Halloj på er min trogna läsarskara!

Här kommer ett inlägg från er guru, från landet i öst, draken. Jag tycker Japan ser ut som en drake lite grand, där huvudet är hokkaido. Här i Gunma är det just nu s.k. "Akibare" (består av aki som betyder höst och hare som betyder fint med avseende på väder, och när man sedan sätter ihop dem ersätts h:et i hare med ett b, därav akibare), d v s indian summer, sensommar. Idag den 30:e oktober har det varit 25 grader varmt med sol. Jag gick två timmar med hund och barnvagn, så det blev en skön dusch efter den lilla promenaden.

Erinas morbror, Eichan, är en riktigt trevlig prick som alltid bjuder på allt i överkant, vare sig det gäller mat, dryck eller andra behov (så som att hitta karatedojos eller att föreslå en kommande fisketur). Vi har varit hos hans familj ett par gånger och jag tänkte det kunde vara intressant att reda ut hur en (fest)middag kan se ut där. Om sedan denna komposition av mat kan sägas utgöra en typisk anrättning för japanska familjer vid lite festligare tillfällen låter jag vara osagt.

Först skall det sägas att en japansk middag ofta består av flera smårätter/tillbehör, där sedan nudlar eller ris är basen i det hela. Så det blir lite tapas-känsla över det hela när man sitter och pratar och äter, mysigt faktiskt. Vad gäller bord så är det mer och mer vanligt att ha höga bord, där man sitter på stolar, vilket är fallet hos Erinas föräldrar. Men hos Eichan är det lågt bord som gäller, vilket jag personligen tycker är lite bökigt. Man sätter sig således helt sonika ned på golvet (utan stöd för ryggen vilket blir tröttsamt i längden), och föser in sina ben under bordet som är täckt av en tjock duk för att hindra att värmen smiter ut; känner man någon fot därinne så kan man ju testa att smeka förföriskt på den med sin ena fot och notera ansiktsuttrycken runt bordet. Är det någon ung tjej som fnittrar förtjust är det ju trevligt, men om det är en äldre herre som fnittrar förtjust så bör man sluta...

Nåväl, tillbaka till analysen av maträtterna. Nedan visas en bild på hur maten såg ut vid vårt besök till Eichan och hans familj.

Ok, vi börjar med det viktigaste, sakén. Bilden nedan visar hur ett glas med saké skall se ut:

Bra, då har vi rett ut det. Vi går vidare med att klassificera maträtterna. Jag radar upp dem nedanför med en kort sammanfattning:

Ikura. Laxägg, förekommer vid inmundigande av sushi, eller som tilltugg till t ex ris. Ganska ok, men ingen favorit hos mig:

Schishamo. Liten fisk av något slag, serveras på restauranger som tilltugg till öl. Själva typen av tilltugg heter om jag förstått det rätt "izakaya":

Motsuni. Gristarm, ja ni läste rätt, det är ju så det vattnas i munnen. Smakar helt ok, lite väl segt kanske. Är också ett s.k. izakaya-tilltugg:

Sashimi. Rå fisk, ingår i sushi-konceptet. Placeras ovanpå riset, men kan också som ses ätas allena:

Yamagobo. Yama betyder berg, och gobo hänvisar till "burdock" som är en rot till en växt. Det är alltså roten till enplanta som växer på/vid berg. Ganska så smaklöst, men trevlig konsistens när man sätter tänderna i det:

Yakitori. Vanligt förekommande i Japan, grillspett, tilltugg á la "izakaya" (se ovan för förklaring):

Kujira no shita. Valtunga. Kujira betyder val, no är "av" och shita är tunga. "Tunga av val" betyder det således ordagrant. Här är vi inne på lite överkurs. Enligt Erina är detta inte något vanligt förekommande utan man får snarare hänvisa till Eichans preferenser för att förklara dess förekomst på bordet. Jag tog en bit och det ord som dök upp i mitt huvud var "OCEAN". Ja, jag fick en klar bild av hur detta stora djur går upp till ytan och drar i sig runt 14 kubikmeter luft, frustar, täpper till korken och sedan sjunker med sin massiva tyngd ner i oceanens djup för att jaga jättebläckfisk, eller leta reda på en fin hona att bilda familj med, vad vet jag. Nåväl, här är bilden:

Så, nu hoppas jag att ni vet lite mer om vad som kan serveras vid en japansk middag. Nu över till något helt annat, nämligen något mycket speciellt. När jag idag gick omkring i Shimonita på min vanliga promenad så upptäckte jag ett lite udda och fint hus får man säga, det visas nedan:

Då jag tyckte det var ett fint hus gick jag närmare för att se på det på närmare håll. Döm om min förvåning när jag fick se vem som bodde där:

Här har jag, arme dödlige, alltså stött på självaste Guds hus. Det är ju fantastiskt. Jag plingade på men ingen öppnade, Gud var väl ute antar jag eller låg i badet. Undrar om detta är ett av hans sommarställen eller om han bor här permanent. Det var som fasiken, att han valt att slå sig ned här i Shimonita, kanske är för att det alltid finns så färska grönsaker här till lågt pris. Jag undrar om han kör Toyota eller Nissan. Enligt Erinas pappa så är Nissan det bilmärke som har högst status i Japan, så då kanske Gud borde köra Nissan. Å andra sidan kan man ju hävda att Gud alltid står på de svagas sida, då borde han kanske köra Mazda.

Nåväl, vi lämnar Gud för nu, men jag lovar återkomma om jag ser han komma ut från huset eller så, är det någon som har en fråga till honom så meddela mig så skall jag försöka ta den med honom om vi råkas på under mina promenader. Som kanske en del av er vet, så tränar jag karate och jag har bland annat besökt en dojo där dock enbart småbarn tränade. Jag avböjde att träna med dem och deras sensei, då jag hade då känt mig som Cramer i tv-serien Seinfeldt, när han börjar träna KARA TE som han säger och skryter med att han är bäst i klassen. När sedan Elaine besöker dojon oannonserad så upptäcker hon att han fightas mot ett gäng 9-åringar. Hursomhelst, nedan visas en video där en 10-åring med svart bälte (ja, ni läste rätt) gör en kata som heter empi (betyder svala på japanska tror jag). Den här lille killen har fått en utmärkelse i Gunma för att han är så ung och så duktig på karate, vilket man kan förstå när man ser videon. Det kan tilläggas att barnen var riktigt artiga och applåderade vilt efter jag hade presenterat mig på engelska fastän de knappt kan ett ord på engelska misstänker jag.

Vilken grabb, I am impressed. Nu går vi vidare (som ni kanske märker så har detta inlägg ingen egentlig röd tråd utan är mer en summering av vad jag stött på, men det kanske är dessa inlägg som är roligast, i all sin spontanitet om uttrycket tillåts!). I Japan kan man köpa kaffe på burk, antingen varmt eller kallt, med eller utan mjölk o s v. Dessa burkar kan både köpas i butik eller i automater t ex vid tunnelbanan. Himla gott och himla beroendeframkallande. Nedan visas två av dessa märken, en av mina favoriter är den ljusa "Kirin Fire", cool name:

So far so good. Men om vi nu tittar närmare på vad det står på burken som är Kirin Fire.... :

"Enjoy your healing time with creamy and sweet café au lait finished with condensed milk as a hidden flavor". Här anger alltså företaget i klartext att de betraktar sina kunder som sjuka, antingen i huvudet eller rent kroppsliga krämpor. Man kan se framför sig en galen ledningsgrupp, alternativt en demon-president som spyr ut sin galla på folket som vill dricka hans dryck. Han ser med avsmak på dem och betraktar dem som paria, sjuka. Men han vill dem samtidigt väl, så i all välmening är detta alltså bara ett förtydligande vad drycken är till för, nämligen att hjälpa till med läkningen av diverse sjukdomar som alla mer eller mindre går omkring och bär på!

Sist vill jag avsluta med en bild som visar på hur jobbigt det kan vara att vara pappaledig. Ord är överflödiga:

Jag tackar för mig, för denna gång och hoppas att inlägget var till er belåtenhet och att ni skrattat eller åtminstone dragit lite på mungiporna.

Ödmjukt, eder

Doktor Svensson