Ylva fyller 4 år!

Halloj i cyberrymden!

Jag har de två gånger jag varit i Japan tidigare fått erfara små skakningar, t ex att sängen skakar ett par sekunder och nu har det hänt även denna gång. Jag satt vid datorn när hela bordet och allt gungade till kraftigt. För en svensk som bott på sött sovande granit så är det ju lite häftigt men för en japan så är det vardagsmat. Sådant här händer hela tiden, med lite mellanrum, och de stora smällarna inträffar ju sällan som tur är annars hade väl den här ögruppen varit öde på människor.

Min dotter Ylva fyllde 4 år precis nyligen, så det firade vi med en jättetårta, sång, blommor och presenter. Vi åkte med Erinas morbror till ett jätteshoppingcenter som heter "Costco" (http://www.costco.com/). Det var som att komma in i en jumbojet-hangar, där det fanns allting överallt. Tårtan som ni får se nedan införskaffades där. Tanken var att baka en själv men i samband med att vi skulle dit samt informationen om att det fanns stora, fina tårtor där så beslöt vi oss för att köpa en istället. Allt såldes i jumboförpackningar: vad sägs om en hel plastkartong (typ 5 liter) med tiramisu, eget bageri där det bakades i fasansfullt tempo. Jag noterade drygt 10 anställda enbart i bageriet. Vid sushiavdelningen skars det laxskivor i snabb och precis precision. Sedan fanns det jätteburkar med jordnötter, klockor, fläktar, blöjor etc etc etc. Kul upplevelse.

Ja, vi börjar med Ylva så klart, inläggets huvudnummer! Ylva hade jättekul och var igång hela tiden på sin födelsedag. Nedan ser ni några bilder från kvällen när vi åt middag och tårta. Erinas mamma hade köpt de fina blommorna som ses i bakgrunden, fantastiskt fina. Tårtan var som jag sagt gigantisk och mättande. I skrivande stund finns över hälften kvar fastän vi var 6 vuxna och 1 barn som åt utav den. Ett stort grattis på din födelsedag min kära dotter!

Vi fick besök av Erinas syster med familj. De bor i Tokyo, och kom hit över en helg. Trevliga människor tycker jag, och Ylva hade jättekul med sina två kusiner. Emi och Ami (praktiskt korta namn by the way!). Vi åkte till den park som jag berättat om tidigare med den långa rutschkanan. Det var en helgdag så det var mycket folk, kul. Nedan ser ni en bild på oss:

Här levereras filmbevis på att tjejerna hade roligt tillsammans, I rest my case:

Det var roligt att se dem och vi lär se dem mer när vi flyttar ned till Tokyo vad det lider. Vi har besökt Gunma djurpark. Vi besökte den för tre år sedan och jag såg fram emot att se djuren igen. Man åker med bil igenom olika zoner (Asien, Afrika etc). Ungefär halvvägs kan man stanna bilen i en skyddad zon och fika, kolla på mer djur, sträcka på benen etc innan man åker vidare. Det är mäktigt att komma djuren så nära. I Afrikazonen fanns det gigantiska noshörningar bland annat. Vi stannade bilen ett tag och var upptagna med att kolla på zebror framför oss när Erina sa att det var något bakom oss. Jag vänder mig om och där stor en svinstor noshörning helt stilla ungefär 20 centimeter bakom bilen och bara tittar på oss. De har dålig syn så han undrade väl vad det var, men jag blev inte kaxig kan jag säga. Fanskapet täckte upp hela bakrutan, han hade kunnat smasha sönder bilen enkelt om han velat, hua! Imponerande bjässar. Nedan kommer några bilder från vår vistelse där, enjoy!

Det finns en kofarm typ en timmes bilfärd härifrån. Den heter Kozu Diary Farm, de har 250 kossor som möjlkas morgon och kväll. Ungefär 10 liter kan man klämma ur en rosande, mumsande glad kossa enligt den snälla bonden som vi pratade med. Det blir 2500 liter per dag, inte illa. Vi köpte deras mjölk och kött och det var supergott. Det var mycket trevliga omgivningar som vi njöt av. Jag, Erina och lilla Julia gick upp på en topp/höjd där man hade underbar utsikt över landskapet runtomkring. Nedan följer lite bilder därfrån:

Idag har de haft en purjolöksfestival här i Shimonita, ja ni hörde rätt. Purjolöken (negi på japanska) från Gunma är känd i Japan och det odlas mycket utav den här så en festival är väl motiverad antar jag. Det var många från staden som hade dykt upp, kul att se mycket folk, liv och rörelse. Enjoy the movie:

De skulle sätta något slags rekord också genom att göra en 25 meter lång yakitori, häftigt!

Någon som i sitt innersta alltid velat bli brandman, och särskilt undrat över hur japanska brandbilar ser ut och då speciellt i länet Gunma och om man får önska i staden Shimonita? Lugn, bara lugn. Doktor Svensson kan självklart hantera en sådan blygsam förfrågan, och leverar omgående en film för att släcka denna törst.

Barnen här lär sig tidigt att älska, vörda och andaktningsfullt andligt bejaka den mäktiga Purjolöken! Se så fina deras teckningar är, när de i späd ålder börjar lära sig the Way of The Negi (under detta ser ni the real thing).

För att ingen för av någon obskyr anledning skulle ha någon kunskapslucka om den mäktiga Purjolöken så är det naturligtvis av vikt att konstant informera om den mäktiga Purjolöken. Jag blev således inte förvånad när jag sprang in i denna powerpointpresentation om den mäktiga Purjolöken. Naturligtvis var det tomt eftersom alla i Shimonita inte har någon kunskapslucka om den mäktiga Purjolöken:

Jag har hittat ett bra ställe för mig där jag kan träna karate. Det ligger en stor baseballplan i närheten av Erinas föräldrars hus, och precis bredvid planen finns en yta som lämpar sig att träna karate på. Jag sätter upp min mobil och filmar mig själv och kan i efterhand studera bra grejer och även sådant som kan förbättras. Man borde filma sig själv mycket mer när man tränar karate då man ser så väldigt bra det som kan förbättras (och även de moment som är bra!). Enjoy the movie:

Jag har även tillgång till en riktig dojo som en viss Sato-san äger/driver/har. Jag är välkommen att åka dit och träna och även nyttja dojon själv, mycket praktiskt. Enda kruxet är att den ligger 30 minuter bort med bil men jag lär nyttja dojon mer ju kallare det blir.

Jag tänkte avsluta inlägget med några bilder. Notera sista bilden på Ylva: The Dog Commander!

Ha en trevlig helg önskar Doktor Svensson!