A Cake in The Making

Den 30:e november fyllde vår dotter Ylva ett år. Vi beslöt redan på ett tidigt stadium att vi själva skulle baka tårtan. Beslutet var enhälligt utan några invändningar. Vi beslöt vidare att välja en klassisk approach med grädde och frukt, ty denna väg är enkel och passar våra något begränsade kunskaper inom ämnet.

Den kanske viktigaste delen i tårt-bakningsförfarande är nog skapandet av tårtbotten. Här krävs insikt, disciplin och uthållighet. Bilden nedan visar mig och Erina i starten av denna viktiga aktivitet, Vi utstrålar självförtroende och en härlig "go"-känsla om uttrycket tillåts!:

En kombination av handledsvispning och maskinvispning utfördes där bland annat degen/såsen värmdes upp av ett omkringliggande lager av hett vatten (med plast emellan). Efter mkt vispande hälldes resultatet ned i en form och sedan in i ugnen. Vi studerade noggrant vad som hände inne i ugnen och efter utsatt tid tog vi ut formen, och följande syn mötte våra kritiska ögon, succé!

Så, grunden var lagd till det kommande mästerverket. Vi hade valt råvaror noga och utfört besvärjelsen (läs bakat kakan) med inlevelse och passion. Nu var det bara att fortsätta hålla tempo och inte slappna av. Jag skulle vilja jämföra/likställa detta ungefär som att återvända från Mount Everests topp, d v s man har nått målet, och väl på väg hem börjar man slappna av, men det är då olyckorna inträffar. Här gällde alltså högsta möjliga skarphet, inte slappna av, hava uthållighet samt ett nöjt sinnelag för att hantera svårare stunder framöver. En slags yoga-situation infann sig hos mig, där jag var ett med målet. Denna sinnesbild kan man förnimma i mitt ansikte i bilden som visas nedan!

Jag fattade en kniv i mitt transiala sinnestillstånd och sågade botten i tre delar, där bredde vi ut en vätskeliknande konsistens bestående av mosade bananer, citronsaft och persikasaft. Detta visas i all sin hast nedan, så att vi inte missar något steg i tårtbaknings-förfarandet:

Nästa steg får inte underskattas. Det handlar om att rensa vindruvor ifrån sina kärnor. Här måste man använda känsliga handleder för att inte skada frukten för mycket, då de senare skall användas som dekoration (och imundigande-objekt såklart). Jag tog tid på mig och vid eventuella stresssituationer som uppkom, typ skrikande barn, lät jag ett långsamt "Auuom" lämna mina läppar medan jag log vänligt och stirrade stumt framför mig. Detta var en lyckad ansats, för slutresultatet blev "super" som amerikanarna säger. Bilden nedan visar tårtans status efter att vindruvor och grädde applicerats på tårtbotten:

Nästa steg utfördes av Erina. Det handlar om att använda sin konstnärliga ådra, att visa tårtans topp mot omvärlden. Persikaskivor applicerades på tårtans topp. Erina valde ett cirkulärt mönster, vilket var att föredra då vi tänkte ha en text i mitten av tårtan senare. Då hade det ju varit mindre begåvat att ha en massa frukt där vi tänkte ha text, ja, ni förstår problematiken. Bilden nedan visar Erina i skapande-tagen!:

Det sista steget handlar om att uttrycka vad denna aktivitet handlar om, skapa teamkänsla, javisst, lära sig hantera grädde, javisst, sitta vid ett bord, javisst, men det viktigaste är ändå att Ylva fyllde ett år och att vi ville fira henne ordentligt. Sålunda skrevs texten som visas nedan. Jag använde en "chokladpenna" för denna aktivitet, där såsen ifråga skulle ha en temperatur mellan 50-60 grader tydligen. Vi gjorde vårt bästa och försökte uppnå detta temperaturintervall. Jag tror vi lyckades, men är inte säker. Resultatet av skriven text skådas nedan:

Så. Mästerverket var klart. En tom känsla infann sig hos oss. Vad skulle vi göra nu, när vi skapat det bästa. Allt annat måste ju bara kännas meningslöst. Ungefär som Stefan Edberg måste ha känt när han drog sig tillbaka ifrån tennisen vid 30 års ålder. För tidigt skrek många, men perfektionisten Edberg kände sin kropp och visste att han redan presterat det bästa han kunde. Därför valde han att sluta med tennis och börja med aktier. Innebär detta att vi aldrig mer kommer baka en tårta kan den ihärdige fråga sig? Onej, vi får inte dra liknselsen för långt, vi kände bara att nu blir det ingen tårta mer denna månad! (inte förrän i januari då Erina fyller år...).

Erinas moster och morbror med familj kom över, vi åt mat, tårta och drack gott vin. Lilla Ylva fick en en maskinboll av morbror Eychan, där man kan trycka på olika knappar så att olika melodier spelas upp, briljant irriterande! Denna boll samt Ylva skådas nedan:

Bilden nedan visar familjen Svensson/Yasukawa, med den numera ett-årige lilla Ylva. Ett stort grattis på din födelsedag önskar pappa och mamma!


Vad hände nudå med tårtan, gillade Ylva den, eller blev det bara lite pet i den? Svaret är att Ylva drog i sig två portioner, fick en hög dos av socker i sig, och var speedad i en timme ca! Nedan visas Ylva i tårt-ätartagen! Ohh, hon har ärvt pappas aptit!

Det var allt för denna gången. Återigen, ett stort grattis Ylva på din födelsedag! Vi flyttar till Tokyo imorgon, så ni har att se fram emot rykande färska inlägg från denna metropol vad det lider.

Ha det så bra, önskar

Dr Svensson