Hej på er i höstrusket! Det är dags för en "Nippon Update". Här rinner dagarna på av bara farten och jag har börjat anpassa mig till livet i Japan, som än så länge begränsas till Gunma. Detta inlägg kommer lägga fokus på vad man kan förlusta sig med här i omgivningarna, d v s ett smakprov på vad vi hunnit med hittills, emellan blöjbyten och uppe-sittar-nätter med missnöjd dotter, vilket förekommer med jämna mellanrum. Vi har börjat trappa ned på amningen, vilket är som att avgifta en tung heroinist skulle jag kunna misstänka.

Men nog om blöjbyten, innan jag börjar prata och visa bilder om diverse utflykter i omnejden så vill jag ta upp en tidigare påbörjad tråd, nämligen den om Gud och hans hus. Dessvärre eller lyckligtvis (beroende på hur man ser på det) så var det inte Gud som bodde i det fashionabla hus jag plåtade och visade i mitt förra inlägg, trots all önskvärd tydlighet med en skyld med "GOD" på dörren. Det visade sig att det handlar om en frisörkedja med självförtroende. De anser nämligen att de har en sådan gudabenådad skicklighet att klippa folks hår att den är snarlik vad Gud han/hon själv skulle klara av, därav deras skylt/slogan "GOD" på framsidan. Jag såg nämligen en liknande skylt på en annan plats, och efter lite frågande till Erinas mamma så är detta den troliga förklaringen. Bilden nedan visar "beviset" så att säga. Läg märke till den härliga engelska grammatiken! Jag tycker rytmen/ordflödet kan liknas vid "Wash and go!" om ni kommer ihåg den reklamen:

Så nu kan vi lägga Gud och hans husplaner åt sidan och fokusera på vad som finns att göra här i Shimonita eller runt Gunma. Vi kan börja med en bild på den golfbana som finns här, bara 15 minuters promenad härifrån. Jag blev förvånad över kvaliteten på gräset och banornas utformning måste jag säga, även om jag inte spelar golf, men fint som attan var det och titt som tätt kom äldre välbärgade japaner körandes i små elbilar fram och tillbaka mellan olika banor och till huset. Bilden nedan visar utslagspunkten från banan direkt bakom entrén/huset där man kom in. Erinas pappa hade ordnat så vi kunde få gå och ta oss en titt på banorna även om vi inte skulle spela.

Sedan finns det en djurpark här i närheten vilken vi har besökt. Det var en trevlig upplevelse. Man sitter mest hela tiden i bilen och kör sakta fram på en väg och passerar olika zoner, t e x tigerzonen där fritt springande tigrar förekommer, så det är en god idé att inte veva ned rutan och skrika högt, för det är då troligtvis det sista man gör här i livet. Det fanns en mellanzon där man kunde parkera bilen, gå på toaletten, och titta på mindre farliga djur, typ vit kanin eller japansk get. På det hela taget var det en fin djurpark, påkostad där djuren mestadels verkade ha det bra, hur bra nu dessa djur har det i små inhägnader. Dock går inte djurparken särskilt bra ekonomiskt så den kanske lägga ned inom kort trodde Erinas föräldrar.

Ok, nedan kommer en serie med bilder på olika djur vi träffade på. Håll till godo!

Bilden nedan är häftig tycker jag i all sin hårdhet. Det är en sliten, gammal lejonhanne som fortfarande lyckades bevaka ett eget harem med fyra honor. Han har dock fått ett par smällar från konkurrerande hannar som ni kan se:

För att inte försumma vårt behov av kultur gjorde vi ett besök på ett museum i trakten som hade dels en utställning om ben, d v s engelskans "bones" vilket ungefär var lika upphetsande som att se på rapport klockan 21:00. Men det fanns även en utställning om jordens utveckling och männsiskans roll för att bevara vår jord (javisst ett slitet tema men det funkade). Under besöket på "bones"-utställningen fann jag dock detta flodhästkranium som var imponerande:

På den andra utställningen började man att vandra bland dinosaurier, dels fanns det en tyrannosaurus rex i naturlig storlek, som rörde på sig, t o m ögat rörde på sig och tittade ned mot en, inte illa. Nedan visas en film om detta (ja, inte hur ögat rörde sig men hur rexen rörde sig alltså. Inte för att jag har något emot ögon, men det hade varit svårt att zomma in ögat och jag tänkte att det är intressantare att se hela kroppen, eller hela kroppen, jag menar hela konceptet, eller koncept och koncept, jag menar upplevelsen, eller upplevelse och upplevelse.... (FOTNOT: Här behövde författaren en kopp kaffe, denna dryck är nu inmundigad och inlägget fortsätter).

När vi gick vidare så var det dags för lite mat för Ylva och vi slog oss ned på en bänk för att ge henne lite, detta var tydligen inte tillåtet utan det fanns ett särskilt rum för att mata/amma små barn. Det fascinerande var att det inte dröjde mer än 5 sekunder innan en japanska var framme och informerade oss om detta snedsteg. Vidare såg vi en film senare bakom stängda dörrar, och när filmen var klar dröjde det inte mer än 2 sekunder så öppnades dörren och vi guidades ut från salen. Den japanska effektiviteten är imponerande med det är samtidigt något mekaniskt läskigt bakom det ibland. Nåväl, vidare fanns det en serie rum om evolutionen från apa till människa vilket var intressant. Tydligen tyckte museum-ledningen att en viktig aspekt att belysa i denna evolution är rumpans utveckling. Jo, ni läste rätt. Det fanns en vägg med rumpor, från tidig apa till modern människa. Nedan visas denna bild, enjoy!

Det fanns även en del björnarter på utställning. Nedan visas en bild där jag med Ylva i ena handen nockar en isbjörnshanne på 600 kg, it´s all in the wrist!

Nog om museér. Ett självklart måste är att bevista ett onsen, vilket vi gjort. Dels ett på landet, men även ett "fake onsen" här inne i staden. Jag måste säga att det inte märks ngn skillnad, det i staden tar det bara 5 minuter med bil, kostar 40 kronor ca så får du bada och basta. Tydligen subventionerar Gunma alla Gunma-bor onsenbesök, därav den låga kostnaden, ett bra initiativ tycker jag då man fräschas upp väsentligt efter ett dylikt besök. Nedan visas en bild på onsen ute på landet (d v s riktig varmvattenskälla):

Ja, detta var ett smakprov vad man hunnit med här i Gunma. Jag avslutar inlägget med två bilder. Den första bilden är på ett hus jag noterat när jag gått på mina promenader med hunden Ki. Huset är jättelitet, alltså förkrympt om ni förstår vad jag menar, som att ta ett stort hus, men dela alla mått med 2 ungefär. Det måste bo en jätteliten japan i det huset. Det kanske inte framgår på bilden men jag skulle få krypa ut på balkongen där, fascinerande. Jag hoppas få se någon visa sig där på balkongen någon gång. Fast det är ju klart, de river ju husen med jämna mellanrum i Japan på grund av jorbbävningar och fuktskador mm, så om det är en liten japan som skall bo där så spar han/hon/dem ju pengar på att använda mindre av virke mm. Nedan visas huset:

Den andra bilden som visas nedan är på min söta dotter Ylva taget för ett par dagar sedan:

Ha det så bra önskar Dr Svensson ifrån Japan. Over and out, til next time.