Återigen i Japan!

Ärade läsare! Nu är jag återigen tillbaka i Japan, efter mer än 3 år. Denna gång är jag inte här själv, utan på föräldraledighet med min sambo Erina (som jag träffade i Tokyo när jag var här förra gången) och vår lilla dotter Ylva. Vi lyfte från Sverige 8/10, och efter c a ett dygn på resande fot kom vi fram till den ort där Erinas föräldrar bor och där vi skall bo den första tiden, nämligen i staden Shimonita, i prefecturet (typ län) Gunma.

Bara för att orientera oss. Gunma ligger nordväst om Tokyo. Länets utseende visas nedan. Jag tycker det ser ut som en gubbe med stor näsa, men japanerna föredrar tydligen att likna det vid en fågel (med halsen nedåt så att säga), åtminstone gjorde Erinas pappa den liknelsen:

Vi bor jäkligt fint i ett hus på en höjd, där man kan se ut över Shimonita. Berg omger staden, och det är mkt grönska. Om man skall klassificera staden så får man nog säga landsbygd, men en avancerad sådan, d v s det är många äldre som bor här och odlar mkt grönsaker men det finns seven eleven (eller rättare sagt, den vi var inne i heter Seven & i Holdings??), mackar, affärer, men inte så mkt av det, men ingen obygd alltså.

Eftersom jag gillar hundar blir min första bild en bild av en hund. Det är Ki, som är en tik på knappt två år av hundrasen Kishu. En av Japans äldsta spetsraser. Det är Erinas föräldrars hund. Jag går 1-2 timmar om dagen med denna hund, oftast tillsammans med Ylva i barnvagnen. Hunden är tyst, och Ylva sover oftast, och jag är tyst när vi går. Så det enda man hör är hjulens knarrande medan jag med ena handen föser vagnen framåt och har kopplet i andra handen. Stundom lämnar ljudet/ordet "Konnichiwa" mina läppar om jag stöter på en eller annan japan på gatan.

Just nu är det runt 20-24 grader här med sol, och på morgonen sitter jag oftast och tar en kaffe på deras veranda och njuter av utsikten. Man kunde ju ha det sämre.... Nedan följer några bilder som visar omgivningen runt huset och ned mot staden Shimonita.

Bilden nedan visar (förutom Ylva och Erina) huset där vi bor (till vänster på bilden).

Under mina promenader med Ki och Ylva har jag hunnit bekanta mig lite med omgivningen. Det är ganska så idylliskt/häftigt/lyxigt att kunna vandra omkring och titta hur det ser ut i en mindre stad i Japan. Förra gången var jag mest i Tokyo, men nu får man ta del av den japanska "landsbygden". Nedan har jag valt ut ett axplock av bilder som jag tycker är intressanta.

Bild 1: Mkt grönska, bilden togs direkt efter en bro, det sluttar skarpt nedåt mot en ravin:

Bild 2: Det finns ganska så mycket med spindlar här ute i naturen, eller i alla fall mycket spindlar av en art så just den modellen verkar vara framgångsrik i Shimonita. Det är en "Mountain Spider" av något slag tydligen:

Bild 3: I Japan är det tydligen vanligt att de flesta/många hus byggs efter personliga ritningar efter samråd med byggherren så att säga. Man köper således oftast inte en färdig husmodell som vi kanske gör oftare i Sverige. Huset nedan tyckte jag var fint, det passar även in att ägarna har en typ Toyota Land Cruiser (eller är det kanske en Nissan Patrol??) parkerad framför huset för att förstärka den japanska kulturen/närvaron:

Bild 4: En äldre herre var ute och gick, och brast ut i "Oki" när han såg mig vilket betyder stor på japanska. Det är ett fullt förståeligt uttryck med tanke på min storlek och hans storlek. Han är ett bra exempel på en Shimonita-bo: Äldre, trevlig, liten. Det bor himla många äldre här, så om 15-20 år när en hel del gått bort blir det intressant att se hur staden överlever. Men det är ett annat spörsmål:

En sista bild på min söta dotter Ylva. Nu är du i Japan och hälsar på mormor och morfar! För någon dag sedan kunde hon gå med hjälp av en leksak typ a´la plastgräsklippare. Stora framsteg med andra ord. På japanska kan det uttryckas med "Don don oki konnata".

Då stänger jag bloggen för denna gången, ett nytt inlägg kommer in om kort skulle jag tro. Det känns fantastiskt att vara här, eller på japanska "Watashi wa hontoni ippai shiawasedesu".

Ödmjukt, eder
Dr Svensson