Ghibli Museum, karate och en tur till Meguro Station

 Var hälsade ärade läsare, regnperioden i Japan, kanske då särskilt Tokyo håller i sig och vi varvar regniga dagar med soliga dylika. Jag är lite förvånad att regnperioden är så pass ihärdig men det är inte helt av ondo då det blir svalare. Dock är fuktigheten prövande då man får duscha två gånger per dygn och det fullkomligt rinner svett av en. Samtidigt, kul att uppleva. Skyfallen i Japan är intensiva och korta. Det fullkomligt vräker ned regn som inte är att leka med, sällan skådat i Sverige. Vi har bokat om våra biljetter då vi kommer stanna här lite längre, mycket trevligt. Det var dock inte det lättaste att få biljetterna då det var ett globalt IT-haveri som tydligen hade att göra med en underleverantör till Microsoft om jag förstår det rätt. Vi fick prova med olika bankkort innan köpet av biljettändringarna gick igenom och även efter det fick vi ringa upp flygbolaget igen för att se till att de skickade om mailen så vi fick e-biljetterna. Nu är det dock löst, skönt. 

Jag har tränat karate i en JKF-klubb, shotokan. Den ligger vid stationen Yutenji som ligger två stationer bort från tågstationen Toritsu Daigaku, och bara typ en minut gångväg från stationen ifråga. Klubben drivs av Mori-san, och de har träning i princip hela dagarna. Varje timme från typ 10:00 till 18:00, om det tränas på helgerna vet jag inte. Det verkar dock vara mest barn där så när jag kom dit så möttes jag av föräldrar och ett tjugotal 5 - 12-åringar typ. Jag kom ihåg Seinfeldt-episoden när Kramer tränar karate med barn, det var lite surrealistiskt men kul. Vi tränade kihon, kata och kumite. Kumite var inte mot barnen skall tilläggas utan övningar mot Mori-san som stod med små mitsar och pushade på den som skulle göra ingångar. Det var mycket kul, och jag kunde inviga min nya dräkt också.

Vi har besökt Ghiblimuseumet som ligger i Mitaka. Det var en rolig upplevlese. Dock så var det en hel del strul innan vi kunde komma in. Först var vi lite sena vilket var självförvållat men vi hann dit i tid. Man skall komma max en timme senare än angiven ankomstid då de har koll på hur många personer som är där samtidigt. Biljetterna kunde vi inte boka från Sverige då det var slutsålt utan de fick köpas via en kompis, boendes i Japan, till Erina. Vi hämtade ut biljetterna, trodde vi, på Lawson (en butikskedja i Japan) men väl vid museumet så visade det sig att det vi hämtade ut var ett kvitto som man skulle visa personalen på Lawson för att få biljetterna. Vi gick tillbaka till Lawson men då måste man använda nya kvitton för att få ut biljetterna. Vi fick alltså hämta ut nya kvitton efter att ha väntat en halvtimme (säkerhetsgrej igen antar jag) och sedan fick vi biljetterna. Väl vid museumet så var det ytterligare en koll. Vi var tvungna att ange för- och efternamn på den som köpt biljetterna, Erinas kompis, samt att vi skulle visa upp den personens körkort eller dylikt. Vi försökte få en bild på identitetshandlingen via mail efter att Erina ringde sin kompis men mailen klagade över bildens storlek. Ja, ni förstår vilket strul. Orsaken till den detaljerade kontrollen är att det säljs biljetter på den svarta marknaden och är då cirka tjugo gånger dyrare. Personalen vi pratade med var dock snäll och släppte in oss till slut och vi hade en riktigt trevlig stund där. Man fick inte ta bilder eller filmer där inne så det blir utanför som visas i inlägget. Enjoy!

Efter museumet åt vi gott vid en Saizeriya-restaurang i Mitaka efter en kort promenad, se lite bilder nedan!

Gröna tak åt folket!

Våra barns kusin Emi-san kom förbi på ett besök, hon är mycket trevlig och lätt att ha att göra med. Vi åkte till Meguro Station och handlade lite, åt gott och hade en trevlig stund. Emi-san åkte hem på kvällen från stationen och vi tog bussen hem. Bussen stannar typ 50 meter från Erinas föräldrars hus så det är väldigt praktiskt. Enjoy!

En japansk uppmaning till alla tjejer:

Jag har med mig tre böcker från Sverige: Historien om Sverige - Om Gustav Vasa och hans söner och döttrar av Herman Lindqvist. Den var ganska bra, lättläst och underhållande. Jag har även med mig Conan - Piraten, utgiven på 80-talet, skriven av Robert E. Howard. Den läser jag nu och ger tummen upp för den. Drakar och Demoner - 14, respekt:

 Efter det hade jag tänkt sätta tänderna i Äldre Gudar, skriven av David Eddings:

 Som titlarna antyder på de två sista kanske ni gissar att jag är intresserad av fantasy och det stämmer. Barn av min tid. 80-talet var härligt förresten, vilket årtionde.

Hana-chan är nytvättad och pälsen skiner! Hon slappar som vanligt i sin favoritfåtölj!

Jag har inhandlat lite whisky, mer skall det bli. Taiwanesisk single malt med mera. Mycket kul!

Jag avslutar inlägget med lite bilder och ett par filmer från en kort liten promenad från de lokala omgivningarna, enjoy! Det ni hör i ena videon är läten från semi, japanska syrsor. Ha det så bra!