Nippon Update

Tjena fan, här är Doktor Svensson som har intressanta grejer att meddela ifrån Japan (säg Ja till Apan, Japan. Uttrycket myntades av någon i Galenskaparna).

Idag var vi och besökte ett litet onsen, familjedrivet, lät ju gulligt men det var som man säger på engelska "fucking bad". Erina visste inget om detta onsen, mer än det vi läste från en broschyr vilket verkade lovande. Vi bestämde oss för att åka dit, för att vi ville prova på ett nytt onsen, alltid roligt att beta av flera så man kan jämföra. Det var dock svårt att hitta dit, skyltningen var minst sagt undermålig men till slut kom vi fram till ett ensamt hus vid slutet av vägen. Vi knackade på och en äldre dam öppnade långsamt dörren. Vi var de enda gästerna, och det var mörkt och tyst i huset. Damen ifråga var kort och bastant och hade en vänlig, mild uppsyn. Hon trodde jag var en professionell volleybollspelare, men jag förklarade för henne att jag är endast är professionell på att titta på tv och dricka öl. Hon lyssnade på min utsago och nickade allvarligt. Sedan vände hon sig mot Erina och förklarade vägen till badet. Därmed var vår diskussion över och vi pratade aldrig mer. Efter att den mystiska damen visat oss var badet låg slank hon iväg bakom en dörr, och tystnaden infann sig.

Vi öppnade dörren till badet och det visade sig att badet ifråga med tvagningsutrymmen var slitet något så in i h-vete. Spindelväv i taket, halt, slemmigt golv, gult vatten som var svalt... Man kunde fylla på med varmvattenkranen dock, så det var ju bra. Vidare stod det skumma träfigurer runtomkring på golvet längs ena sidan. När vi gled ner ensamma i det lilla onsenet infann sig en spöklik känsla, nästan lite twilight-varning. Var detta måhända den japanska motsvarigheten till "American Psycho". Kanske var damen ifråga en avlägsen släkting till Norman Bates mamma?? Snart skulle hon komma rusande med ett samurajsvärd och skrika med en gäll röst "tjing tjing tjing!!"

Men inget överfall kom, det enda som överfall oss var den kompakta tystnaden. Vi gick snabbt upp ur badet, duschade, klädde på oss och gick mot bilen, då dök damen upp igen bakom oss i hallen, tyst iakttagande oss med huvudet på sned. Hon stod stilla och stirrade på oss hela vägen från huset till dess att vi åkte iväg med bilen. Ett underligt möte, ett fascinerande möte, ett möte mellan Damen och oss. Nedan visas en bild på onsenet. Det var värre än det ser ut skall tilläggas om ni tycker att det där var väl inget.

Nej usch, nu måste vi lätta på stämningen lite. Nedan tänkte jag visa lite mer bilder på hur Erinas hus ser ut och omgivningen. Det kan ju vara av intresse kanske för den hängivne läsaren att se hur Doktor Svensson bor. Nedan visas deras terass där det är finfint att sitta och ta en öl eller kaffe:

Precis nedan till vänster går en väg som förbinder dessa hus med ett antal hus längre ned i dalen så att säga, vägen visas nedan.

Och om man tittar ned i dalen ser det ut så här i höstens tecken:

Här är en till bild på Erinas föräldrars hus, taget från en annan vinkel:

Det blir ganska vackert tyckte jag när dimma svepte ned från bergen:

Erinas pappa har visat mig runt ibland i närområdet. En promenad vi var på inkluderade visning av kiwiträd och dess frukter. Det var tydligen dags att plocka frukterna och tanken var att vi skulle hinna få se de fallfärdiga frukterna, men när vi kom dit så hade redan de flitiga, japanska gamla bönderna plockat all frukt, men träden var ju kvar. Det är korta träd, där kronorna liksom flätas ihop med varandra. Så man kan gå in under detta "täcke", ganska så coolt faktiskt. Bilden nedan visar hur det kan se ut när man är inne bland denna trädmatta:

Avslutningsvis blir det tre bilder på hundar, dessa roliga varelser med sina impulshandlingar och sitt spontana, rena beteende. Först en bild på mig och en vallhund av någon ras. Hunden var otroligt lydig och kom fram till mig och satte sig när det var dags för en bild. Bilden togs när vi var på besök på en djurfarm där det fanns lamor, tjocka grisar och en massa annat skoj.

Motparten till den hund som visas ovan är hunden nedan, både i utseende och beteende. Denne barske herre sket fullständigt i min närvaro och tittade bara stelt rakt fram, han kanske undrar var det finns någon brevbärare som han kan sätta tänderna i?:

Sist men inte minst (eller jo kanske tyngdmässigt) så kommer det en bild på Ki, Erinas föräldrars hund, taget idag vid vår dagliga promenad. Hon tittar majestätiskt ut äver nejden, spanandes efter något antar jag:

Ok, ha det bra! Vi flyttar till Tokyo om någon vecka, så då kommer det rykande färska inlägg från denna coola, stora stad.

Ödmjukt, eder Dr Svensson