En promenad i gamla trakter

 Detta inlägg kommer handla om att återse gamla trakter som jag promenerat kring i Meguro (den stadsdel i Tokyo där vi bor). Det kommer visas byggnader och bilar, ett återkommande tema i mina inlägg har jag noterat. Innan vi rullar detta så kan jag konstatera att det fortfarande är regnperiod i Tokyområdet. Enligt nyheterna på japansk tv så är regnperioden snart över i Okinawa vilket bör innebära att det även är slut här om några dagar. Mörkret faller fort här; efter cirka 20:00-ish blir det kolsvart och i samband med ihärdigt duggregn så är det ett enkelt val att tillbringa tiden inomhus på kvällen. 

Hur skiljer sig då Japan och Sverige? Det är såklart på massor av punkter och jag har ingen ambition att gå in på politik och interationella förbindelser etc, utan jag noterar små, för mig, roliga saker. Nedan syns hur en väderpresentatör visar vädret. Upplägget är att, i detta fall en hon, visar med en pekpinne med boll på, hur vädret gestaltar sig varpå personen till vänster i bild kommer med enkla frågor och allmänna hummanden för att hålla igång en dialog och väva in tittarna:

En annan sak jag noterat är att Tokyo-borna är väldigt måna om sina bilar. Det verkar som om det är viktigt att visa att man har en fin bil. Jag såg på min promenad massor av fina bilar såsom Lexus LS 500h, olika porschar, dyra mercedes, Toyota Landcruisers etc. Bilarna är dessutom sällan skitiga utan tas om hand exemplariskt. Min poäng gestaltas nedan:

Vill man ha en riktigt maskulin bil så skall man köra runt i bilen nedan, den fanns stationerad på Haneda Airport:

Nedan visas en film när jag traskar runt i en park med bambuträd, väldigt svalkande i den fuktiga varma luften:

En annan sak som skiljer sig är att trots, eller kanske därför att, japanerna är ett kollektiv där man inte sticker ut i mängden så gör man det desto mer i designen av sina hus. Det är sällan jag ser två likadana hus stå bredvid varandra. Snarare verkar det som om varje hus är unikt arkitektritat, eller kanske man kan säga att val av hus är snudd på oändligt. En potentiell husköpare verkar kunna bläddra i oändlighet i sin huskatalog när hus skall väljas. De klassiska kedjehusen alternativt radhusen som ju är vanliga i Sverige, är svårfångade i Japan. nedan ses lite olika hus, enjoy:

Det sista huset som ses nedan är underbart tycker jag. Betong och inga fönster, ljusinsläpp och sådant skit bryr vi oss inte om här:

Japanska barn använder skoluniform när de går i skolan, vilket inte svenska barn gör. Jag förordar användandet av skoluniform, då man (barn och vuxen) slipper välja kläder inför varje ny skoldag. Vidare så raderas eventuella klasskillnader ut då alla går omkring i samma utstyrsel. Det stackars barnet med fattiga föräldrar behöver inte smygtitta på klasskompisen som knallar runt i de dyraste jeansen etc. En annan aspekt som skiljer japaner och svenskar åt är japanernas förkärlek till att väta sin bakdel vid toalettbesök. Olika angreppssätt har vuxit fram där både intensitet, riktning och mängd kan variera beroende på önskemål. Jag måste säga att jag föredrar den svenska modellen (ja, jag har testat den japanska modellen, intressant uppelvelse!) Bilden nedan illustrerar den japanska modellen:

Displayen nedan har med en funktion som heter "Privacy" där ett tryck på aktuell knapp drar igång behaglig musik som döljer oförutsedda kroppsljud som toalettbesökaren kan vilja dölja för omvärlden, praktiskt!

På min promenad gick jag förbi ett tempel som är riktigt gammalt. Det underhålls exemplariskt av de nitiska japanerna:

För den allmänbildade följer lite informativ text på japanska om ni undrar om templets bakgrund, historia och kulturella betydelse etc:

Vad är viktigt att inte införa eller sprida omkring sig när man går omkring ett urgammalt tempel i trä? Just det, eld:

Jag avslutar detta inlägg med lite blandade bilder:

Jag ute på en morgonpromenad (nyklippt för övrigt, 1200 yen, som hittat) drickandes en kall svart kaffe. Nämnda dryck inhandlades från en av alla dryckesautomater som finns över allt, praktiskt:

Sist en bild på en inställsam japansk politiker. Jag är svag för dessa bilder. Politikern ifråga försöker på allvar förmedla en känsla av pålitighet och kraft i sin iver att få folk att rösta på honom, men han ser ju ut som en bilmånglare av värsta sorten, underbart:

Må gott tills vi hörs nästa gång! Eder röst i Japan, doktor Svensson.