Mörkt och grått novemberväder... NOT

Konichiwa! Den 2:a december är det dags för oss att flytta till Tokyo, så det börjart bli count-down här för oss i Shimonita. Det har varit en trevlig upplevelse här i Shimonita, Erinas föräldrar har tagit ordet gästfrihet till nya dimensioner. Titt som tätt har vi varit på besök hos släktingar, ikväll är det Erinas kusin med fru som bjuder på middag/fest. De bor typ 15 meter från detta hus, så vad gäller kommuniktioner är det den mänskliga motorn som gäller så att säga för att ta oss dit och hem.

Jag tänkte i detta inlägg visa lite bilder på Erinas släktingar och föräldrar (är föräldrar också släktingar eller går gränsen där för typ kusiner?). Sedan blir det lite input från mina/våra promenader, då det blivit ganska mycket av den varan. När vi väl är i Tokyo kommer vi inte att få se dessa vyer, utan då blir det mer skyskrapor och cement, men det är ju trevligt det också.

Erinas systerdotter sov över här en natt, Emi heter hon, och är 10 år. Hon var en hejare på Othello och höll så när på att spöa självaste Doktor Svensson (om nu det skall vara någon bragd, Erina har för övrigt spöat mig varenda gång). Emi bor med sin familj sydväst om Tokyo om jag förstått det rätt, och jag hoppas möta dem snart när vi anländer till Tokyo.

Nedan ses Emi (glad) och Ylva (ledsen):

Här är vi i "othello-action", där Erinas mamma Miyoko med en trött Ylva ses i bakgrunden:

Bredvid detta hus bor Erinas moster Masae, i en lägenhet. Hon har många vänninor och där händer det alltid något verkar det som. Vi blev inbjudna för att ta del av hur nudlar tillverkas egenhändigt. Det var kul att se. Jag misstänker att spaghetti tillverkas på liknande sätt. En klump med deg som plattas ut, för att sedan skäras i strimlor. Min insats blev att platta ut degen. Jag vill hävda att jag var som skapt för denna uppgift. Med min bastanta kroppshydda gjorde jag degen platt som en pannkaka med några fottryck. Till min hjälp hade jag också en mycket fin tröja, som ses på bilden (bredvid mig på bilden syns Erinas pappa Tatsaki, 77 år gammal men i god form):

Nedan skådas slutresultatet:

Det har som sagt blivit en hel del promenader, och för en svensk som är van vid gråa novembermånader så är det en upplevelse att helt plötsligt få se solen skina på en blå himmel, där man kan gå med shorts och t-shirt fastän det är 26:e november. (Vi kan ha denna kommentar i åtanke nästa sommar, om vi fortfarande är kvar här då, i sådana fall lär det komma inlägg som spyr galla över den gassande solen, men i skrivande stund uppskattas den :-)). Nedan visas en bild på Erina, Tatsaki och Ki när vi var ute på promenad. Tatsaki hade guidat oss upp på en kulle med fin utsikt över Shimonita. I bakgrunden kan man vagt se ett stort berg vilket jag glömt namnet på. Det finns typ 6-7 stora berg som reser sig högt upp i skyn runtomkring oss, många av bergen kan för övrigt bestigas och det finns utstakade leder som man kan nyttja om man skulle vilja ge sig i kast med ett sådant kraftprov. Tydligen var det en känd manga-konstnär (ritar japanska gubbar) här som nyligen försökte bestiga ett av de värre bergen, men ramlade ned och dog, så frågan är om man skall kalla det kraftprov eller dumdristighet, båda kanske? Hursomhelst, nedan visas bilden som sagt:

Man lägger ju märke till en del grejer när man traskar runt här. En sak är bland annat att japanerna tydligen har klistermärken på bilarna som identifierar t ex som föraren ifråga är gammal, nyligen tagit körrkort etc. Jag tycker grundprincipen är bra, men sedan kan man ju fråga hur effektivt det är. Om 93-årige Yukoa plötsligt svänger ut helt galet på en väg, så hjälper ju det inte att det finns ett litet klistermärke där bak, men å andra sidan är det bättre än inget. Man kan ju se det bakifrån vid trafikljus t ex. Jag kan tänka mig att i framtiden kommer det finnas avancerade radars i bilarna där det blinkar och har sig, där man kan se vilken "typ" det är som kör ett fordon, kanske en bra idé. Vidare så har japanerna gula registreringsksyltar för bilar som klassas som särskilt små. Normalstora och större fordon har vit färg på sina registreringsskyltar.

Bilden nedan visar ett klistermärke som säger typ att "Föraren av detta fordon är en gammal j-vel, så se upp för fan hur han/hon kör. Håll avstånd!"

En annan sak jag noterat med mitt skarpa sinne för detaljer är att det finns en himla massa lokala, små "kyrkogårdar" här i omgivningen, d v s typ tempelstenar över nära och kära som avlidit. Tydligen är det så att japanerna kan ansöka om tillstånd från staten att få lov att bygga/resa en plats där de kan begrava anhöriga. Det är möjligt i dessa delar av Japan där det inte bor så mycket människor. Det verkar som det är ganska enkelt att få dessa tillstånd, för det finns mycket av dessa små "mini-kyrkogårdar". Nedan visas en bild på en dylik sådan:

Jag var på promenad för någon dag sedan med hund och barnvagn, det var tyst, det enda som hördes var Kis flämtande, och de knarrande ljuden från barnvagnen. Jag hade kepsen långt neddragen och kisade med ögonen, studerandes omgivningen med en bister min, redo att agera om det så skulle behövas. Det var vackert väder. Min bror gjorde då liknelsen mellan mig, Ylva och Ki kontra "Lone wolf and cub" (http://en.wikipedia.org/wiki/Lone_Wolf_and_Cub). Vi båda är gåendes ekipage, sökandes nya vägar i ett okänt område. Jag och Lone wolf har liknande kunskaper i martial arts, och vi ser likadant på världen. Iakttagandes, tysta, värderande....

Nedan visas bild på Lone Wolf and Cub (eller är det på mig, Ylva och Ki, ja vi är så lika så det är svårt att skilja oss åt):

När vi gick där i den tryckande höst-hettan (obs! kanske nytt ord för kallfrusna nordbor?), flög det plötslig en rovfågel över huvudet på mig, seglandes ned på sina spetsiga attackvingar ned i en dal. Jag tycker det är något speciellt med rovfåglar, jag har sett någon ibland i Sverige, även för en totalt okunnig så ser man oftast direkt att det är en rovfågel. Jag blev så tagen av detta skådespel att jag senare filmade området där fågeln ifråga majestätiskt kommit glidandes med sin kraftfulla hållning och skarpa blick. Nedan visas en film där ni förutom att få se fin natur även får ta del av Doktor Svenssons ornitologiska kunskaper. Håll till godo!

Ok, detta var allt från Doktor Svensson för den här gången. Sköt om er och ha en trevlig helg (här är det alltid helg!).

Ödmjukt, eder

Dr Svensson