En liten promenad

Konnichiwa!

Idag har jag och Ylva varit på ett lokalt dagis. Man får gå dit med sina barn och ha dem där under förutsättning att man själv är där och "vakar" över sitt barn. Det är ganska så skönt, Ylva får utlopp för sin enerig och nyfikenhet när hon leker med de andra barnen och jag kan sitta i ett hörn och njuta av den underbara A/C:n. Jag var dock inte helt passiv, jag testade att prata japanska med de kvinnnor som var där (naturligtvis var det inga män där, de jobbar hela dagarna och delar av nätterna). Jag lyckades få igång en konversation som gick ut på att peka på barn, fråga om ålder och ibland säga "genki" som betyder frisk. De skrattade så glatt och jag var lycklig också. Japanska är till för att pratas, inte bara sitta på rummet och studera glosor. Nu har jag fått råg i ryggen, nästa test blir att fråga om vägen till närmsta pub eller ngt liknande. Observera, när man inte förstår är det bara att le och säga "sodane" vilket betyder ungefär "javisst, jag håller med dig". Det brukar gå hem de flesta gånger (en gång tror jag dock att det hade motsatt effekt för personen ifråga stirrade tillbaka på mig med en inte helt harmonisk framtoning). Det finns ju som sagt hirigana och katakana, dessutom kryllar det av massor av kanji (komplexa tecken som kommer ifrån Kina). Dessa kanji-tecken har jag inte alls studerat, utan det får man ta någon annan gång. Nedan visas en bild på två kanji.

Här har vi alltså två tecken. Det till vänster "kami" betyder om jag minns rätt "uppe" typ. Kami betyder också "hår", men inte i detta fall alltså. Det till höger betyder "häst". Det kan man kanske ana om man betraktar de vertikala linjerna som hästens ben. Tydligen är "hästen uppe" en plats. Just nu har vi lärt oss hur man uttrycker "jag måste...." på japanska. Det är ganska långt att säga detta, eller åtminstone så för en svensk så måste man öva lite innan det sitter bra. Om vi tar "Jag/Du/Vi måste äta" så blir det på japanska (med svenska tecken) "tabenakerebanarimasen".

Idag efter dagisbesöket så gick jag en runda med en sovandes Ylva i barnvagnen. Jag gick förbi några reklamplanscher, som visade leendes politiker som vill att man skall rösta på dem. Ni ser en av dem nedan. När jag ser personen tänker jag Serietidning, jag tänker Ernie, jag tänker Bilförsäljare, jag tänker Sid. Jag tänker hal så in i h-vte! :-) Är han inte ett riktigt charmtroll så säg!

Nedan ses lilla Ylva innan och under vår promenad. Hon är ju för sööt!

Senare under promenaden så gick vi förbi affären/macken som visas nedan. Det är helt klart så att föreståndaren till nämnda mack är USA-inspirerad, och då menar jag västra USA, öken, sand och vind. Stråbollar av gräs rullar förbi. En skylt står och slår i vinden. Vi har de flesta detaljerna här: en gammal rostig pick-up, ett slitet trähjul, lite neonskyltar i fönstrena etc. Jag tog bilden i "retro"-format för att visa min aktning till föreståndarens ambition:

Och så här ser jag och Ylva ut på promenad:

Regnperioden har kommit nu. Det regnar inte varje dag men lite ibland. Den skall hålla på i 2-3 veckor ca. Hettan har även börjat komma, temperaturen ligger runt 30 grader (igår var det 33 grader i Tokyo). Dessvärre är det även fuktigt och klibbigt så går man ut så börjar svetten rinna nästan på en gång. Det som förvånat/överraskat mig under min vistelse här är boendet i kombination med vädret. Under vintern så är det svinkallt eftersom de inte värmer sina bostäder med element etc. Visserligen finns A/C som kan trycka upp värmen men det låter som ett tröskverk och man får inte den jämna fördelning av värme som man helst vill ha antar jag. På sommaren är det fuktigt och varmt så mögel frodas inomhus. Titt som tätt så får vi ta ut kläderna och torka dem när tillfälle ges. För japanerna så är detta självklart men för mig är det nytt. Filmen nedan visar familjen Svensson/Yasukawa på promenad i det varma Tokyo. Vi är på väg till min studiekamrat Rafael, som bor med sin tyska fru och två barn en bit ifrån oss:

Rafael kommer ifrån Equador, har bott i Tyskland, bor nu i Australien där han stormtrivs. Han är en trevlig latinos som passar på att lära ut salsa och vara dj här i Tokyo när han inte passar sina två barn. Frun är en hög chef, de kommer vara här i två år ca, så Rafael är "hemma-man" så att säga, d v s han sköter hem och barn medan frugan delar ut order på jobbet. De bor flott, vilket bilden nedan visar:

Och här har vi Rafael i egen hög person med en av sina söner som heter Kian, samt mig (hmm, här blev det syftningsfel tror jag. Man kan tro om man läser bokstav för bokstav att sonen ifråga heter Kian och mig, men jag menar naturligtvis att sonen heter Kian. Punkt. Sedan finns även jag med på bilden. Det är himla kul att reda ut självklarheter! :-))

Apropå sol, det är inte ovanligt att de japanska damerna går med paraply när solen gassar på. Paraply används alltså inte enbart när det regnar utan även när solen skiner också, som bilden nedan visar:

De kanske har anammat antikens ideal där man skulle vara blek och fet, vilket var tecken på att man inte vistats utomhus samt ej heller rört på sig (inte behövt jobba med andra ord). Om de nu är bleka så saknas bara fetman men med tanke på att hamburgerkedjor mm har slagit rot i Japan där de gladeligen trycker ut glass och läsk i mängder så finns det hopp även på fet-fronten.

Under fotbolls-vm så är det gott att dricka kall öl och äta lite smått till detta. Stekta små fiskar är då ett bra alternativ, ni ser dem nedan. Riktigt gott kan jag intyga:

Under min fina promenad med Ylva så var Erina som jag skrev och hälsade på några kompisar. De hade riktigt kul och pratade en hel del, roligt för dem! Bilden nedan visar kvartetten:

Ok kära läsare, ha en bra helg önskar Doktor Svensson ifrån Japan!