Ebina

Var hälsade ärade läsare! Detta blir det sista inlägget från Japan för denna gång. Inlägget kommer handla om vår resa till Ebina där vi hälsade på Erinas systers familj. Vi åker hem på lördag och de sista dagarna spenderar vi med Erinas föräldrar. Det har varit ett sant nöje att spendera tid med dem; deras skratt,  livserfarenhet och närvaro lägger sig som en trygg filt runtom en. Detta är även värdefull tid för våra barn att träffa sin morfar och mormor samt kusiner, moster med flera. Värmen har dragit igång de sista dagarna här och jag satt på takterrassen och solade och brände mig ganska så rejält. I skrivandes stund sitter jag själv i köket med aircon på och hör röster lite avlägset från Miyoko-san och Erina. Barnen solar och Tatsuaki-san vilar. Hana-chan vilar också men det gör hon nästan jämnt, mer än Miyoko-san och Tatsuaki-san. 

Innan vi drar igång Ebina-resan så vill jag ta upp det faktum att Japan inte är särskilt anpassat för långa personer. Jag har haft ont i ryggen ett tag därav ingen karateträning men nu börjar det kännas bättre. Köken är låga och i vissa dörrposter måste jag huka mig för att inte slå pannan i dörrkarmen. Nedan ses eder skribent diska här i huset. Det finns viss förbättringspotential rörande det ergonomiska! (Obs! Bilden är konstruerad! Obs! 🤣):

Vi tog tåget från Ōokayama-stationen direkt till staden/stadsdelen Ebina. Det tar cirkar 50 minuter och är väldigt effektivt. Inga byten, bara att blåsa på. Vi hade bokat grilltid med Erinas systers familj samt Emi-sans makes, Takakuns, familj. Det var första gången jag träffade Takakuns familj och de var väldigt trevliga. Pappan jobbar på Sony och har varit inblandad med någon slags kamera som användes när en Star Wars-film spelades in, häftigt! Vi var på denna plats för två år sedan också. Nedan ses bild och ljud från vår träff, enjoy:

Efter detta trevliga möte åkte vi hem till Akemi-sans , Erinas syster, familjs hus där vi sedan sov över två dagar. På kvällen blev det Kaiten-sushi, mycket gott!

Jag, Erina, Hidehumi-san och Akemi-san (resten av gänget hade eget bord bredvid):

Dagen efter åkte vi till ett mycket trevligt onsen:

Den sjunde Juli är det japans stjärnfestival Tanabata där man enligt tradition skall skriva önskningar och sätta fast dem på ett träd. Gruppens gemensamma insats kan beskådas nedan:

 Jag är ju svag för onsen och varmbad så det här var riktigt trevligt. Jag provade allting, ångbastu utomhus som man fick krypa in till på alla fyra var höjdpunkten. Jag smorde in kroppen med salt och satt sedan i dimmornas värld; jag var själv ett tag, en magisk stund, booom! Efter varmbadandet så åt vi där på plats, jag tog Tonkatsu, en av mina favoriträtter! Bilder ses nedan, enjoy!

Vi åkte hemåt mätta och belåtna och hade en trevlig kväll dät det både dracks och pratades. Dagen efter innan vi åkte hem till Meguro så besökte vi Hidehumi-sans föräldrars grav. De ligger begravda på en fin plats tycker jag:

Besöket till Ebina var mycket trevligt, nedan ses lite bilder från vårt besök, enjoy:

Hidehumi-sans familjs hus. Han är arkitekt och har ritat allt och de hyr ut övriga lägenheter förutom den de bor i. De bor på våning 2:

En läcker gammal Pontiac stod nära. Om man lägger tid och pengar på att restaurera bilen lär den bli väldigt fin att köra runt med:

Hidehumi-sans nyinköpta motorcykel, fin!

Jag och Ami-chan gick på hundpromenad med familjens två hundar Kuro (svart på japanska) och Milkeu (mjölk, namnen ges till hundarnas färg antar jag). Milkeu vill konstant bli buren, det är hans favoritsysselsättning:

Vi handlade lite mat innan vår avfärd till Meguro. Väl hemma i Meguro så åt vi mat vid Ōokayamas långgata med butiker, gott! Jag pratade med två väldigt glada och lite småfulla japanska unga killar. Kul att jag kan göra mig förstådd och förstå på japanska!

Längst upp en liten minibar där folk hänger och pratar och dricker, mysigt!

Långsam promenad hemåt, mysig gata i kvällsljuset:

Igår satt jag och ölade likt Dynamit-Harry, i stark sol. Nedan ses ljud och bild från denna rörande händelse:

Jag och Hana-chan tog en promenad på dagen. Hon gillar att besöka sin kompis som bor typ 50 meter uppför vägen:

Erinas kompis Megumi-san kom med bil och hälsade på oss. Jag hade varit på sento och kom tillbaka och pratade en stund med Megumi-san. Kul för Erina att träffa gamla kompisar och jag tror Megumi-san kände likadant:

Jag vaknade tidigt dagen efter och fångade soluppgången i Tokyo, mäktigt!

Idag åkte Miyoko-san på sin återkommande aktivitet där hon åker iväg och träffar andra äldre personer och hittar på saker, kul:

Jag och Tatsuaki-san gick en tur när vi var själva. Han visade en park och sedan besökte vi en samlingsplats för typ 60-plussare där man kan spela spel och sjunga karaoke med mera. Jag hade inte varit inne i den byggnaden ordentligt och fått en visning av personal vilket vi fick nu, kul!

Jag avslutar inlägget med två bilder där jag, Erina och barnen åt frukost tillsammans med huvudpersonerna för Japan-resan: Tatsuaki-san och Miyoko-san ❤️:

Ha det så bra kära läsare och som alltid när jag är i Japan tas bloggskrivandet upp igen! 

Eder pionjär inom utforskandet av den japanska kulturen önskar er allt gott, på återseende! ❤️