Masako-san, en klassträff, lite mer Shibuya och lite annat

 Hej mina kära läsare. Det är återigen eder ciceron i Japan, Harald, som kommer med ett rykande färskt inlägg. Regnperioden håller i sig, men vet ni vad, det är skönt och jag föredrar denna svala atmosfär framför 35 grader och stekande sol kombinerat med luftfuktighet. Jag fick för mig att kolla upp om det pågår eller kommer någon sumotävling av dignitet i Tokyo nu, men fick reda på att de tre stora tävlingarna pågår under januari, maj och september så den upplevelsen får jag spara till senare. Dock noterade jag att man kan åka och se på när sumobrottarna tränar på morgnarna, gratis dessutom:

Det visade sig att de redan betat av de datum man som publik kan närvara men detta är ett tips för er läsare som ämnar åka till Tokyo framöver. Personligen skall jag ha denna kalender under uppsikt och göra ett besök tror jag, intressant! För den vetgirige så erhålles sumos historia om man följer länken Sumos historia och utveckling.

Som inläggets titel avslöjar så ville Erina träffa sina klasskamrater från förr nu när vi är i Japan. De gick i samma klass från typ 6 års ålder till 15. Hon är med i en line-grupp där alla/de flesta är med och chattar och vid denna kväll dök några av dem upp. Platsen var vid ett trevligt mindre hak som Erinas klasskompis Djudji-san driver. Han är en trevlig prick och stod i köket och serverade mat, öl och drinkar med mera. Restaurangen (izakaya) ligger några minuters promenad från Shinbashi-stationen (skall stavas med n enligt min fru). Nedan följer bilder och filmer från kvällen, enjoy!

Japansk highball, gott och det rykte från glaset, läckert:

Djudji-san trollade lite för oss sin vana trogen:

Djudji-sans bästa trick var dock med två tandpetare, enkelt är ofta bäst, booom. Ena tandstickan sågs till synes av sig självt studsa uppåt från den andra tandpetaren.

En av Erinas klasskompisar, Hiroshi-san, tränar styrketräning fem dagar i veckan och lyfter/har lyft 130 kg i bänkpress. Han fattade tycke för mig och kände sig lugn i min närhet fick jag förklarat för mig. Han gillade att känna sig liten bredvid någon och han var som en liten pandabjörn hängandes vid min sida. Intressant med psykologi! Han var trevlig och han har två barn och är tillsammans med en tjej skall tilläggas! Nedan bilder på en ömt kramande Hiroshi-san!

Svenskt godis uppskattades av Erinas kompisar:

En avslutsbild från kvällen. Den leende till synes ofantligt glade personen bredvid mig är Hideki-san, som är Erinas barndomskompis:

Hideki-san bor typ 80 meter från oss så vi slog följe hem:

 Nu till Shibuya, dagen efter klassträffen begav vi oss dit igen. Shibuya är en aktiv stadsdel där trevliga och goda mathak varvas med ett gediget utbud av allehanda gods. Jag spelar ju rollspel, och läser fantasyböcker, samt har spelat Warhammer 40k t e x,  gubbar har jag hemma som jag målat med mera så när jag kom in i denna fina butik på flera plan vars tema är anime så anade jag att mitt lystmäte kunde få näring. Jag tror jag skall göra lite inköp här innan vi åker hem. Stället ligger för övrigt bredvid den goda bakelsesaffären Cozy Corner och ligger således precis vid tågstationen. Vi köpte goda bakelser vid Cozy Corner innan vi gick in i anime-butiken.

Barnen ville klippa sig, sagt och gjort. Erina bokade tid för klippning och det tog över två timmar men fint blev det. Nedan ses resultat efter klippning för Julia respektera Ylva:

Vi blev hungriga och slank in på ett hak och åt Gyudon, det var mycket gott!

Nedan ses bild och ljud från vår vistelse i Shibuya samt hemfärd, enjoy! Husen nedan har jag fotat förut tror jag, de är läckra. Bakelserna nedan kan inhandlas vid butiken Cozy Corner.

Jag var in i en spritbutik i Shibuya, den var välförsedd och man kunde handtappa whisky på egen flaska, coolt!

Jag har en svaghet för dessa personporträtt av politiker som tar sig själv på stort allvar:

Resväska inköpt vid denna vår vistelse i Shibuya. Bilden tagen nära hemmet, svalt och lugnt:

Dagen efter var det dags för Hana-chan att bada och skrubbas ren. Den gamla damen var motvillig men följde följsamt med. För att vara av rasen Shiba så har hon ett mjukt sinnelag. Akemi-sans, Erinas syster, familj har en Shiba, hanhund. Han heter Kuro (svart på japanska) och är betydligt mer lik rasbeskrivningen, d v s envis, reserverad med mera. Hana-chan efter badet!

Pälsen skall borstas också innan Hana-chan kan lägga sig i sin kära säng:

Så här fin blev Hana-chan efter att barnen borstat henne:

jag, Erina och barnen gick en vända till Eon och inhandlade allehanda saker, mat och dryck. Som vanligt mycket fint packat och bra service. Eon hette Daie förut och började sin verksamhet 1975, den 1:a april, min namnsdag. Cirkeln sluts, allt har ett samband, booom! Nedan ses minnesbild över Daie och Eon samt en nyckel som tydligen fanns med i början:

 Jag gick själv till samma sento som jag och barnen gick till förra gången. På vägen hem gick jag förbi ett tempel, fint, enjoy!

Jag avslutar inlägget med en bild på Masako-san, som var Miyoko-sans bästa vän. Masako-san gick bort nyligen i cancer, hon blev 88 år. Masako-san och Miyoko-san besökte oss i Sverige förut. Det är ett kärt minne. Vi har även besökt Masako-san i hennes hem och hälsat på hennes familj. Masako-san hann hälsa på sitt barnbarnbarn vilket inte alla får uppleva under sitt jordeliv. Jag gillade Masako-san skarpt, vila i frid Masako-san! 💗🙏