Karate i Tokyo

Uss! Den karatestil jag tränar heter Shotokan. Dess grundare heter Funakoshi (http://sv.wikipedia.org/wiki/Gichin_Funakoshi). Hur ser då Funakoshi ut? Är han liten, smal, långt skägg, sittandes i lotusställning mumlande fraser som "It is nice to meet girl in park. But it is nicer to park meat in girl!" well, i bilden nedan sitter han i alla fall i lotusställning, men vi kan bara gissa om han mumlar eller precis mumlat något. Bilden nedan visar Herr Funakoshi, i den senare delen av hans liv. (Bilden (teckningen?) fanns inne i den dojo som jag tränade i, läs nedan):

Shotokans huvuddojo finns beläget i Tokyo så Dr Svensson har naturligtvis begivit sig dit för att träna. Jag var där 2006 också och tränade. Det är jäkligt bra upplagt, man kan träna 4-5 gånger per dag om man vill. Tränarna håller hög kvalitet. Nedan ser ni mig närma mig dojon, jag klev av vid Iidabashi (tågstation), sedan fick jag leta mig fram lite men det gick bra till slut.

Nåväl, jag famlande fram i den tryckande hettan, men eftersom jag varit där förut så liksom kände jag med mina sinnen mig fram och rätt som det var så stod huset framför mig. Ett tillägg: Vintern som var här i Japan var den kallaste på 52 år och den nuvarande regnperioden kommer vara ovanligt lång, fuktig och het enligt tv:n, hallelulja!. Nåväl, så här ser byggnaden ut:

Det finns flera plan, på plan 3 finns en lite mindre träningssal och på plan 4 är den större träningssalen belägen, där jag tränade. Plakatet som visas på bilden var reklam för den 53:e upplagan av JKA All Japan Karate Championship, alltså typ SM-mästerskap för Shotokanstilen i Japan. Jag fick fribiljetter av tjejen jag pratade med i receptionen som tog emot mig när jag skulle träna. Mer om detta nedan, där det visas filmer och bilder från denna tävling. Åter till min träningssejour. Totalt var vi en kanske 12 personer som tränade, inte så mkt, men desto bättre för oss då vi fick en mer personlig träning. Efteråt pratade jag med en trevlig snubbe som kom ifrån New York men bott i Japan i över 20 år. Han hade precis haft ett uppehåll från karaten på 2 år efter att han haft problem med ryggen. Efteråt när han sagt det, kom jag att tänka på att det där är ganska så typiskt för de som tränar karate (även andra kampsporter kanske), att man liksom blir biten för livet, det är som ett positivt gift, man slutar aldrig (troligtvis) att träna. Och om man gör det så är det oftast i form av uppehåll. Filmen nedan visar hur det såg ut innan träningen gick igång:

Träningen var ganska så tuff för en relativt otränad Dr Svensson. Ena halvan ägnades åt att gå fram och tillbaka i grundställningar. Den andra halvan höll vi på med kata, d v s man rör sig i ett förutbestämt rörelsemönster mot inbillade motståndare. Tränaren, dagens sensei, påpekade vikten med att ha sned höft, tillbakadrag med handen, snäpp i kickarna, hastighet, blicken mm mm. Alltså som en vanlig träning i vår karateklubb (Haninge Budoklubb)! Alla har inte turen att ha en så pass bra tränare som vi har i Haninge Budoklubb, Björn Grunstein. Det är jag tacksam för, att ha fått kunnat träna karate under en så pass kunnig ledning/guidning under många år. Nåväl, nedan ser ni Dr Svensson ståendes framför den japanska flaggan efter träningen, aningen svettig:

Det var skönt att sedan när jag kommit hem, kunna ta en kall dusch, öppna en kall öl och summera dagen som gått, samtidigt som jag planerade min utflykt till tävlingen som jag nämnde ovan. Jag beslöt att gå dit på lördagen, även om finalerna var på söndagen. Orsaken till detta val var att undvika den stora folkmassan, dessutom, det var ju inte direkt dålig karate som uppvisades där på lördagen så jag fick min dos av kvalitetskarate ändå så att säga. Jag var där från typ 13-17 och under den tiden såg jag himla fin kata, och bra kumite (fighting). Jag räknade till totalt fyra riktigt fina tekniker som jag såg under kumiten. En var en kick i huvudet med kontroll. Man hörde riktigt hur klatschet hud mot hud hördes i hela hallen. Nedan ser ni byggnaden där evenemanget hölls (det var en gymnasieskola, stor sådan):

Väl inne i byggnaden öppnade sig en stor gigantisk halvsfär av luft, där det fanns totalt 12 mattor där karate utövades under olika former:

Jag satt bekvämt, hade tagit av mig skorna, precis ätit lunch. Det var en riktigt trevlig eftermiddag. Jag tog foton med min stora Canon-kamera, filmerna är med den mindre kameran. Eventuell skakighet ursäktas, jag zoomade in ibland men nackdelen är då att det blir mer skakkänsligt. Nåvä, njut av bilderna nedan, coola sådana om ni frågar Dr Svensson:

Doktor Svensson summerar i filmen nedan hans intryck efter att halva dagen hade gått:

Doktor Svensson hade ju förmånen att se en massa kator och en massa macher hela tiden. Nedan visas två filmer: en match och en kata. Vi börjar med katan:

Och sedan kör vi matchen. Det är en match där den ena tjejen kör över den andra får man väl säga:

Vad gör man då som deltagare när man inte är uppe på mattan och visar sina kunskaper? Jo, man intar en något mer avslappnad attityd som herren i bilden nedan demonstrerar till fullo:

Ja, det var en trevlig dag. Nedan listar jag några roliga eller söta (läs bild på Ylva) bilder. En bild visar förbud mot att gå och röka samtidigt?! Tydligen anses det som ohyfsat här att gå och röka samtidigt. Jag har svårt att förstå detta, även om jag försöker. Troligen handlar det om att personen ifråga blåser ut rök mot andra personer när han/hon rör på sig. Står man stilla kan man se omgivningen och blåsa ut röken där ingen annan befinner sig. Någon annan som har en annan förklaring? Sedan är det en bild på ett coolt hus. I betong, samt egen design, skitcoolt. Därefter på vår söta dotter Ylva! Enjoy!

Nedan ser ni, på bilden, en teknisk lösning för att hindra folk att inte betala parkeringsavgift när en sådan är befogad. När personen ifråga parkerat bilen så skjuter den röda "staven" upp en bit så att det inte går att åka iväg med bilen. Föraren ifråga måste sedan betala en avgift, för att metallanordningen skall sjunka ned i marken igen så att bilen kan köras iväg. Ja, ganska så smart, kanske ett alternativ till våra p-lisor:

Jag läser för övrigt en bok om retorik (av Göran Hägg, rekommenderas) som jag fått av min käre far. Det är roligt att läsa, hur man kan uttrycka sig på olika sätt för att få fram sitt budskap. Betrakta följande mening: "I don´t know much, but I know I love you". Här får läsaren eller lyssnaren intryck av att 1: Personen ifråga är en enkel och ödmjuk person. 2. Han/hon vet inte så mkt. Men en sak är klar, han/hon älskar någon, vilket är det finaste. Kärleken är störst som Prins Daniel sa i sitt tal. Slutsats: Jäkla fin person, visar sin kärlek, det största man kan göra. Ponera dock en annan tolkning: Att personen ifråga är en idiot, totalt okunnig, kan inte så mkt, vad f-n är det. Bättre är ju att säga: "Jag kan en jävla massa, samt att jag älskar dig. " Då är ju personen ifråga bättre rustad att hjälpa sin partner i deras framtida liv tillsammans. Dessutom är det större förutsättningar för att personen ifråga kan bärga ett välbetalt jobb som i sin tur innebär bättre levnadstandard för dem och eventuella kommande barn. Men den meningen låter liksom inte så bra, skrytigt. Samt att det viktigaste i buskapet, kärleksförklaringen, liksom faller bort eller tonas ned. Intressant eller hur?

Ja, det var allt för den här gången! Ha en trevlig helg, önskar Doktor Svensson från Japan.