailand, Indonesien, Korea, Singapore och Dr Svensson från den kalla nord. Två gånger i veckan lär vi oss japanska, på tisdagar och torsdagar. Tisdagarna leds av en äldre dam, Kamata-san, där tempot är en aning humant. Hon pratar en del på engelska faktiskt, men på torsdagarna är det enbart japanska som gäller. Kvinnan som vi har på torsdagar, en viss Hotta-san, är dock trevlig och förstående så även om vi förstår minimalt så ler alla, tillsammans och ikapp.

Vad händer då på nyhetsfronten i Japan? Ja, en stor nyhet är vart den amerikanska marinbasen skall flyttas. För närvarande är den på Okinawa, men regeringen här vill flytta den men det är inte bestämt vart än, och de politiska ledarna på Okinawa vill tydligen ha kvar basen där, av någon anledning. Den kanske genererar jobb och status, vad vet jag. En annan mindre nyhet, ganska så mycket mindre, är att inmundigandet av Mikan, d v s mandariner, har minskats drastiskt i Japan. Jag såg någon stapel på tv, men kommer inte ihåg siffrorna, däremot har konsumptionen halverats. Vad beror nu detta på kan man fråga sig? Jo, enligt en undersökning så klagar de japanska hemmafruarna på att när man skalar mandarinerna så får man en gul saft under naglarna vilket är irriterande. Dessutom finns det vita frukttrådar på mandarinen (efter att man skalat av den) vilket också är irriterande. Tydligen så har den nya generationen andra krav än vad den äldre generationen har/hade. Som åtgärd på detta finns det ett bolag (finns kanske flera men tv-inslaget gällde ett företag) på 8 anställda som helt sonika skalar av mandarinerna och tar bort de vita trådarna och plastar in de nyskalade, färska mandarinerna och säljer dem. Gambatte! Good luck säger jag till dem. Vi får se hur det går med Mikan-försäljningen.

Nu till det egentliga temat för detta inlägg, nämligen vår tågluff i västra Japan. Vi åkte från Tokyo västerut till bland annat Osaka, Kurashiki, Hakata och Kobe. Det var en väldigt lyckad resa. Ylva hängde på, hon klarade sig bra och verkade inte tycka miljöombytet var fel, utan åt, drack och sov på tågen hur bra som helst. Innan vi reste till Japan köpte vi Japan Rail Pass i Sverige. Man kan köpa en, två eller tre veckors tågpass, och då får man resa hur mkt som helst med Shinkansen runt hela Japan. Suveränt. Det är bara att hoppa på ett tåg och dra dit man tycker, tågen går ofta och det är utmärkt utrymme för ben och servicen är hög. För er som inte har varit i Japan är detta ett bra sätt att se Japan, och ett bra sätt att spendera sin semester på. Hotell runt om i Japan där vi var kostade runt 900-1100 kr per natt och då är det bra rum, så inte så dyrt. Nedan ser vi ett Shinkansen-tåg redo att dra ut på järnrälsen och blåsa iväg, off you go!

Här kommer ett annat tåg, vitt med röda ljus och i rörelse:

"This is the Shinkansen Super Express, bound for Tokyo. The train will make stops att the following stations: Kyoto, Shin-Osaka, Kobe.." Detta var en vanlig fras vi hörde ur högtalarna när vi suttit oss tillrätta och tåget börjat rulla iväg. Rösten var en ljus, datoriserad variant av en kvinnostämma, så det var allt lite futuristisk star trek-varning på den upplevelsen. Nedan visas en film när vi blåste fram över det japanska landskapet. Jag tror det är när vi är på väg ut från Tokyo, och farten är inte 100 procent då vi precis lämnat en station men håll till godo!

Första anhalten var Osaka, jag var där 2006 också. En stor stad, typ ett mini-Tokyo, jag har inte fått någon koll på den staden egentligen, inte min favoritstad, men ett bra ställe att stanna på då man åkt tåg några timmar och de har ett grymt stort akvarium nere vid hamnen. Dock inte världens största, det finns i USA såklart. Nedan visas en bild på Ylva i barnvagn, en aning trött kanske:

Nedan visas en bild på eder Doktor Svensson, och jag är inte trött!

Efter en natt i Osaka bar det av till Kurashiki, en mindre stad vid kusten, ett par timmars tågresande västerut. Vi fick tips om denna stad av en av tågvärdarna och det var sannerligen ett bra förslag. Lugnare tempo, fina hus och ett trevligt hotell där de hade onsen högst upp på hotellet, wonderful. Nedan visas en bild på Erina och Ylva, vilandes vid en bro, fint väder var det också:

Hotellet hette Dormy Inn (hoppsan, gratisreklam) men de är värda reklam: billigt, fina rum, onsen, hallelulja. Efter att Ylva hade somnat turades vi om att besöka dessa onsen. Det fanns ett för kvinnor och ett för män. Jag var själv när jag var däruppe, det fanns ett onsen inomhus och ett utomhus, samt en bastu där man kunde titta på tv. Så här såg det ut. Ni ser dörren till höger som leder ut till onsenet utomhus:

Jag tror att detta inlägg skulle bli för långt om jag betade av alla orter vi besökte men låt oss bekanta oss med två ställen till. Det ena är en liten "nöjes-stad" som består av enbart hus med holländsk design. Holländarna var ju det första land, åtminstone från Europa, som började göra affärer med japanerna (boken Shougn som är mkt bra är för övrigt baserat på en sann händelse om en holländare som kom till Japan, blev samuraj och stannade kvar där. Även om han i verkligheten valde att stanna kvar där medan boken har ett annat scenario, nämligen att stackarn inte kommer därifrån trots att han vill det). "Staden" heter House Temp Bousch eller något liknande och är ett populärt tillhåll för speciellt på somrarna. De hus som finns där är samtliga sålda och används mestadels som sommarstugor av japaner. Lyxigt värre. Nedan visas ett par bilder från denna stad- Enjoy!:

Ja, det var roligt där, och lite konstigt att se all denna europeiska arkitektur samtidigt som en massa japaner drog förbi oss kors och tvärs. Skoj! Sist men inte minst besökte vi Kobe. En trevlig stad, vi tog en buss som guidade oss runt staden och visade oss de typiska besöksplatserna. Vi fick trevligt intryck av staden, tillräckligt stort, men ändå lugnare tempo än i Tokyo. Kobe uppmärksammade att det var 15 år sedan de råkade ut för den stora jordbävningen som krävde över 6000 människors liv. Japanerna har för övrigt visat stort engagemang att hjälpa Tahiti enligt min amatörgissning; kanske för att de själv har råkat ut för, och med all sannolikhet kommer råka ut för, stora jordbävningar. Hursomhelst, vi bodde på ett väldigt lyxigt hotell som visas nedan. Jag tror vi bodde på 32:a våningen, grym utsikt var det.

De hade en 25-meters bassäng på 12:e våningen med tillhörande gigantisk bastu och onsen, vilket jag naturligtvis prövade; satan i gatan, sämre kan man ha det. Doktor Svensson var helt själv i bassängen vid ett tillfälle, långsamt simmandes, stilrent, så skall det vara. Nedan visas hur vårt rum såg ut. Man ser inte hela rummet, det fanns bad och hall bakom så att säga:

På kvällen tog jag följande bild på ett mörketlagt Kobe, nice, super nice:

Sist en bild på en välmående hund som låg och slappade utanför mattes butik i Kurashiki. Varför motionera när man kan ligga och slappa och bli klappad av snälla människor?!

Ok, det var allt från Doktor Svensson från Japan för denna gång. Ha en trevlig helg!

Dr Svensson

Mera Tokyo samt lite tåg

2010-01-15T07:09:00.000-08:00

Hej på er i den kalla nord! Här kommer ett efterlängtat inlägg från er Doktor i Japan. Här är det för övrigt kallt också, speciellt om nätterna. Svinkallt. Jag lovar. Japanerna har ju inte element i sina hus som standard, utan värmeblåsaggregat som de drar igång, men de för ett jävla oväsen samt drar ström i massor så, vi i alla fall, stänger av dem under natten. Detta har till sin följd att när man lägger sig under täcket så får man gåshud över hela kroppen och man liksom drar ihop sig i fosterställning för att konservera värmen. Usch så KALLT men samtidigt en skön känsla av någon konstig anledning.

Detta inlägg kommer via bilder och filmer från Tokyo, ge en sorts allmän åskådan på hur det kan se ut här. I slutet av inlägget kommer lite bilder på shinkansen, de fina japanska tågen. Vi har varit på tågluff en vecka, men mera om detta i nästa inlägg tänkte jag, men en liten teaser är aldrig fel. Först bara en kommentar om japanska toaletter och deras användning. Som ni kanske vet finns det den klassiska japanska varianten med ett hål i golvet där man förväntas "squatta" över, d v s ned på huk hängandes över hålet för att göra det som skall göras. För en västerlänning som kommer ifrån Sverige känns ju detta en aning främmande (läs "get the f-ck out of here") utan jag/vi använder då hellre den variant där man kan sitta ned. Men det fina med dessa toaletter (oftast) är att de har en massa roliga knappar som spolar rent lite varstans.... Med efterföljande lufttorkning för den som så önskar, t ex. Jag har provat en sådan toalett men kommer inte kommentera det utan det får bli ett personligt´och kärt minne. Jag kommer framöver säkert ibland tänka tillbaka på den gång jag missuppfattade en knapps innebörd med ett oväntat utfall. Hursomhelst, nedan följer en bild på hur en dylik knapp-display kan te sig (notera att det finns en massa varianter):

Som ni ser så är knapparna relativt självförklarande, särskilt kanske den andra knappen från vänster. Det justerbara reglaget längst till höger är kraften i vattenstrålarna, akta er för att dra på den på max, särskilt för de känsliga är detta ingen bra idé (dock var detta inte den knapp jag råkade missförstå, var lugna). Det skall också tilläggas att sätet är varmt, det fälls upp när man närmar sig så man slipper böja sig ned och lyfta på locket, praktiskt. Men istället för att jag svamlar på om knapparna och deras funktioner, vill vi ju ha en officiell förklaring för hur en dylik toalett skall hanteras, eller hur? Sagt och gjort, nedan visas en bild där knapparna förklaras på engelska, praktiskt om man utsätts för en sådan här AI-toalett (Artificial Intelligence):

Nu vet ni mer om dessa toaletter så ni slipper bli överraskade den dagen ni ställs öga mot lock med en sådan. Ok, över till fokuset på Tokyo. En av de första dagarna vi var här, tåg vi tunnelbanan till Shibuya, (notera skämtet) en av de mest tättbefolkade ytorna kanske. Det är ett populärt tillhåll för ungdomar på kvällarna, det finns en hel del fina barer där, massa restauranger och musikaffärer mm. Nedan visas en film som jag tog när vi gick över ett övergångsställe. Mkt folk får man nog tillstå:

Sedan kommer en obligatorisk bild på en skyskrapa, inte en särskilt anmärkningsvärd sådan utan den får agera "skyskrapa-checka av bild" i detta inlägg:

När jag har varit på promenad i omgivningarna i Meguro så har det slagit ig (och slog mig förra gången jag var här också) att japanerna har fina bilar. Jag misstänker att det är en slags status-symbol här, mer uttalat än hemma i Sverige. I och med att japanerna jobbar mkt så har de också relativt gott om pengar misstänker jag vilket borgar för fina bilar kan man gissa. De är ena jäklar på att putsa på bilarna också, mkt sällan man ser en skitig bil här ( å andra sidan har de inte så mkt snöslask heller). Jag åkte bil i Tokyo en dag här när vi lånat Erinas föräldrars bil, vi åkte till Gotanda där Erina bodde förut, sedan runt lite varstans. Man kan summera bilåkande i Tokyo med ett ord: Trångt. Döda vinklar, trångt som fan i kombination med vänstertrafik gör en lite förbryllad, plus det faktum att de parkerar titt som tätt i vänsterfilen, de slår bara på varningsblinkers, då får de andrum från polisen ett tag, de kan alltid åberopa att de skall hämta lite grejer, ett fult knep som en stackars svensk svor sig hes på när han kämpade hemåt i den allt mörkare skymningen, svissande mellan filerna. Hursomhelst, här kommer några bilder på fina bilar. Enjoy:

Sist men inte minst en japansk brandbil stationerad i Tokyo, redo för uttryckning! Ryck ut, slå till, avslöja! (vilket barnprogram, någon?):

Sedan måste vi ju ha med en bild på ett japanskt tempel. Under nyårsafton, när tolvslaget närmar sig ställer sig många japaner i kö till tempel, för att så snart som möjligt komma fram till templet och be en bön, under överseende av en munk som viftar med en kvast över deras huvuden, att det kommande året skall bli bra. Alla knep är bra förutom de dåliga, så varför inte? Hursomhelst, här kommer en bild på ett tempel som ligger ca 5 minuters promenad från där vi bor:

Ja, det där var en superkort intro till Tokyo, där ni fick ta del av lite smått och gott. Som avslutning kommer här först en bild sedan en film på/av/med ett shinkansen tåg (tror det är rail700 eller vad det hette, men jag kan ha fel):

Här kommer filmen, tåget lämnar plattformen, redo att dundra ut på järnvägen i ca 300 km/h eller fortare, det är en härlig känsla att se landskapet svisha förbi när man sitter på fönsterplats med en kall öl i handen:

Ok mina damer och herrar, med detta tackar jag för mig. Ha det så bra så hörs vi snart!

Dr Svensson

Tokyo

2009-12-28T02:07:00.000-08:00

Halloj! Det är eder Doktor Svensson som sänder lite news från Japan - Säg Ja till Apan - Japan.

Vi har nu sedan ett par veckor flyttat till Tokyo, närmare bestämt Meguro. Ett centralt läge i Tokyo, söder om Tokyo Tower och Shinjuku t ex och till höger om oss finns Tokyo Bay, så vi kunde ha hamnat på ett sämre ställe om man säger så. Detta inlägg kommer handla om Tokyo såklart, men först lite Nippon News, så att ni får en liten insikt i vad som händer här på öarna.

Hatoyama, Japans premiärminister (även kallad Alien på grund av sina stora utåtstående ögon) har hängts ut i medierna för att han erhållit kampanjbidrag motsvarande 90 miljoner kronor under en tidsperiod på runt 8 år innan han blev vald till premiärminister. För att nå till den absoluta toppen, vilket nu Hatoyama har gjort, skall man tydligen helst kunna uppvisa att man är en baddare på att samla in pengar till olika intressen. Det är ju viktigt att ha en premiärminister som kan övertyga och har mäktiga vänner mm. Problemet med dessa 90 miljoner var att Hatoyama (som för övrigt betyder duvberg (Hato = pidgeon, yama = mountain), fått dessa anonymt av sin äldre och svinrika mamma. Sedan hade Hatoyamas revisor fnulat till detta så att det såg ut som om pengarna kom från någon organisation. De politiska motståndarna fick nys om detta och häxjakten har börjat. Hatoyama säger att han inget visste (no shit), Hatoyamas mamma säger att hon gjorde det på eget bevåg och ville hjälpa sin son, och revisorn har häktats för mutbrott. Same shit, different country kan man ju sammanfatta det med kanske.

President Obama var här på sin Asien-resa. Han valde att först komma till Japan, för att visa respekt för Japans kraft antar jag. Obama besökte Japan som barn så han har även personliga kopplingar till landet. Tydligen läser hans döttrar japanska i skolan också. Obama växte upp på Hawaii, där han för övrigt har en 10 dagars lång semester nu med inga inbokade politiska möten på agendan. Låter kanske som en lång ledighet, men han är bara människa han också, och nog lär telefonen ringa någon gång per dag. Nåja, när han var här togs frågan upp om att flytta USA:s militärbas som ligger på Okinawa. USA vill inte flytta basen medan Japan vill det. Vart basen skall flyttas verkar inte bestämt, bara att den skall bort. Då verkade det som om Japan var inne på USA:s linje men efter att Obama lämnat landet har tydligen det hela svängt om och nu vill Japan få bort basen, vilket har skapat lite politísk spänning mellan länderna. Vi får se hur det går.

En annan sak är att den sittande regeringen vill höja tobaksskatten, det är viktigt för folks hälsa. Men nu har en diskussion uppkommit att man inte får höja den för mkt, för då slutar folk att köpa tobak och man tappar en viktig inkomstkälla för skatt. Således, några kan få dö, dessa blodspengar man får in kan man lägga på t ex cancerforskning. Jag förstår problematiken.

Den 23:e december fyllde Japans kejsare år, så då var det en helgdag. I dessa moderna dagar med vitblekning av tänder samt fettsugning och andra ingrepp på den mänskliga kroppen för att försköna vårt yttre, så är det andra grejer som gäller för Japans kejsare (hans namn börjar på A och hans frus namn börjar på M tror jag). Hans kropp får under inga omständigheter ändras av yttre ingrepp. Solens avkomma är redan perfekt, eller hur skall man tolka det. Rör inte det uråldriga. Men vette fan hur det är egentligen. Kejsaren är 76-77 år nu tror jag, och under hans uppväxt var väl inte tandvården den bästa, så nog fan har han några löständer eller vad tror ni... Men det är ju bara spekulationer. Chansen att jag släpps in på den kejserliga marken i centrala Tokyo där slottet ligger och får en personlig pratstund om hans innehav av löständer eller ej är tämligen små, så vi får gissa. (Jag måste erkänna att utlägget ovan baseras på författarens okunskap, det är säkert så att han får hjälp med sina tänder, då är ju ovanstående text osann och kan ses som flams, men vad fan det är ju kul att flamsa ibland).

En japan utsågs till MVP i baseball-slutspelet och vann amerikanska mästerskapet med New York Yankies. Han heter Matsui Hijdenki ngnting, kul för honom. Jag såg honom slå en home run, bollen for som en komet upp på läktaren, bra drag i slaget. Yankies ville signa honom för ett år till men han valde att gå till västkusten istället, till en klubb som heter Angels ngnting. Jag förstår honom, det han gjorde förra säsongen går ju inte att slå (om man räknar bort antal poäng mm), så det känns nog som en nystart för honom.

Nu är det jul igen. Japanerna firar jul, kul att uppleva, de liksom firar det men utan ngn speciell tradition vilket man förstår då shintoismen är huvudreligion här och det inte är Herr Kristus som styr och ställer. Julprylarna tas undan direkt dagen efter, och julkappar är inte så viktigt. Jag tycker det låter som en bra inställning!? Nedan ses ett pizzabud iklädd tomtedräkt (pizza-företaget heter Pizza L.A. någonting och ligger nära oss, bredvid en spritaffär).

Julgranar har de också (är det för övrigt ngn som vet bakgrunden varför vi har julgranar mer än att de kom från tyskland mm, och varför vi har kulor i granen får ni göra posta det), nedan ses jag, Erina och Ylva framför en sådan innan vi, samt Erinas mamma besökte en sushirestaurang som jag skall berätta om senare, men först kan ni ta en titt på julgranen och oss!

Notera de stora kulorna som hänger på grenen (på granen alltså!). Nu till sushirestaurangen. Sushi är gott tycker jag även om det finns ett flertal sushi-sorter som jag än så länge inte hunnit uppskatta till fullo. Det kan vara fiskägg med ris eller något annat intressant. Vi var på en restaurang med rullande band, där sushitallrikar åker runt på bandet och man tar helt sonika vad man vill ha, sedan betalar man för alla tallrikar, ja ni vet jag menar. Vi passade på att äta innan vi tog bussen upp till Gunma för att vara där under julen. Restaurangen låg vid Meguros tågstation. Nedan visas en film där ni kan ta del av en delmängd av all den sushi som serverades:

En rolig sak som man som tyst och tråkig svensk kan notera är att personalen stundtals stämmer upp i utdragna gutturala ljud där de välkomnar nyinstigna gäster, det låter typ som "sima seeen, ikimashooooååååååå!" Till en början blir man lite störd och irriterad, med andra ord som svensk reagerar man genom att nicka glatt mot de som låter, men sedan tycker man att det är naturligt och trevligt och nickar glatt för att man tycker att det är trevligt.

Vi bor alltså i Meguro. Det är ett villaområde, men nu skall ni inte få för er en massa stora hus med tillhörande spatiösa tomter där barnen springer omkring och leker boll på den stora gräsmattan. Nej, snarare är det lägenheter med egen ingång, där tomt saknas. Men det roliga är att nästan varje hus har en unik design. Jag har hittills (tror jag) inte sett två likadana hus, åtminstone bredvid varandra vilket är trevligt. Det måste vara lönande att vara arkitekt i Japan. Nedan visas Erinas föräldrars hus, där vi bor på nedre planet i en lägenhet med egen ingång. Det är två rum på 40 kvadratmeter, med ett litet badkar faktiskt. Vi trivs ypperligt!

Nedan visas några exempel på andra hus med rolig design som alltså finns lite varstans här, trevligt. Enjoy:

Här kommer ett annat hus:

Detta får räcka för den här gången, jag vill ju inte att ni skall få Harald-abstinens så här i slutet av året. Det goda skall man ta lite grand av, lite i taget, så ni får en dos Harald lite då och då. Jag avslutar inlägget med en video där min söta dotter Ylva dansar lite. Hon har alldeles uppenbart ärvt sin fars harmoniska kroppsrytmik! Jag svänger likadant med överkroppen men det sker på lördagnätter, gåendes hem genom natten efter att ha inmundigat en del öl:

Må gott så syns vi 2010!

Ödmjukt, eder

Dr Svensson

A Cake in The Making

2009-11-30T18:57:00.000-08:00

Den 30:e november fyllde vår dotter Ylva ett år. Vi beslöt redan på ett tidigt stadium att vi själva skulle baka tårtan. Beslutet var enhälligt utan några invändningar. Vi beslöt vidare att välja en klassisk approach med grädde och frukt, ty denna väg är enkel och passar våra något begränsade kunskaper inom ämnet.

Den kanske viktigaste delen i tårt-bakningsförfarande är nog skapandet av tårtbotten. Här krävs insikt, disciplin och uthållighet. Bilden nedan visar mig och Erina i starten av denna viktiga aktivitet, Vi utstrålar självförtroende och en härlig "go"-känsla om uttrycket tillåts!:

En kombination av handledsvispning och maskinvispning utfördes där bland annat degen/såsen värmdes upp av ett omkringliggande lager av hett vatten (med plast emellan). Efter mkt vispande hälldes resultatet ned i en form och sedan in i ugnen. Vi studerade noggrant vad som hände inne i ugnen och efter utsatt tid tog vi ut formen, och följande syn mötte våra kritiska ögon, succé!

Så, grunden var lagd till det kommande mästerverket. Vi hade valt råvaror noga och utfört besvärjelsen (läs bakat kakan) med inlevelse och passion. Nu var det bara att fortsätta hålla tempo och inte slappna av. Jag skulle vilja jämföra/likställa detta ungefär som att återvända från Mount Everests topp, d v s man har nått målet, och väl på väg hem börjar man slappna av, men det är då olyckorna inträffar. Här gällde alltså högsta möjliga skarphet, inte slappna av, hava uthållighet samt ett nöjt sinnelag för att hantera svårare stunder framöver. En slags yoga-situation infann sig hos mig, där jag var ett med målet. Denna sinnesbild kan man förnimma i mitt ansikte i bilden som visas nedan!

Jag fattade en kniv i mitt transiala sinnestillstånd och sågade botten i tre delar, där bredde vi ut en vätskeliknande konsistens bestående av mosade bananer, citronsaft och persikasaft. Detta visas i all sin hast nedan, så att vi inte missar något steg i tårtbaknings-förfarandet:

Nästa steg får inte underskattas. Det handlar om att rensa vindruvor ifrån sina kärnor. Här måste man använda känsliga handleder för att inte skada frukten för mycket, då de senare skall användas som dekoration (och imundigande-objekt såklart). Jag tog tid på mig och vid eventuella stresssituationer som uppkom, typ skrikande barn, lät jag ett långsamt "Auuom" lämna mina läppar medan jag log vänligt och stirrade stumt framför mig. Detta var en lyckad ansats, för slutresultatet blev "super" som amerikanarna säger. Bilden nedan visar tårtans status efter att vindruvor och grädde applicerats på tårtbotten:

Nästa steg utfördes av Erina. Det handlar om att använda sin konstnärliga ådra, att visa tårtans topp mot omvärlden. Persikaskivor applicerades på tårtans topp. Erina valde ett cirkulärt mönster, vilket var att föredra då vi tänkte ha en text i mitten av tårtan senare. Då hade det ju varit mindre begåvat att ha en massa frukt där vi tänkte ha text, ja, ni förstår problematiken. Bilden nedan visar Erina i skapande-tagen!:

Det sista steget handlar om att uttrycka vad denna aktivitet handlar om, skapa teamkänsla, javisst, lära sig hantera grädde, javisst, sitta vid ett bord, javisst, men det viktigaste är ändå att Ylva fyllde ett år och att vi ville fira henne ordentligt. Sålunda skrevs texten som visas nedan. Jag använde en "chokladpenna" för denna aktivitet, där såsen ifråga skulle ha en temperatur mellan 50-60 grader tydligen. Vi gjorde vårt bästa och försökte uppnå detta temperaturintervall. Jag tror vi lyckades, men är inte säker. Resultatet av skriven text skådas nedan:

Så. Mästerverket var klart. En tom känsla infann sig hos oss. Vad skulle vi göra nu, när vi skapat det bästa. Allt annat måste ju bara kännas meningslöst. Ungefär som Stefan Edberg måste ha känt när han drog sig tillbaka ifrån tennisen vid 30 års ålder. För tidigt skrek många, men perfektionisten Edberg kände sin kropp och visste att han redan presterat det bästa han kunde. Därför valde han att sluta med tennis och börja med aktier. Innebär detta att vi aldrig mer kommer baka en tårta kan den ihärdige fråga sig? Onej, vi får inte dra liknselsen för långt, vi kände bara att nu blir det ingen tårta mer denna månad! (inte förrän i januari då Erina fyller år...).

Erinas moster och morbror med familj kom över, vi åt mat, tårta och drack gott vin. Lilla Ylva fick en en maskinboll av morbror Eychan, där man kan trycka på olika knappar så att olika melodier spelas upp, briljant irriterande! Denna boll samt Ylva skådas nedan:

Bilden nedan visar familjen Svensson/Yasukawa, med den numera ett-årige lilla Ylva. Ett stort grattis på din födelsedag önskar pappa och mamma!

Vad hände nudå med tårtan, gillade Ylva den, eller blev det bara lite pet i den? Svaret är att Ylva drog i sig två portioner, fick en hög dos av socker i sig, och var speedad i en timme ca! Nedan visas Ylva i tårt-ätartagen! Ohh, hon har ärvt pappas aptit!

Det var allt för denna gången. Återigen, ett stort grattis Ylva på din födelsedag! Vi flyttar till Tokyo imorgon, så ni har att se fram emot rykande färska inlägg från denna metropol vad det lider.

Ha det så bra, önskar

Dr Svensson

Mörkt och grått novemberväder... NOT

2009-11-26T18:42:00.001-08:00

Konichiwa! Den 2:a december är det dags för oss att flytta till Tokyo, så det börjart bli count-down här för oss i Shimonita. Det har varit en trevlig upplevelse här i Shimonita, Erinas föräldrar har tagit ordet gästfrihet till nya dimensioner. Titt som tätt har vi varit på besök hos släktingar, ikväll är det Erinas kusin med fru som bjuder på middag/fest. De bor typ 15 meter från detta hus, så vad gäller kommuniktioner är det den mänskliga motorn som gäller så att säga för att ta oss dit och hem.

Jag tänkte i detta inlägg visa lite bilder på Erinas släktingar och föräldrar (är föräldrar också släktingar eller går gränsen där för typ kusiner?). Sedan blir det lite input från mina/våra promenader, då det blivit ganska mycket av den varan. När vi väl är i Tokyo kommer vi inte att få se dessa vyer, utan då blir det mer skyskrapor och cement, men det är ju trevligt det också.

Erinas systerdotter sov över här en natt, Emi heter hon, och är 10 år. Hon var en hejare på Othello och höll så när på att spöa självaste Doktor Svensson (om nu det skall vara någon bragd, Erina har för övrigt spöat mig varenda gång). Emi bor med sin familj sydväst om Tokyo om jag förstått det rätt, och jag hoppas möta dem snart när vi anländer till Tokyo.

Nedan ses Emi (glad) och Ylva (ledsen):

Här är vi i "othello-action", där Erinas mamma Miyoko med en trött Ylva ses i bakgrunden:

Bredvid detta hus bor Erinas moster Masae, i en lägenhet. Hon har många vänninor och där händer det alltid något verkar det som. Vi blev inbjudna för att ta del av hur nudlar tillverkas egenhändigt. Det var kul att se. Jag misstänker att spaghetti tillverkas på liknande sätt. En klump med deg som plattas ut, för att sedan skäras i strimlor. Min insats blev att platta ut degen. Jag vill hävda att jag var som skapt för denna uppgift. Med min bastanta kroppshydda gjorde jag degen platt som en pannkaka med några fottryck. Till min hjälp hade jag också en mycket fin tröja, som ses på bilden (bredvid mig på bilden syns Erinas pappa Tatsaki, 77 år gammal men i god form):

Nedan skådas slutresultatet:

Det har som sagt blivit en hel del promenader, och för en svensk som är van vid gråa novembermånader så är det en upplevelse att helt plötsligt få se solen skina på en blå himmel, där man kan gå med shorts och t-shirt fastän det är 26:e november. (Vi kan ha denna kommentar i åtanke nästa sommar, om vi fortfarande är kvar här då, i sådana fall lär det komma inlägg som spyr galla över den gassande solen, men i skrivande stund uppskattas den :-)). Nedan visas en bild på Erina, Tatsaki och Ki när vi var ute på promenad. Tatsaki hade guidat oss upp på en kulle med fin utsikt över Shimonita. I bakgrunden kan man vagt se ett stort berg vilket jag glömt namnet på. Det finns typ 6-7 stora berg som reser sig högt upp i skyn runtomkring oss, många av bergen kan för övrigt bestigas och det finns utstakade leder som man kan nyttja om man skulle vilja ge sig i kast med ett sådant kraftprov. Tydligen var det en känd manga-konstnär (ritar japanska gubbar) här som nyligen försökte bestiga ett av de värre bergen, men ramlade ned och dog, så frågan är om man skall kalla det kraftprov eller dumdristighet, båda kanske? Hursomhelst, nedan visas bilden som sagt:

Man lägger ju märke till en del grejer när man traskar runt här. En sak är bland annat att japanerna tydligen har klistermärken på bilarna som identifierar t ex som föraren ifråga är gammal, nyligen tagit körrkort etc. Jag tycker grundprincipen är bra, men sedan kan man ju fråga hur effektivt det är. Om 93-årige Yukoa plötsligt svänger ut helt galet på en väg, så hjälper ju det inte att det finns ett litet klistermärke där bak, men å andra sidan är det bättre än inget. Man kan ju se det bakifrån vid trafikljus t ex. Jag kan tänka mig att i framtiden kommer det finnas avancerade radars i bilarna där det blinkar och har sig, där man kan se vilken "typ" det är som kör ett fordon, kanske en bra idé. Vidare så har japanerna gula registreringsksyltar för bilar som klassas som särskilt små. Normalstora och större fordon har vit färg på sina registreringsskyltar.

Bilden nedan visar ett klistermärke som säger typ att "Föraren av detta fordon är en gammal j-vel, så se upp för fan hur han/hon kör. Håll avstånd!"

En annan sak jag noterat med mitt skarpa sinne för detaljer är att det finns en himla massa lokala, små "kyrkogårdar" här i omgivningen, d v s typ tempelstenar över nära och kära som avlidit. Tydligen är det så att japanerna kan ansöka om tillstånd från staten att få lov att bygga/resa en plats där de kan begrava anhöriga. Det är möjligt i dessa delar av Japan där det inte bor så mycket människor. Det verkar som det är ganska enkelt att få dessa tillstånd, för det finns mycket av dessa små "mini-kyrkogårdar". Nedan visas en bild på en dylik sådan:

Jag var på promenad för någon dag sedan med hund och barnvagn, det var tyst, det enda som hördes var Kis flämtande, och de knarrande ljuden från barnvagnen. Jag hade kepsen långt neddragen och kisade med ögonen, studerandes omgivningen med en bister min, redo att agera om det så skulle behövas. Det var vackert väder. Min bror gjorde då liknelsen mellan mig, Ylva och Ki kontra "Lone wolf and cub" (http://en.wikipedia.org/wiki/Lone_Wolf_and_Cub). Vi båda är gåendes ekipage, sökandes nya vägar i ett okänt område. Jag och Lone wolf har liknande kunskaper i martial arts, och vi ser likadant på världen. Iakttagandes, tysta, värderande....

Nedan visas bild på Lone Wolf and Cub (eller är det på mig, Ylva och Ki, ja vi är så lika så det är svårt att skilja oss åt):

När vi gick där i den tryckande höst-hettan (obs! kanske nytt ord för kallfrusna nordbor?), flög det plötslig en rovfågel över huvudet på mig, seglandes ned på sina spetsiga attackvingar ned i en dal. Jag tycker det är något speciellt med rovfåglar, jag har sett någon ibland i Sverige, även för en totalt okunnig så ser man oftast direkt att det är en rovfågel. Jag blev så tagen av detta skådespel att jag senare filmade området där fågeln ifråga majestätiskt kommit glidandes med sin kraftfulla hållning och skarpa blick. Nedan visas en film där ni förutom att få se fin natur även får ta del av Doktor Svenssons ornitologiska kunskaper. Håll till godo!

Ok, detta var allt från Doktor Svensson för den här gången. Sköt om er och ha en trevlig helg (här är det alltid helg!).

Ödmjukt, eder

Dr Svensson

Nippon Update

2009-11-20T05:17:00.000-08:00

Tjena fan, här är Doktor Svensson som har intressanta grejer att meddela ifrån Japan (säg Ja till Apan, Japan. Uttrycket myntades av någon i Galenskaparna).

Idag var vi och besökte ett litet onsen, familjedrivet, lät ju gulligt men det var som man säger på engelska "fucking bad". Erina visste inget om detta onsen, mer än det vi läste från en broschyr vilket verkade lovande. Vi bestämde oss för att åka dit, för att vi ville prova på ett nytt onsen, alltid roligt att beta av flera så man kan jämföra. Det var dock svårt att hitta dit, skyltningen var minst sagt undermålig men till slut kom vi fram till ett ensamt hus vid slutet av vägen. Vi knackade på och en äldre dam öppnade långsamt dörren. Vi var de enda gästerna, och det var mörkt och tyst i huset. Damen ifråga var kort och bastant och hade en vänlig, mild uppsyn. Hon trodde jag var en professionell volleybollspelare, men jag förklarade för henne att jag är endast är professionell på att titta på tv och dricka öl. Hon lyssnade på min utsago och nickade allvarligt. Sedan vände hon sig mot Erina och förklarade vägen till badet. Därmed var vår diskussion över och vi pratade aldrig mer. Efter att den mystiska damen visat oss var badet låg slank hon iväg bakom en dörr, och tystnaden infann sig.

Vi öppnade dörren till badet och det visade sig att badet ifråga med tvagningsutrymmen var slitet något så in i h-vete. Spindelväv i taket, halt, slemmigt golv, gult vatten som var svalt... Man kunde fylla på med varmvattenkranen dock, så det var ju bra. Vidare stod det skumma träfigurer runtomkring på golvet längs ena sidan. När vi gled ner ensamma i det lilla onsenet infann sig en spöklik känsla, nästan lite twilight-varning. Var detta måhända den japanska motsvarigheten till "American Psycho". Kanske var damen ifråga en avlägsen släkting till Norman Bates mamma?? Snart skulle hon komma rusande med ett samurajsvärd och skrika med en gäll röst "tjing tjing tjing!!"

Men inget överfall kom, det enda som överfall oss var den kompakta tystnaden. Vi gick snabbt upp ur badet, duschade, klädde på oss och gick mot bilen, då dök damen upp igen bakom oss i hallen, tyst iakttagande oss med huvudet på sned. Hon stod stilla och stirrade på oss hela vägen från huset till dess att vi åkte iväg med bilen. Ett underligt möte, ett fascinerande möte, ett möte mellan Damen och oss. Nedan visas en bild på onsenet. Det var värre än det ser ut skall tilläggas om ni tycker att det där var väl inget.

Nej usch, nu måste vi lätta på stämningen lite. Nedan tänkte jag visa lite mer bilder på hur Erinas hus ser ut och omgivningen. Det kan ju vara av intresse kanske för den hängivne läsaren att se hur Doktor Svensson bor. Nedan visas deras terass där det är finfint att sitta och ta en öl eller kaffe:

Precis nedan till vänster går en väg som förbinder dessa hus med ett antal hus längre ned i dalen så att säga, vägen visas nedan.

Och om man tittar ned i dalen ser det ut så här i höstens tecken:

Här är en till bild på Erinas föräldrars hus, taget från en annan vinkel:

Det blir ganska vackert tyckte jag när dimma svepte ned från bergen:

Erinas pappa har visat mig runt ibland i närområdet. En promenad vi var på inkluderade visning av kiwiträd och dess frukter. Det var tydligen dags att plocka frukterna och tanken var att vi skulle hinna få se de fallfärdiga frukterna, men när vi kom dit så hade redan de flitiga, japanska gamla bönderna plockat all frukt, men träden var ju kvar. Det är korta träd, där kronorna liksom flätas ihop med varandra. Så man kan gå in under detta "täcke", ganska så coolt faktiskt. Bilden nedan visar hur det kan se ut när man är inne bland denna trädmatta:

Avslutningsvis blir det tre bilder på hundar, dessa roliga varelser med sina impulshandlingar och sitt spontana, rena beteende. Först en bild på mig och en vallhund av någon ras. Hunden var otroligt lydig och kom fram till mig och satte sig när det var dags för en bild. Bilden togs när vi var på besök på en djurfarm där det fanns lamor, tjocka grisar och en massa annat skoj.

Motparten till den hund som visas ovan är hunden nedan, både i utseende och beteende. Denne barske herre sket fullständigt i min närvaro och tittade bara stelt rakt fram, han kanske undrar var det finns någon brevbärare som han kan sätta tänderna i?:

Sist men inte minst (eller jo kanske tyngdmässigt) så kommer det en bild på Ki, Erinas föräldrars hund, taget idag vid vår dagliga promenad. Hon tittar majestätiskt ut äver nejden, spanandes efter något antar jag:

Ok, ha det bra! Vi flyttar till Tokyo om någon vecka, så då kommer det rykande färska inlägg från denna coola, stora stad.

Ödmjukt, eder Dr Svensson

2009-11-11T05:37:00.001-08:00

Hej på er i höstrusket! Det är dags för en "Nippon Update". Här rinner dagarna på av bara farten och jag har börjat anpassa mig till livet i Japan, som än så länge begränsas till Gunma. Detta inlägg kommer lägga fokus på vad man kan förlusta sig med här i omgivningarna, d v s ett smakprov på vad vi hunnit med hittills, emellan blöjbyten och uppe-sittar-nätter med missnöjd dotter, vilket förekommer med jämna mellanrum. Vi har börjat trappa ned på amningen, vilket är som att avgifta en tung heroinist skulle jag kunna misstänka.

Men nog om blöjbyten, innan jag börjar prata och visa bilder om diverse utflykter i omnejden så vill jag ta upp en tidigare påbörjad tråd, nämligen den om Gud och hans hus. Dessvärre eller lyckligtvis (beroende på hur man ser på det) så var det inte Gud som bodde i det fashionabla hus jag plåtade och visade i mitt förra inlägg, trots all önskvärd tydlighet med en skyld med "GOD" på dörren. Det visade sig att det handlar om en frisörkedja med självförtroende. De anser nämligen att de har en sådan gudabenådad skicklighet att klippa folks hår att den är snarlik vad Gud han/hon själv skulle klara av, därav deras skylt/slogan "GOD" på framsidan. Jag såg nämligen en liknande skylt på en annan plats, och efter lite frågande till Erinas mamma så är detta den troliga förklaringen. Bilden nedan visar "beviset" så att säga. Läg märke till den härliga engelska grammatiken! Jag tycker rytmen/ordflödet kan liknas vid "Wash and go!" om ni kommer ihåg den reklamen:

Så nu kan vi lägga Gud och hans husplaner åt sidan och fokusera på vad som finns att göra här i Shimonita eller runt Gunma. Vi kan börja med en bild på den golfbana som finns här, bara 15 minuters promenad härifrån. Jag blev förvånad över kvaliteten på gräset och banornas utformning måste jag säga, även om jag inte spelar golf, men fint som attan var det och titt som tätt kom äldre välbärgade japaner körandes i små elbilar fram och tillbaka mellan olika banor och till huset. Bilden nedan visar utslagspunkten från banan direkt bakom entrén/huset där man kom in. Erinas pappa hade ordnat så vi kunde få gå och ta oss en titt på banorna även om vi inte skulle spela.

Sedan finns det en djurpark här i närheten vilken vi har besökt. Det var en trevlig upplevelse. Man sitter mest hela tiden i bilen och kör sakta fram på en väg och passerar olika zoner, t e x tigerzonen där fritt springande tigrar förekommer, så det är en god idé att inte veva ned rutan och skrika högt, för det är då troligtvis det sista man gör här i livet. Det fanns en mellanzon där man kunde parkera bilen, gå på toaletten, och titta på mindre farliga djur, typ vit kanin eller japansk get. På det hela taget var det en fin djurpark, påkostad där djuren mestadels verkade ha det bra, hur bra nu dessa djur har det i små inhägnader. Dock går inte djurparken särskilt bra ekonomiskt så den kanske lägga ned inom kort trodde Erinas föräldrar.

Ok, nedan kommer en serie med bilder på olika djur vi träffade på. Håll till godo!

Bilden nedan är häftig tycker jag i all sin hårdhet. Det är en sliten, gammal lejonhanne som fortfarande lyckades bevaka ett eget harem med fyra honor. Han har dock fått ett par smällar från konkurrerande hannar som ni kan se:

För att inte försumma vårt behov av kultur gjorde vi ett besök på ett museum i trakten som hade dels en utställning om ben, d v s engelskans "bones" vilket ungefär var lika upphetsande som att se på rapport klockan 21:00. Men det fanns även en utställning om jordens utveckling och männsiskans roll för att bevara vår jord (javisst ett slitet tema men det funkade). Under besöket på "bones"-utställningen fann jag dock detta flodhästkranium som var imponerande:

På den andra utställningen började man att vandra bland dinosaurier, dels fanns det en tyrannosaurus rex i naturlig storlek, som rörde på sig, t o m ögat rörde på sig och tittade ned mot en, inte illa. Nedan visas en film om detta (ja, inte hur ögat rörde sig men hur rexen rörde sig alltså. Inte för att jag har något emot ögon, men det hade varit svårt att zomma in ögat och jag tänkte att det är intressantare att se hela kroppen, eller hela kroppen, jag menar hela konceptet, eller koncept och koncept, jag menar upplevelsen, eller upplevelse och upplevelse.... (FOTNOT: Här behövde författaren en kopp kaffe, denna dryck är nu inmundigad och inlägget fortsätter).

När vi gick vidare så var det dags för lite mat för Ylva och vi slog oss ned på en bänk för att ge henne lite, detta var tydligen inte tillåtet utan det fanns ett särskilt rum för att mata/amma små barn. Det fascinerande var att det inte dröjde mer än 5 sekunder innan en japanska var framme och informerade oss om detta snedsteg. Vidare såg vi en film senare bakom stängda dörrar, och när filmen var klar dröjde det inte mer än 2 sekunder så öppnades dörren och vi guidades ut från salen. Den japanska effektiviteten är imponerande med det är samtidigt något mekaniskt läskigt bakom det ibland. Nåväl, vidare fanns det en serie rum om evolutionen från apa till människa vilket var intressant. Tydligen tyckte museum-ledningen att en viktig aspekt att belysa i denna evolution är rumpans utveckling. Jo, ni läste rätt. Det fanns en vägg med rumpor, från tidig apa till modern människa. Nedan visas denna bild, enjoy!

Det fanns även en del björnarter på utställning. Nedan visas en bild där jag med Ylva i ena handen nockar en isbjörnshanne på 600 kg, it´s all in the wrist!

Nog om museér. Ett självklart måste är att bevista ett onsen, vilket vi gjort. Dels ett på landet, men även ett "fake onsen" här inne i staden. Jag måste säga att det inte märks ngn skillnad, det i staden tar det bara 5 minuter med bil, kostar 40 kronor ca så får du bada och basta. Tydligen subventionerar Gunma alla Gunma-bor onsenbesök, därav den låga kostnaden, ett bra initiativ tycker jag då man fräschas upp väsentligt efter ett dylikt besök. Nedan visas en bild på onsen ute på landet (d v s riktig varmvattenskälla):

Ja, detta var ett smakprov vad man hunnit med här i Gunma. Jag avslutar inlägget med två bilder. Den första bilden är på ett hus jag noterat när jag gått på mina promenader med hunden Ki. Huset är jättelitet, alltså förkrympt om ni förstår vad jag menar, som att ta ett stort hus, men dela alla mått med 2 ungefär. Det måste bo en jätteliten japan i det huset. Det kanske inte framgår på bilden men jag skulle få krypa ut på balkongen där, fascinerande. Jag hoppas få se någon visa sig där på balkongen någon gång. Fast det är ju klart, de river ju husen med jämna mellanrum i Japan på grund av jorbbävningar och fuktskador mm, så om det är en liten japan som skall bo där så spar han/hon/dem ju pengar på att använda mindre av virke mm. Nedan visas huset:

Den andra bilden som visas nedan är på min söta dotter Ylva taget för ett par dagar sedan:

Ha det så bra önskar Dr Svensson ifrån Japan. Over and out, til next time.

2009-10-30T07:40:00.000-07:00

Halloj på er min trogna läsarskara!

Här kommer ett inlägg från er guru, från landet i öst, draken. Jag tycker Japan ser ut som en drake lite grand, där huvudet är hokkaido. Här i Gunma är det just nu s.k. "Akibare" (består av aki som betyder höst och hare som betyder fint med avseende på väder, och när man sedan sätter ihop dem ersätts h:et i hare med ett b, därav akibare), d v s indian summer, sensommar. Idag den 30:e oktober har det varit 25 grader varmt med sol. Jag gick två timmar med hund och barnvagn, så det blev en skön dusch efter den lilla promenaden.

Erinas morbror, Eichan, är en riktigt trevlig prick som alltid bjuder på allt i överkant, vare sig det gäller mat, dryck eller andra behov (så som att hitta karatedojos eller att föreslå en kommande fisketur). Vi har varit hos hans familj ett par gånger och jag tänkte det kunde vara intressant att reda ut hur en (fest)middag kan se ut där. Om sedan denna komposition av mat kan sägas utgöra en typisk anrättning för japanska familjer vid lite festligare tillfällen låter jag vara osagt.

Först skall det sägas att en japansk middag ofta består av flera smårätter/tillbehör, där sedan nudlar eller ris är basen i det hela. Så det blir lite tapas-känsla över det hela när man sitter och pratar och äter, mysigt faktiskt. Vad gäller bord så är det mer och mer vanligt att ha höga bord, där man sitter på stolar, vilket är fallet hos Erinas föräldrar. Men hos Eichan är det lågt bord som gäller, vilket jag personligen tycker är lite bökigt. Man sätter sig således helt sonika ned på golvet (utan stöd för ryggen vilket blir tröttsamt i längden), och föser in sina ben under bordet som är täckt av en tjock duk för att hindra att värmen smiter ut; känner man någon fot därinne så kan man ju testa att smeka förföriskt på den med sin ena fot och notera ansiktsuttrycken runt bordet. Är det någon ung tjej som fnittrar förtjust är det ju trevligt, men om det är en äldre herre som fnittrar förtjust så bör man sluta...

Nåväl, tillbaka till analysen av maträtterna. Nedan visas en bild på hur maten såg ut vid vårt besök till Eichan och hans familj.

Ok, vi börjar med det viktigaste, sakén. Bilden nedan visar hur ett glas med saké skall se ut:

Bra, då har vi rett ut det. Vi går vidare med att klassificera maträtterna. Jag radar upp dem nedanför med en kort sammanfattning:

Ikura. Laxägg, förekommer vid inmundigande av sushi, eller som tilltugg till t ex ris. Ganska ok, men ingen favorit hos mig:

Schishamo. Liten fisk av något slag, serveras på restauranger som tilltugg till öl. Själva typen av tilltugg heter om jag förstått det rätt "izakaya":

Motsuni. Gristarm, ja ni läste rätt, det är ju så det vattnas i munnen. Smakar helt ok, lite väl segt kanske. Är också ett s.k. izakaya-tilltugg:

Sashimi. Rå fisk, ingår i sushi-konceptet. Placeras ovanpå riset, men kan också som ses ätas allena:

Yamagobo. Yama betyder berg, och gobo hänvisar till "burdock" som är en rot till en växt. Det är alltså roten till enplanta som växer på/vid berg. Ganska så smaklöst, men trevlig konsistens när man sätter tänderna i det:

Yakitori. Vanligt förekommande i Japan, grillspett, tilltugg á la "izakaya" (se ovan för förklaring):

Kujira no shita. Valtunga. Kujira betyder val, no är "av" och shita är tunga. "Tunga av val" betyder det således ordagrant. Här är vi inne på lite överkurs. Enligt Erina är detta inte något vanligt förekommande utan man får snarare hänvisa till Eichans preferenser för att förklara dess förekomst på bordet. Jag tog en bit och det ord som dök upp i mitt huvud var "OCEAN". Ja, jag fick en klar bild av hur detta stora djur går upp till ytan och drar i sig runt 14 kubikmeter luft, frustar, täpper till korken och sedan sjunker med sin massiva tyngd ner i oceanens djup för att jaga jättebläckfisk, eller leta reda på en fin hona att bilda familj med, vad vet jag. Nåväl, här är bilden:

Så, nu hoppas jag att ni vet lite mer om vad som kan serveras vid en japansk middag. Nu över till något helt annat, nämligen något mycket speciellt. När jag idag gick omkring i Shimonita på min vanliga promenad så upptäckte jag ett lite udda och fint hus får man säga, det visas nedan:

Då jag tyckte det var ett fint hus gick jag närmare för att se på det på närmare håll. Döm om min förvåning när jag fick se vem som bodde där:

Här har jag, arme dödlige, alltså stött på självaste Guds hus. Det är ju fantastiskt. Jag plingade på men ingen öppnade, Gud var väl ute antar jag eller låg i badet. Undrar om detta är ett av hans sommarställen eller om han bor här permanent. Det var som fasiken, att han valt att slå sig ned här i Shimonita, kanske är för att det alltid finns så färska grönsaker här till lågt pris. Jag undrar om han kör Toyota eller Nissan. Enligt Erinas pappa så är Nissan det bilmärke som har högst status i Japan, så då kanske Gud borde köra Nissan. Å andra sidan kan man ju hävda att Gud alltid står på de svagas sida, då borde han kanske köra Mazda.

Nåväl, vi lämnar Gud för nu, men jag lovar återkomma om jag ser han komma ut från huset eller så, är det någon som har en fråga till honom så meddela mig så skall jag försöka ta den med honom om vi råkas på under mina promenader. Som kanske en del av er vet, så tränar jag karate och jag har bland annat besökt en dojo där dock enbart småbarn tränade. Jag avböjde att träna med dem och deras sensei, då jag hade då känt mig som Cramer i tv-serien Seinfeldt, när han börjar träna KARA TE som han säger och skryter med att han är bäst i klassen. När sedan Elaine besöker dojon oannonserad så upptäcker hon att han fightas mot ett gäng 9-åringar. Hursomhelst, nedan visas en video där en 10-åring med svart bälte (ja, ni läste rätt) gör en kata som heter empi (betyder svala på japanska tror jag). Den här lille killen har fått en utmärkelse i Gunma för att han är så ung och så duktig på karate, vilket man kan förstå när man ser videon. Det kan tilläggas att barnen var riktigt artiga och applåderade vilt efter jag hade presenterat mig på engelska fastän de knappt kan ett ord på engelska misstänker jag.

Vilken grabb, I am impressed. Nu går vi vidare (som ni kanske märker så har detta inlägg ingen egentlig röd tråd utan är mer en summering av vad jag stött på, men det kanske är dessa inlägg som är roligast, i all sin spontanitet om uttrycket tillåts!). I Japan kan man köpa kaffe på burk, antingen varmt eller kallt, med eller utan mjölk o s v. Dessa burkar kan både köpas i butik eller i automater t ex vid tunnelbanan. Himla gott och himla beroendeframkallande. Nedan visas två av dessa märken, en av mina favoriter är den ljusa "Kirin Fire", cool name:

So far so good. Men om vi nu tittar närmare på vad det står på burken som är Kirin Fire.... :

"Enjoy your healing time with creamy and sweet café au lait finished with condensed milk as a hidden flavor". Här anger alltså företaget i klartext att de betraktar sina kunder som sjuka, antingen i huvudet eller rent kroppsliga krämpor. Man kan se framför sig en galen ledningsgrupp, alternativt en demon-president som spyr ut sin galla på folket som vill dricka hans dryck. Han ser med avsmak på dem och betraktar dem som paria, sjuka. Men han vill dem samtidigt väl, så i all välmening är detta alltså bara ett förtydligande vad drycken är till för, nämligen att hjälpa till med läkningen av diverse sjukdomar som alla mer eller mindre går omkring och bär på!

Sist vill jag avsluta med en bild som visar på hur jobbigt det kan vara att vara pappaledig. Ord är överflödiga:

Jag tackar för mig, för denna gång och hoppas att inlägget var till er belåtenhet och att ni skrattat eller åtminstone dragit lite på mungiporna.

Ödmjukt, eder

Doktor Svensson

Återigen i Japan!

2009-10-23T07:32:00.000-07:00

Ärade läsare! Nu är jag återigen tillbaka i Japan, efter mer än 3 år. Denna gång är jag inte här själv, utan på föräldraledighet med min sambo Erina (som jag träffade i Tokyo när jag var här förra gången) och vår lilla dotter Ylva. Vi lyfte från Sverige 8/10, och efter c a ett dygn på resande fot kom vi fram till den ort där Erinas föräldrar bor och där vi skall bo den första tiden, nämligen i staden Shimonita, i prefecturet (typ län) Gunma.

Bara för att orientera oss. Gunma ligger nordväst om Tokyo. Länets utseende visas nedan. Jag tycker det ser ut som en gubbe med stor näsa, men japanerna föredrar tydligen att likna det vid en fågel (med halsen nedåt så att säga), åtminstone gjorde Erinas pappa den liknelsen:

Vi bor jäkligt fint i ett hus på en höjd, där man kan se ut över Shimonita. Berg omger staden, och det är mkt grönska. Om man skall klassificera staden så får man nog säga landsbygd, men en avancerad sådan, d v s det är många äldre som bor här och odlar mkt grönsaker men det finns seven eleven (eller rättare sagt, den vi var inne i heter Seven & i Holdings??), mackar, affärer, men inte så mkt av det, men ingen obygd alltså.

Eftersom jag gillar hundar blir min första bild en bild av en hund. Det är Ki, som är en tik på knappt två år av hundrasen Kishu. En av Japans äldsta spetsraser. Det är Erinas föräldrars hund. Jag går 1-2 timmar om dagen med denna hund, oftast tillsammans med Ylva i barnvagnen. Hunden är tyst, och Ylva sover oftast, och jag är tyst när vi går. Så det enda man hör är hjulens knarrande medan jag med ena handen föser vagnen framåt och har kopplet i andra handen. Stundom lämnar ljudet/ordet "Konnichiwa" mina läppar om jag stöter på en eller annan japan på gatan.

Just nu är det runt 20-24 grader här med sol, och på morgonen sitter jag oftast och tar en kaffe på deras veranda och njuter av utsikten. Man kunde ju ha det sämre.... Nedan följer några bilder som visar omgivningen runt huset och ned mot staden Shimonita.

Bilden nedan visar (förutom Ylva och Erina) huset där vi bor (till vänster på bilden).

Under mina promenader med Ki och Ylva har jag hunnit bekanta mig lite med omgivningen. Det är ganska så idylliskt/häftigt/lyxigt att kunna vandra omkring och titta hur det ser ut i en mindre stad i Japan. Förra gången var jag mest i Tokyo, men nu får man ta del av den japanska "landsbygden". Nedan har jag valt ut ett axplock av bilder som jag tycker är intressanta.

Bild 1: Mkt grönska, bilden togs direkt efter en bro, det sluttar skarpt nedåt mot en ravin:

Bild 2: Det finns ganska så mycket med spindlar här ute i naturen, eller i alla fall mycket spindlar av en art så just den modellen verkar vara framgångsrik i Shimonita. Det är en "Mountain Spider" av något slag tydligen:

Bild 3: I Japan är det tydligen vanligt att de flesta/många hus byggs efter personliga ritningar efter samråd med byggherren så att säga. Man köper således oftast inte en färdig husmodell som vi kanske gör oftare i Sverige. Huset nedan tyckte jag var fint, det passar även in att ägarna har en typ Toyota Land Cruiser (eller är det kanske en Nissan Patrol??) parkerad framför huset för att förstärka den japanska kulturen/närvaron:

Bild 4: En äldre herre var ute och gick, och brast ut i "Oki" när han såg mig vilket betyder stor på japanska. Det är ett fullt förståeligt uttryck med tanke på min storlek och hans storlek. Han är ett bra exempel på en Shimonita-bo: Äldre, trevlig, liten. Det bor himla många äldre här, så om 15-20 år när en hel del gått bort blir det intressant att se hur staden överlever. Men det är ett annat spörsmål:

En sista bild på min söta dotter Ylva. Nu är du i Japan och hälsar på mormor och morfar! För någon dag sedan kunde hon gå med hjälp av en leksak typ a´la plastgräsklippare. Stora framsteg med andra ord. På japanska kan det uttryckas med "Don don oki konnata".

Då stänger jag bloggen för denna gången, ett nytt inlägg kommer in om kort skulle jag tro. Det känns fantastiskt att vara här, eller på japanska "Watashi wa hontoni ippai shiawasedesu".

Ödmjukt, eder
Dr Svensson

Sayonara Japan (soon that is)!

2006-05-30T19:54:00.000-07:00

Ja, nu börjar hemresan närma sig så sakteliga. Jag lägger upp en ny bloggsida idag eftersom jag kan få tidsnöd att göra det senare. Jag menar solen skiner, ölen är kall, flickan ung och så vidare då kanske man måste prioritera mellan datanörderi och riktiga livsupplevelser, ni förstår säkert ärade bloggläsare.

Denna sidas tema är typ bra/roliga bilder från min tid i Japan. Jag har tagit grymt många och har ej tid att gå igenom alla så det är möjligt att jag missar många bra, men jag bör få med några kuliga bilder i alla fall. Visste ni förresten att en flaska O.P. Andersson Aquavit 50 cl, som man kan köpa på IKEA här i Tokyo kostar typ 640 yen, alltså runt 40 kronor, heja Ingvar Kamprad!

Ok, nu följer bilderna, spänn fast er i sätena, rätta till luggen, öppna en öl och säg, ja jävlar, så var det fredag igen. Bilden nedan visar mig vid Keio university, bredvid grundaren av universitetet, han öppnade även dialogen mot väst, tog in nya seder mm tydligen, enligt vissa japaner var detta något bra enligt andra något dåligt, som vanligt alltså.

Stationen bredvid min station heter Ikuta, där ligger en liten affär, vet ej vad han säljer, men denna lilla papillon vaktar affären med intensiv glöd, mkt kul att se.

Jag stötte på följande skylt vid ett litet tempel inne vid Shinjuku (centrala Tokyo). När man läser skylten förstår man att japanerna vill förbättra sin engelska.

Dessa gamla hedersknyfflar satt och pustade ut en stund under deras arbetspass. Skön kontrast mot det oändliga antal japaner som rusar förbi mot olika mål, möten mm.

Nedan ser ni en cool japan med attityd.

Jag gick runt i ett område i Shinjuku som är mkt japanskt, det är gamla gator, mkt litet, små barer mm. Bilden nedan visar någons hem? Notera den slitna postlådan. Hur skönt som helst, man kan se framför sig en genuin ungkarl som ligger och sover tills 14:30, glider runt i pyjamas och dricker schyssta drinkar alternativt kalla öl.

Nedan ser ni en ung japan med vespa. Japanerna har många vespor, praktiskt antar jag när det är ont om utrymme.

Nedan ser ni mig sitta och äta ramen (nudlar med fläskkött, ägg mm, mkt populärt i Japan,billigt också). Ni ser också min mp3-spelare som jag fick i julklapp av bror min och hans fru Silvia. Jag har haft mkt nöje av den (samt mina mjuka, suveränt sköna gympadojor, mkt viktigt när man går långa sträckor).

Vanlig bild i Japan, många japaner på en gata som innehåller typ tusen affärer.

Den här skönheten stod parkerad mitt inne i porrkvarteren i Tokyo (men vad gjorde jag där tänker ni, lugn det var på dagtid och folk traskar förbi där hela tiden, eller kanske man borde säga varför var du inte där på kvällstid???). Hur som helst, mkt fin bil, undrar om ägaren betalar skatt och har hederlig inkomst?

Jag gillar japansk reklam...

Bilden nedan är en av mina favoriter, synd bara att bilden blev lite suddig. En bil stannade vid ett trafikljus, och så sitter det en cool bostonterrier eller liknande i framsätet, han ser att jag fotar och kollar vad jag håller på med, hur bra som helst.

Meningsfullt jobb?, döm själva. De släppte in bilar och släppte ut bilar, men det måste ju göras.

När jag gick runt på gatorna var jag vilse ett tag, då kom en kvinna med barn fram och hjälpte mig hitta rätt. De var på väg hem och frågade om jag ville följa med, hon jobbade som läkare och mannen var en höjdare inom ngt telebolag så de bodde grymt fin tmed grym utsikt. Bilden nedan visar en av utsikterna från deras gemensamma relaxutrymme där de som bodde i huset kunde slappa.

Nej, jag har för många bilder att välja mellan, jag får börja runda av. Jag och Erina var på IKEA som öppnat i chiba-distriktet. Här står jag framför IKEA i Tokyo (ett till varuhus skall öppnas i Yokohama tydligen men det sker senare, när vet jag inte).

Det var kul att se alla möbler, man kände igen sig, skönt faktiskt. När man är på IKEA i Japan är det en plikt att ta en bild på allas vår kära Billy Bokhylla (eller på namnet i alla fall).

Här sitter Erina i en två-sitsig soffa (kanske ektorp-modellen?).

När man betalat i kassorna och gått ut till den billiga korven och glassen mm, så fanns det en hel del andra produkter man kunde köpa så jag köpte en hel del, se nedan.

Jaaa kära bloggläsare, allt har en ände och korven har två. Även om det är en vecka kvar så är detta kanske den sista bloggposten så legenden, konceptet och kulturstrategen Harald-san (se nedan) får tacka för sig för denna gången men om/när jag kommer tillbaka till Japan så öppnas bloggen igen, var så säkra.

Sayonara säger Harald-san!

Djudji i Japan

2006-05-23T23:51:00.000-07:00

Mochi mochi ärade bloggläsare. Harald-san har haft fint besök från Sverige under 10 dagar. Bengt "Djudji" Karlsson drog hit för att besöka mig, dricka saké och träna karate. Vi hade mycket kul, och denna "bloggpost" kommer handla om det besöket. Just nu sitter Djudji i luften på väg hem mot Sverige, troligtvis slumrande med huvudet kastandes åt ena eller andra sidan ungefär som Berra eller Sulan i Sällskapsresan. Jag tror Djudji blev mest förvånad/fick störst intryck av antalet människor i Tokyo. T ex så spelar det ingen roll vilken tid på dygnet man åker tåg, det är alltid fullt eller som Djudji så koncist sammanfattade det "För att få en sittplats på tåget måste man bo på perrongen för att vara ute i tid". Om jag utgår från mina första dagar vad gäller intryck av Tokyo (vilket var många) så har Djudji haft en hektisk tid med att sortera alla input, men en kul tid.

Då vi tränar karate, så var det självklart att besöka och träna på JKA:s högkvarter, jag hade gjort det tidigare men det var första gången för Bengt. Bilden nedan visar Djudji och Djudji efter träningspasset, notera det maniska leendet från Bengt, en blivande "serial killer"? Vi önskar honom lycka till.

Efter passet gick vi och åt pasta, Djudji blev mycket glad över att få dricka öl, vilket vi kan se på bilden nedan.

Som ansvarsfull guide försökte jag få Djudji att få så mycket kul intryck från Tokyo som möjligt. Vi gick ofta runt i Tokyo och insöp atmosfären, när man blev hungrig gled vi in på ett "ramen"-ställe (där de serverar nudlar, fläskkött mm). Bilden nedan visar Djudji och Djudji ätandes vid ett sådant ställe.

När vi gick runt såg vi denna skylt (se nedan på bilden), det står healing park, kanske en firma som typ vill hela människor då kan man ju förvänta sig en fin och ren atmosfär men notera vilket skyffe butiken ligger i, mkt roligt. Affärsidkaren skiter i allt, han kör sitt race, inte så j-vla viktigt tycker han hur det ser ut.

Efter en lång dag trampandes på Tokyos asfalt är det viktigt att ladda batterierna. Djudji och Djudji hittade en engelsk pub (ölhall) vid Shinjuku-stationen. Så här förvånad blev Djudji när två fina gin och tonic beställdes, vilken skall jag ta?

Vi tränade även karate vid en liten klubb som ligger nära där jag bor. Djudji körde ett grispass där, jag stod över denna gång. Dem gillade verkligen oss, och har bjudit oss på tonfisk, cho shu (svag sprit), sedan fick viockså tillfälle att känna på ett riktigt vasst japanskt svärd, mkt kul.

Under en av dagarna gick vi riktigt långt, vibörjade med att åka till Roppongi, där jag visade Djudji Roppongi Hills vilket är en relativt nybyggd skyskrapa med bio, affärer, museum mm. Bilden nedan visar Djudji, och bakom honom kan man se bland annat Tokyo Tower.

Under vår långa promenad så gick vi förbi en återförsäljare av lyxbilar, så vi var naturligtvis tvungna att gå in och kika. De hade Maserati, Ferrari mm. Bilden nedan visar en Ferrari 430 framifrån, kostar ett par kronor att köpa...

Om det skulle finnas en tävling som utsåg världens mest slitna affärsrörelse, så skulle affärsidkaren som innehar skyffet nedan vinna med bred marginal. Vi blev häpna över vilket skick hans affär var i, notera skräpet, vad säljer han? Vad är hans affärsidé, hur mycket lägger han på reklam?, att hänga upp pynt mm i fönstret är inte att tänka på för denna lirare.

När vi kommit fram till Shinjuku efter några timmars promenad hade det blivit mörkt, och då kan det se så här fint ut på Tokyos gator.

En av dagarna besökte vi ett nöjesfält eller "amusement park" som det kallades. Det var mycket roligt, huvudattraktionen var en berg- och dalbana som hette duga. Både jag och Djudji hade inte åkt någon annan berg- och dalbana förutom den på Gröna Lund tidigare, så det var verkligen en upplevelse. Maxhastigheten var 130 km i timmen. Bilden nedan visar "stupet" som man kastades nedför.

Senare på kvällen tog Djudji och Djudji samt Erina (en japanska jag träffat) och hennes vännina Mari en lyxig drink uppe på toppen i Tokyo Dome hotel som ligger alldeles bredvid. De spelade "live jazz" där, kul. Notera Bengts slitna blick, för många Gin and Tonic??

Eftersom det finns så många tempel i Tokyo kände jag ett ansvar att visa Djudji åtminstone ett sådant, så vi drog till Asakusa-omårdet som ligger nordväst iTokyo, där de har ett stort tempel som heter Seijdo eller något liknande. Bilden nedan visar Bengt ståendes framför templet.

När vi stod där bland allt folk kom det fram en japanska som ville bli fotad med oss, vi hade aldrig sett henne förut, men det är klart vi ställde upp på en bild.

Så här mycket sticker en reslig svensk ut från folkhavet av japaner.

När vi gick längs Ginza-streaket (lång gata med lyxaffärer typ) så gick vi förbi byggnaden nedan, skön arkitektur, byggnaden blir spetsigare ju längre upp man kommer. Undrar vad arkitekten fick denna idé ifrån.

Bilden nedan visar en cool byggnad med mkt neonljus på, det blir ett häftigt ljus i mörkret. Det är en härlig känsla att planlöst vandra runt i Tokyo när skymningen.

Ja, detta var allt för den här gången. Bengt har dragit mot Sverige, och jag själv åker hemåt om två veckor, tiden har gått fort men den gör ju det när man har kul.

Sayonara säger eder filantrop Harald-san

Min rundresa i Japan (Kyoto-Nara-Osaka-Hiroshima)

2006-05-08T00:32:00.000-07:00

Hallå ärade bloggläsare. Nu är jag tillbaka från min resa runt om i Japan. Jag beslöt att dra västerut då många rekommenderar den rutten (som första resa i alla fall). Jag började med att besöka Kyoto och Nara, sedan Osaka och Hiroshima.

Kyoto är en idyllisk slumrande stad, med låga byggnader. Tempot är väsentligt lägre än i Tokyo, och det var en ynnest att få ströva omkring och bara titta och vara i nuet. Bilden nedan visar en (typisk?) bakgata ut i Kyoto, en massa ledningar, trångt, plötsligt kommer en bil som pressar sig förbi i gränden mm. Mkt trevligt.

När jag gick omkring planlöst (härligt) i Kyoto så stötte jag på detta tempel, det är ett av de största i Kyoto och grundades av en präst för en herrans massa år sedan, han såg som livsuppgift att införa tedrickandet i Japan och hade utbildats av de sanna mästarna i Kina. Undrar om de fick en kick av att uppleva ett starkt behov av att gå på toaletten, typ dra i sig 6 koppar te och vakna med en sprängande blåsa 04:14 och då nicka insiktsfullt, mumla något vist och försöka somna om igen. Bara en tanke.

Mitt inne i vimlet i Kyoto hade jag förmånen att träffa på en livs levande geisha, hon ställde villigt upp på en bild. Notera den vitmålade masken, såg riktigt skrämmande ut i närbild. Dessa sällskapsdamer utbildas tydligen fortfarande i Kyoto, home of the geisha. Jag tror det finns fyra olika skolor.

Efter att ha vandrat österut, uppåt mot en bergskam där det fanns tempel mm stötte jag på en tiggarmunk. Notera den raka hållningen, så där stod han/hon länge, helt otroligt. Undrar vad som försiggår inne i huvudet på en sådan munk. Typ, "satan vad trött jag är, undrar om man skulle byta yrke, inte klokt att man gått och blivit munk, farsan sa ju alltid att jag skulle plugga ekonomi, men nej då jag skulle prompt envisas med mitt religiösa kall!" För övrigt så valdes huvudstäder i Japan (förr?) enligt kriterier att åtminstone 3 sidor skulle vara skyddade av bergskammar, vilket Kyoto uppfyllde.

Bilden nedan visar en segerviss Harald vid det ovan nämnda templet.

Som vanligt vill jag ha med en bild åtminstone på hundar. Den här sköna byrackar'n stötte jag på på väg hem mot hotellet/centrum. Han gav fullständigt f-n i att jag fotade, utan han slappade vidare, hur skön som helst.

Nästa dag så deltog jag i en sann turistaktivitet, jag var med på en heldagstripp då man besökte kejsarpalatset, gyllene paviljongen, jättebuddhan i Nara mm, men det var en mkt bra grej, jag träffade en annan svensk som hette Johan och bodde med sin familj i sydöstra Kina, trevlig kille. Så om jag är i sydöstra Kina någongång så har jag ett ställe att besöka. Bilden nedan visar den gyllena paviljongen (tror det var så den hette), det har krävts 200 000 guldblad och 60 lager med fernissa mm, för att skapa detta, mkt imponerande .

Byggnaden nedan är den största träbyggnaden (Tokaido-templet) i Japan, vilken även innehåller den största buddhan i Japan (18 meter hög). Mkt kul att se, lägg märke till guldsvansarna på toppen på taket, dessa skall symbolisera fiskstjärtar vilket innebär att byggnaden är under vatten, alltså ett skydd mot eldsvådor. Shinto-religionen har för övrigt 8 miljoner gudar (det skall tolkas så att det finns hur många gudar som helst, för vilket behov som helst). T ex så hade någon skapat (?) en gud för trafiksäkerhet: The god of traffic safety. Det blir ju kul om man börjar tänka på vilken kompetens eller inriktning den guden behöver, eller vad som gör den guden speciell. Behöver han ha insikt om väjningsplikt, eller rent av vara uppdaterad på de senaste forskningsresultaten vad gäller alkoholkonsumption och olyckor i trafiken??

Bilden nedan visar en grym ande (?) för vilken man skall redovisa sitt livs gärningar när man dött, och han skall efter detta meddela vilken dom/öde man får. En klar koppling till sankte Per tycker jag, fast det känns som om den här personen tar mer i bänkpress än sankte Per.

Här är den omtalade jättebuddhan.

Nästa del i denna blogg visar text och bilder från min resa till Osaka och Hiroshima. Jag tyckte Hiroshima var en mysigare stad än Osaka, den var mindre och mer öppen på ngt sätt. Osaka var inte en tråkig stad, men typ en mindre kopia av Tokyo, det fanns hur många restauranger som helst, höga byggnader vart man än tittade, imponerande men det har jag ju redan sett i Tokyo. Fast Osaka har ett akvarium som inte går av för hackor (mer om det nedan). Bilden nedan visar mig ätandes koreansk mat, mkt gott. Man sitter ned på golvet på en kudde, jag föredrar stol men man skall uppleva kulturen dit man kommer. Jag åt nudlar, kött, soppa, efterrätt, två öl och en koreansk drink, allt till det facila priset av 240 kronor ca (vem sa att Japan är dyrt?)

På väg mot Osaka-slottet gick jag igenom en park där stötte jag på japanska ornitologer, en skara äldre herrar som spenderar sin tid med att se på fåglar. Det var kul att se dem springa mot ett träd där någon tyckte sig ha sett en sällsynt fågel typ. Undrar om de gör det här för att de tycker det är kul, eller för att de är uttråkade och inte vill sitta hemma och stirra in i taket, troligtvis en kombination.

Osaka-slottet (nedan) byggdes av en feodalherre (shogun?) som lyckades ena Japan vid tidigt 1600-tal. Villken härligt kort återgivning av ett stycke viktig japansk historia!

Här står jag framför det stora akvariumet i Osaka. Jag har tidigare varit på ett stort akvarium i Genua men det här var ta mig tusan större, de hade t o m en valhaj som simmade omkring. Förutom detta vattensköldpaddor, kräftor, delfiner, sälar mm mm.

Bilden nedan visar en skön lirare som låg och tryckte i hörnet av den största tanken. Han ger fan i allt och alla.

Nästa bild visar en manet på vift, schysst bild tycker jag själv, belysningen gör ju bilden tusen gånger bättre.

Under de 3 dagar jag var i Hiroshima så hade de en festival "flower festival", det var hur mycket folk som helst. jag bodde perfekt i Hiroshima, mitt i centrum, ett stenkast från slottet, atombombsmuseumet mm. Första dagen gick jag omkring och bara insöp stadens karaktär. Jag gick förbi de här personerna och kunde inte undgå killens hållning. Notera den eleganta vridningen på vänsterbenet och den sluttande ryggen, så där stod han, klockrent.

Här är en annan bild på en av stadens innevånare, han verkar sälja mat av ngt slag, men nu skiter han i kunderna, sådant är överskattat!

En vacker japanska.

Bilden nedan visar mig ståendes framför en byggnad som heter "A-dome" eller ngt liknande. Vid andra världskriget så sköttes det administrativa uppgifter från den här byggnaden. Bomben detonerade 160 meter sydöst om den här byggnaden och 600 meter upp i luften.

Jag avslutar min vistelse i Hiroshima med en bild på en hund. Ord är överflödiga.

Detta blev en ovanligt lång bloggsida men det fanns ju mycket att berätta om, mycket har jag utelämnat, särskilt om Hiroshima, då det skulle ta för mkt tid.

Sayonara och på återseende säger er kulturstrateg Harald-san från Tokyo.

Efterfrågade bilder

2006-04-24T08:33:00.000-07:00

Ok, ok efter ett tungt tryck på att publicera bilder på mitt vackra anlete gör jag väl det, jag håller med om att det är en sådan lång tid ni inte har kunnat vila ögonen på Harald-san. Därför kommer här en liten radda med bilder.

Jag börjar dock med att visa fin-fina bilder på körsbärsblomningen, vilken syn!

Här är blommor i närbild, mkt fint.

Här är jag vid blommorna, se och njut (hmm, börjar jag tappa den sedvanliga svenska ödmjukheten??!?) Hemska tanke, skönt att man snart skall deklarera så att jag kommer ned på jorden.

Bilden nedan visar mig och professor Kiyoki och hans studenter på universitetet Keio som ligger vid Shonandai-stationen, det är här jag håller till och träffar folk, diskuterar forskning men framförallt lär känna folk inför eventuella framtida gemensamma forskningsaktioner. Det är jag som är i mitten!

Nästa bild visar mig ätandes en sen middag idag (läs 24 april), vid min hemmabas Yomiuriland-mae. Jag åt koreanskt kött med ris, gyouza (mkt gott kommer från Kina), grönsaker och kycklingspett, tillsammans med en kall öl.

Så här pigg ser man ut på natten, innan man skall somna. Lägg märke till den pigga och uppmärksamma blicken.

Jag avslutar sidan med en bild som visar några japanska grabbar som övar sig i (nationalsporten?) baseboll, de är riktigt duktiga, många börjar vid typ 5 års ålder och sedan kör de på.

Sayonara från Japan säger er pålitlige guide i sommarnatten,

Harald-san

Yomiuriland-mae: Min hemmabas

2006-04-18T23:15:00.001-07:00

Konnichiwa (betyder hej på japanska) ärade bloggläsare. Jag skriver detta för andra gången, när jag skulle köra "publish post" av min nyskrivna blogg så hade jag inte sparat så när sidan började stå och tugga oroande länge och error dök upp, så var all text och bilder borta. Kom ihåg att spara, alltid. Spara, det ni skriver. Gör det. Det är aldrig fel att spara, faktiskt.

Nåja, jag börjar om:

Denna sida kommer handla om min hemmabas där jag bor, Yomiuriland-mae. Det är en station som ligger i sydvästlig riktning från Tokyo city, på Odakyo line. Fortsätter man i denna riktning i ungefär 9 mil så kommer man fram till Mount Fudji, typ. Yomiuriland-mae ligger ungeför 43 minuter från Shinjunku om man åker local train. Här föreligger ett behov av att mer i detalj förklara det förvirrande begreppet "local train" misstänker jag. Japanerna har nämligen ordnat det som så att vissa tåg stannar på alla stationer, medans vissa stannar på en del, och vissa tåg bränner förbi nästan allt och stannar endast på särskilda knytpunkter. De "snabbaste" tågen är oftast proppfulla. Således finns det local train, semi express train, rapid train och rapid express train. Bara att välja! En annan sak, japanerna skulle aldrig drömma om att planka på tunnelbanan, det skulle anses som väldigt skamfyllt och pinsamt att inte betala för sin resa. På grund av detta förekommer inga oanmälda kontroller om man betalat för sig som det gör hemma i Sverige. Däremot gick det igår en tåggubbe genom vagnarna och bugade varje gång han kom in i en ny vagn, och gick runt och kollade om någon behövde hjälp mm, trevligt initiativ.

Nog om detta, bilden nedan visar utsikten från min balkong över Yomiuriland-mae, den togs när jag kom hit så det är i mitten av Mars.

Nästa bild visar mitt eminenta rum, finns handfat, air condition mm, helt ok.

Bilden nedan visar hur det ser ut utanför studenthemmet, detta är en vanlig syn hur det kan se ut i Yomiuriland-mae: smala gator (dock finns det förvånansvärt många (små) villor) där bilar och mopeder trängs, tillsammans med japaner som går ut med sina hundar (läs mer om detta nedan).

Japaner gillar att bada (varmt), det verkar vara en slags ritual att man tar ett bad och/eller duschar innan man går och lägger sig. Ett trevligt initiativ tycker jag som gillar vatten. Jag brukar ta mig ett bad på kvällarna efter en dag fylld med aktiviteter, mkt skönt. Bilden nedan visar det bad som finns här på studenthemmet. Badet är kanske en 3 gånger 2 meter stort, fyllt med riktigt varmt vatten.

Japanerna duschar sittandes, där de har små handdukar som de tvagar sig och skrubbar sig med, det är riktigt avkopplande att sitta på en pall och skrubba sig.

Som nämndes ovan gillar japaner som så många andra hundar. Dock verkar de i större utsträckning än t ex vi svenskar ha små hundar. Kanske är det mer praktiskt när det finns mindre utrymmen, det bor ju runt 128 miljoner människor i Japan, och i Tokyo bor det runt 20 miljoner tror jag. Bilden nedan visar en tuff liten krabat som tvingas stå ut med att hans matte vill att han skall ha på sig kläder, han står lite snedställd och vill traska på, det här med fotografering är ointressant.

Bilden nedan visar en trött farbror som har varit med förr, han har överseende med fotograferingen och står snällt och tittar på tills det är klart, men han vill nog också lunka på (kanske hemåt till en skön soffa).

Det var allt för denna gång. Nästa vecka skall jag fara runt i Japan och besöka bland annat Kyoto och Hiroshima, skall bli kul att se Japans kultur i andra städer.

Sayonara säger eder etnolog i Japan
Harald-san

2006-04-18T23:15:00.000-07:00

Skyskrapor

2006-04-09T06:52:00.000-07:00

Dear viewers, it is me Harald Svensson, er kulturstrateg in Japan so to speak. It is a pleasure to inform the audience that jag har bloggat fram en sida till om mitt Japan-äventyr. Mkt nöje.

Jag gillar skyskrapor, det är något mäktigt och fint över dem, det moderna samhällets glaskatedraler. Det är särskilt kul att arkitekterna i många fall fått ta ut svängarna lite i deras designs. I många fall blir ju en hög skyskrapa med "cool" look något av en reklampelare för staden ifråga.

Tokyo har en hel del fina skyskrapor. Ta Roppongi Hills t ex, en modern ny skyskrapa, inte idiothög men fin höjd och mkt läcker design. Inuti komplexet finns kontor, affärer, biografer (som har öppet dygnet runt hela helgerna, för närvarande visas en film med engelsk subtitle, Spirit heter den, en slags action med samurajsvärd, maffian mm).

Bilden nedan visar Roppongi Hills sedd snett nedifrån.

En annan skyskrapa som jag fattade tycke för är Agota någonting, den ligger nära Tokyo Tower (som kommer senare...). Nästa bild visar den byggnaden när jag var uppe i Tokyo Tower, det är den lite högre skyskrapan av de två om ni förstår vad jag menar. Lägg märke till hur skåran av glas vidgar sig mot toppen, enkel design med kraftfull effekt.

Här är samma byggnad sedd från marken, läckert är ett ord som ploppar upp i huvudet.

Nåväl, dessa glaskolosser beskådades som sagt från Tokyo Tower som är 333 meter högt, det är tillåtet att komma upp till 250 meter, vilket jag gjorde, men det var mkt kö och ganska dyrt, men alla turister måste ju bara åka upp till "special section" när man väl är där. När jag var nere på marken och tålmodigt väntade på att köpa biljetter så jag denna skylt (se nedan). Lägg märke till den roliga formuleringen att denna polis här är extra alert (till skillnad mot alla andra slöfockar då kan man undra?, eller att polisen har förmågan att vara väldigt alert men den plockar man bara fram ibland. Det är lite liknande arla-haren som oftast skjuter en i huvudet men ibland i magen). Men just här som sagt är de ta mig fan på hugget!

Nästa bild visar Tokyo Tower sedd nedifrån.

Det finns som sagt många höga byggnader i Tokyo, bilden nedan visar en som jag tyckte hade en trevlig form.

Bilden nedanför har fina färger tycker jag.

En bild som bara måste med, när jag nu har detta tema med skyskrapor är Sun City, en koloss på 60 våningar, den har ju inte någon speciell design att tala om, men den är satans hög...

Det kräver en insats att springa runt och titta på alla dessa skyskrapor, därför är det av yttersta vikt att man tar hand om sin kropp och fyller på energidepåerna...

Jag avslutar denna sida med ett citat från boken "Lyckad nedfrysning av herr Moro":

"Dogmatismen, inte skepticismen är sanningens verkliga fiende". Sug på den ni!

Det var allt för denna gången, eder etnolog i Japan

Harald-san

Bloggen uppe and running

2006-04-06T07:31:00.000-07:00

Ja, så har man fixat sin första blogg(sida?) nu då, efter 23 dagar i Japan, tiden går fort. Efter påtryckningar från min vise broder så har jag äntligen fått ars.. ur vagnen och skapat ett bloggkonto.

Jag kommer hyfsat regelbundet (definiera regelbundet) att lägga in text och bilder, som visar på mitt äventyr i Japan.

Summering hittills. Japaner är arbetsnarkomaner. De jobbar typ 10 timmar per dag, minst. Många använder sig av tåg för att ta sig till och från jobbet, Tokyos tunnelbanesystem forslar runt 3 miljoner människor varje dag, och tågen håller tidtabellerna med tysk disciplin och asiatisk fanatism, det ni SL! Många har på sig vita skyddsmasker över munnen, i början trodde jag att kanske hälften av alla japaner var utbildade kirurger men det handlar om allergi, nu är det ju pollen så dessa masker hindrar dumma partiklar att ta sig in i deras kroppar helt enkelt. Det finns många fina allmänna toaletter som är gratis, många turistattraktioner är gratis eller billiga, det är inte så dyrt i Japan som ryktet kan hävda, typ som i Sverige skulle jag vilja säga. överallt finns det små skåp där man kan lägga i typ 6 kronor (110 yen) och få ut en flaska läsk, vatten, eller en burk kaffe (varmt eller kallt), mkt praktiskt och gott, blir nästan beroendeframkallande.

Jag bor i Yumiyuriland-mae, en station som ligger typ 60 minuter från centrala Tokyo (shinjunku), jag bor i ett studenhem där det bor endast grabbar, här är det stränga regler som gäller, inga flickbesök och hemma innan 24:00, annars stängs dörren, hua. Dessutom slutar tågen gå klockan 24:00, missar dem får man vänta tills typ 05:00. Så blev fallet en gång då jag var ute, men det var inga problem, det är bara att festa vidare, ställena stänger inte.

Bilden nedan togs i centrala Tokyo, en rik och glad Tokyo-bo ger tummen upp!

Nästa bild visar ett balanskunnigt blötdjur, undrar hur dem gör? Akvarieparken låg på 10:e våningen i en stor byggnad...

Samma dag var jag uppe i en byggnad som var 60 våningar hög där man kunde blicka ut över Tokyo, helt otroligt stor stad, det tar liksom aldrig slut, precis som sossarnas regeringsperiod.

Nu i början av aprilvar det körsbärsblomning, då går varje japan med självaktning ut och tittar på blommorna, det var helt sjukt med folk kan man lugnt säga. I samband med att titta på blommor (hanami) så passar japanerna på att festa till, det var en massa folk som satt på plastskynken och åt och drack, och drack,och drack lite till, och så lite till bara.

Nog för idag.

Eder Japan-resenär

Harald-san