Shinagawa Aqua Park, Odaiba och Field Athletics

Hej på er kära läsare! Tiden går sin gilla gång, och vi har nu endast drygt två veckor kvar på vår Japan-vistelse för den här gången. Det är fortfarande regnsäsong här så emellanåt kommer det regnskurar, och det är mycket fuktigt i luften. När solen kommer fram är det inte nådigt. Jag brände sönder mina axlar när jag och Julia var och badade, två timmar i vattnet gjorde jobbet. Men, det är angelägna problem, och det är roligt att vistas i Japan. Jag förstår vilken omställning det måste vara för min fru att flytta till Sverige och bo där, när det land man kommer till är så annorlunda mot det land man vuxit upp i. Vi planerar att åka mer ofta till Japan framöver, denna gång har det gått tre år och det är i det längsta laget. Jag läste i Japan Times (stor engelskbaserad tidning i Japan) att japanerna endast kommer på femtiotredje plats när det gäller hur pass lyckliga ett lands befolkning är. Nicaragua t ex kommer före Japan, Sverige var bland topp tio. I Sverige tror sjuttio procent av ungdomarna att de kommer ha en lycklig framtid, medan när det gäller Japans ungdom så tycker endast trettio procent att framtiden ser ljus ut. Vad kan då detta bero på? För det första vet jag inte om studien begränsats till storstäder såsom Tokyo, men hursomhelst i Tokyo är det ganska så stressigt, ont om plats och japanerna skyndar fram på gatorna, jobbar mycket och det är stor konkurrens om jobben, barnen går i extraskolor på kvällarna för att komma in på fina universitet. Kanske orkar man inte träffa sina vänner, utan den tid man är ledig ligger man helt sonika i sängen och pustar ut. Japans regering har lite jobb framför sig för att skapa en miljö där folk trivs. Artikeln jag refererar till kan nås här: http://www.japantimes.co.jp/news/2016/04/09/national/media-national/japan-happy-feels-miserable/#.V4WdntKLTIU

Ylva har gått några dagar i den japanska skola som Erina gick i när hon var barn. Det är fantastiskt att Ylva kan gå där och förstår och hänger med. Hon är jätteduktig på japanska. Julia har också gjort stora framsteg med japanska språket. I skolan är det ordning och reda. Man räcker upp handen när man vill säga något. När läraren säger ok, så reser man sig upp, ställer sig bakom stolen (som skjutits in under bordet såklart), man säger det man ville säga, sedan sätter man sig igen. När de badar i den närliggande poolen så har varje barn en badmössa med nummer på, alla har enhetlig baddräkt och använder samma slags sandaler till och från badet. Vilken skillnad mot den svenska skolan! Hursomhelst, nu till våra äventyr. Vi åkte till Shinagawa Aqua Park, detta passade utmärkt denna dag då det var 34 grader varmt med hög luftfuktighet så det var verkligen skönt att komma in i svala rum. Delfinshow, många djur och paus för glass, då är det svårt att misslyckas. Nedan följer en radda bilder och film från vårt besök där, enjoy!

På väg hem! Notera en aningen fullsmockad tågvagn!

Medan Ylva gick i skolan och Erina var och träffade en kompis så tog Julia och jag tillfället i akt och gick och badade. Det var verkligen varmt, det var en vardag då barnen fortfarande går i skolan så det var inte mycket med folk, perfekt! Efteråt gick vi till Meguro och åt mat på McDonalds, oishi!

Vi gjorde en utflykt till Odaiba där vi gick på Sony Explora Museum. Det kan beskrivas som ett högteknologiskt Tom Titt, där man kan utforska ljud och ljus med datorers hjälp, det uppskattades av både barnen och oss. Favoriten var nog smile contest, där man skall le så bra som möjligt varpå man erhåller poäng och en vinnare utses. Julia fick högsta poäng av oss, över 90 av 100 har jag för mig, respekt! Odaiba ligger nära Shinagawa Seaside som är ett jättefint område, där t ex Rainbow Bridge ligger. Det finns massa båtar man kan åka med, restauranger att besöka med mera eller varför inte en långsam promenad längs vattnet. Doktor Svensson kan rekommendera detta område för kommande turister. Nedan följer bilder och två filmsnuttar, enjoy!

Detta blev ett långt inlägg, men så blir det när man har en massa roligt att berätta om. Doktorn ser till sina läsare och förstår den kunskapstörst som föreligger hos er, ni suktar efter nyheter om och från doktorn. Även om det kan dröja en stund mellan blogginläggen så kan ni vara försäkrade om att doktorn inte har glömt er och förstår er vånda när ni går in på hemsidan och med förskräckelse inser att inget nytt inlägg kommit. Vi passade på att träffa en kompis till Erina, kompisen heter Risa, som är här i Japan med sin son. De bor i Sverige och är på semester i Japan samtidigt som oss. Vi träffades och lekte i en park, för att senare avnjuta en midddag på Jonathans.

Vi var och besökte en park som heter Field Athletics, Erina gick dit som barn och bröt dessvärre armen då. Jag kan förstå det för det var förvånande att det var så pass farligt som det var. Dock, det står på en skylt när man går in i parken att all lek sker på egen risk. Det var femtio stationer där man kunde leka, klättra etc. Parken var dock ganska förfallen och detta var nog det enda besöket vi gjorde där, men en rolig dag! Till min positiva förvåning så fanns det en affär precis i närheten som sålde lyxbilar och då doktor Svensson gillar sportbilar så blev det ett besök även där. Lamborghinin fick första pris.

På vägen hem träffade vi på denna pålitliga, nitiska tågvakt. Notera hans breda ställning, händerna på ryggen och med en stadig blick söker han efter nästa tåg. Tåget vi åkte med hade slutdestination Kuki. Damerna åker gratis!

Jag avslutar detta inlägg med två bilder. Först en bild på ett fint hus, men det är inte huset i sig som är intressant utan storleken på fönstrena. Det är ganska vanligt att husen i Tokyo har små fönster som ofta är igenbommade. Japanerna i Tokyo vill inte ha insyn, utan lugn och ro när de kommer hem från jobbet. Sedan följer en bild på Erinas föräldrars hund, Hana-chan. Hon var nyrastad, hade ätit och druckit och då kan man vara så här glad!

Må så gott önskar doktor Svensson från Japan!