Djudji i Japan

Mochi mochi ärade bloggläsare. Harald-san har haft fint besök från Sverige under 10 dagar. Bengt "Djudji" Karlsson drog hit för att besöka mig, dricka saké och träna karate. Vi hade mycket kul, och denna "bloggpost" kommer handla om det besöket. Just nu sitter Djudji i luften på väg hem mot Sverige, troligtvis slumrande med huvudet kastandes åt ena eller andra sidan ungefär som Berra eller Sulan i Sällskapsresan. Jag tror Djudji blev mest förvånad/fick störst intryck av antalet människor i Tokyo. T ex så spelar det ingen roll vilken tid på dygnet man åker tåg, det är alltid fullt eller som Djudji så koncist sammanfattade det "För att få en sittplats på tåget måste man bo på perrongen för att vara ute i tid". Om jag utgår från mina första dagar vad gäller intryck av Tokyo (vilket var många) så har Djudji haft en hektisk tid med att sortera alla input, men en kul tid.

Då vi tränar karate, så var det självklart att besöka och träna på JKA:s högkvarter, jag hade gjort det tidigare men det var första gången för Bengt. Bilden nedan visar Djudji och Djudji efter träningspasset, notera det maniska leendet från Bengt, en blivande "serial killer"? Vi önskar honom lycka till.



















Efter passet gick vi och åt pasta, Djudji blev mycket glad över att få dricka öl, vilket vi kan se på bilden nedan.



















Som ansvarsfull guide försökte jag få Djudji att få så mycket kul intryck från Tokyo som möjligt. Vi gick ofta runt i Tokyo och insöp atmosfären, när man blev hungrig gled vi in på ett "ramen"-ställe (där de serverar nudlar, fläskkött mm). Bilden nedan visar Djudji och Djudji ätandes vid ett sådant ställe.



















När vi gick runt såg vi denna skylt (se nedan på bilden), det står healing park, kanske en firma som typ vill hela människor då kan man ju förvänta sig en fin och ren atmosfär men notera vilket skyffe butiken ligger i, mkt roligt. Affärsidkaren skiter i allt, han kör sitt race, inte så j-vla viktigt tycker han hur det ser ut.
























Efter en lång dag trampandes på Tokyos asfalt är det viktigt att ladda batterierna. Djudji och Djudji hittade en engelsk pub (ölhall) vid Shinjuku-stationen. Så här förvånad blev Djudji när två fina gin och tonic beställdes, vilken skall jag ta?



















Vi tränade även karate vid en liten klubb som ligger nära där jag bor. Djudji körde ett grispass där, jag stod över denna gång. Dem gillade verkligen oss, och har bjudit oss på tonfisk, cho shu (svag sprit), sedan fick viockså tillfälle att känna på ett riktigt vasst japanskt svärd, mkt kul.



















Under en av dagarna gick vi riktigt långt, vibörjade med att åka till Roppongi, där jag visade Djudji Roppongi Hills vilket är en relativt nybyggd skyskrapa med bio, affärer, museum mm. Bilden nedan visar Djudji, och bakom honom kan man se bland annat Tokyo Tower.



















Under vår långa promenad så gick vi förbi en återförsäljare av lyxbilar, så vi var naturligtvis tvungna att gå in och kika. De hade Maserati, Ferrari mm. Bilden nedan visar en Ferrari 430 framifrån, kostar ett par kronor att köpa...



















Om det skulle finnas en tävling som utsåg världens mest slitna affärsrörelse, så skulle affärsidkaren som innehar skyffet nedan vinna med bred marginal. Vi blev häpna över vilket skick hans affär var i, notera skräpet, vad säljer han? Vad är hans affärsidé, hur mycket lägger han på reklam?, att hänga upp pynt mm i fönstret är inte att tänka på för denna lirare.



















När vi kommit fram till Shinjuku efter några timmars promenad hade det blivit mörkt, och då kan det se så här fint ut på Tokyos gator.
























En av dagarna besökte vi ett nöjesfält eller "amusement park" som det kallades. Det var mycket roligt, huvudattraktionen var en berg- och dalbana som hette duga. Både jag och Djudji hade inte åkt någon annan berg- och dalbana förutom den på Gröna Lund tidigare, så det var verkligen en upplevelse. Maxhastigheten var 130 km i timmen. Bilden nedan visar "stupet" som man kastades nedför.



















Senare på kvällen tog Djudji och Djudji samt Erina (en japanska jag träffat) och hennes vännina Mari en lyxig drink uppe på toppen i Tokyo Dome hotel som ligger alldeles bredvid. De spelade "live jazz" där, kul. Notera Bengts slitna blick, för många Gin and Tonic??



















Eftersom det finns så många tempel i Tokyo kände jag ett ansvar att visa Djudji åtminstone ett sådant, så vi drog till Asakusa-omårdet som ligger nordväst iTokyo, där de har ett stort tempel som heter Seijdo eller något liknande. Bilden nedan visar Bengt ståendes framför templet.



















När vi stod där bland allt folk kom det fram en japanska som ville bli fotad med oss, vi hade aldrig sett henne förut, men det är klart vi ställde upp på en bild.



















Så här mycket sticker en reslig svensk ut från folkhavet av japaner.



















När vi gick längs Ginza-streaket (lång gata med lyxaffärer typ) så gick vi förbi byggnaden nedan, skön arkitektur, byggnaden blir spetsigare ju längre upp man kommer. Undrar vad arkitekten fick denna idé ifrån.
























Bilden nedan visar en cool byggnad med mkt neonljus på, det blir ett häftigt ljus i mörkret. Det är en härlig känsla att planlöst vandra runt i Tokyo när skymningen.



















Ja, detta var allt för den här gången. Bengt har dragit mot Sverige, och jag själv åker hemåt om två veckor, tiden har gått fort men den gör ju det när man har kul.


Sayonara säger eder filantrop Harald-san