Var hälsade ärade läsare! Detta blir det sista inlägget från Japan för denna gång. Inlägget kommer handla om vår resa till Ebina där vi hälsade på Erinas systers familj. Vi åker hem på lördag och de sista dagarna spenderar vi med Erinas föräldrar. Det har varit ett sant nöje att spendera tid med dem; deras skratt, livserfarenhet och närvaro lägger sig som en trygg filt runtom en. Detta är även värdefull tid för våra barn att träffa sin morfar och mormor samt kusiner, moster med flera. Värmen har dragit igång de sista dagarna här och jag satt på takterrassen och solade och brände mig ganska så rejält. I skrivandes stund sitter jag själv i köket med aircon på och hör röster lite avlägset från Miyoko-san och Erina. Barnen solar och Tatsuaki-san vilar. Hana-chan vilar också men det gör hon nästan jämnt, mer än Miyoko-san och Tatsuaki-san.
Innan vi drar igång Ebina-resan så vill jag ta upp det faktum att Japan inte är särskilt anpassat för långa personer. Jag har haft ont i ryggen ett tag därav ingen karateträning men nu börjar det kännas bättre. Köken är låga och i vissa dörrposter måste jag huka mig för att inte slå pannan i dörrkarmen. Nedan ses eder skribent diska här i huset. Det finns viss förbättringspotential rörande det ergonomiska! (Obs! Bilden är konstruerad! Obs! 🤣):
Vi tog tåget från Ōokayama-stationen direkt till staden/stadsdelen Ebina. Det tar cirkar 50 minuter och är väldigt effektivt. Inga byten, bara att blåsa på. Vi hade bokat grilltid med Erinas systers familj samt Emi-sans makes, Takakuns, familj. Det var första gången jag träffade Takakuns familj och de var väldigt trevliga. Pappan jobbar på Sony och har varit inblandad med någon slags kamera som användes när en Star Wars-film spelades in, häftigt! Vi var på denna plats för två år sedan också. Nedan ses bild och ljud från vår träff, enjoy:
Efter detta trevliga möte åkte vi hem till Akemi-sans , Erinas syster, familjs hus där vi sedan sov över två dagar. På kvällen blev det Kaiten-sushi, mycket gott!
Jag, Erina, Hidehumi-san och Akemi-san (resten av gänget hade eget bord bredvid):
Dagen efter åkte vi till ett mycket trevligt onsen:
Den sjunde Juli är det japans stjärnfestival Tanabata där man enligt tradition skall skriva önskningar och sätta fast dem på ett träd. Gruppens gemensamma insats kan beskådas nedan:
Jag är ju svag för onsen och varmbad så det här var riktigt trevligt. Jag provade allting, ångbastu utomhus som man fick krypa in till på alla fyra var höjdpunkten. Jag smorde in kroppen med salt och satt sedan i dimmornas värld; jag var själv ett tag, en magisk stund, booom! Efter varmbadandet så åt vi där på plats, jag tog Tonkatsu, en av mina favoriträtter! Bilder ses nedan, enjoy!
Vi åkte hemåt mätta och belåtna och hade en trevlig kväll dät det både dracks och pratades. Dagen efter innan vi åkte hem till Meguro så besökte vi Hidehumi-sans föräldrars grav. De ligger begravda på en fin plats tycker jag:
Besöket till Ebina var mycket trevligt, nedan ses lite bilder från vårt besök, enjoy:
Hidehumi-sans familjs hus. Han är arkitekt och har ritat allt och de hyr ut övriga lägenheter förutom den de bor i. De bor på våning 2:
En läcker gammal Pontiac stod nära. Om man lägger tid och pengar på att restaurera bilen lär den bli väldigt fin att köra runt med:
Hidehumi-sans nyinköpta motorcykel, fin!
Jag och Ami-chan gick på hundpromenad med familjens två hundar Kuro (svart på japanska) och Milkeu (mjölk, namnen ges till hundarnas färg antar jag). Milkeu vill konstant bli buren, det är hans favoritsysselsättning:
Vi handlade lite mat innan vår avfärd till Meguro. Väl hemma i Meguro så åt vi mat vid Ōokayamas långgata med butiker, gott! Jag pratade med två väldigt glada och lite småfulla japanska unga killar. Kul att jag kan göra mig förstådd och förstå på japanska!
Längst upp en liten minibar där folk hänger och pratar och dricker, mysigt!
Långsam promenad hemåt, mysig gata i kvällsljuset:
Igår satt jag och ölade likt Dynamit-Harry, i stark sol. Nedan ses ljud och bild från denna rörande händelse:
Jag och Hana-chan tog en promenad på dagen. Hon gillar att besöka sin kompis som bor typ 50 meter uppför vägen:
Erinas kompis Megumi-san kom med bil och hälsade på oss. Jag hade varit på sento och kom tillbaka och pratade en stund med Megumi-san. Kul för Erina att träffa gamla kompisar och jag tror Megumi-san kände likadant:
Jag vaknade tidigt dagen efter och fångade soluppgången i Tokyo, mäktigt!
Idag åkte Miyoko-san på sin återkommande aktivitet där hon åker iväg och träffar andra äldre personer och hittar på saker, kul:
Jag och Tatsuaki-san gick en tur när vi var själva. Han visade en park och sedan besökte vi en samlingsplats för typ 60-plussare där man kan spela spel och sjunga karaoke med mera. Jag hade inte varit inne i den byggnaden ordentligt och fått en visning av personal vilket vi fick nu, kul!
Jag avslutar inlägget med två bilder där jag, Erina och barnen åt frukost tillsammans med huvudpersonerna för Japan-resan: Tatsuaki-san och Miyoko-san ❤️:
Ha det så bra kära läsare och som alltid när jag är i Japan tas bloggskrivandet upp igen!
Eder pionjär inom utforskandet av den japanska kulturen önskar er allt gott, på återseende! ❤️
En träff i Meguro och en träff i Jiyugaoka samt sushi
Var hälsade mina kära läsare! Det är återigen eder ciceron från Japan som muntert pockar på er uppmärksamhet. Detta inlägg kommer främst handla om möten med vänner. Dels Mari-san, Yoko-san, Mimmi-san samt Chama-san men också ett möte med Saori-san och hennes dotter Hina-chan. Innan vi hoppar in i det så låt mig först få visa några bilder och ljud från ett sushibesök som jag och barnen gjorde. Vi besökte en så kallad Kaiten-sushi vid Meguro. Svingott!
Jag vill jag ta upp mina framsteg med det japanska språket. Jag tog mig en promenad i närområdet och såg en gammal Land Rover Defender, liknande den min pappa hade. Far min hade en kort sådan men denna var längre. En äldre dam var utanför så jag pratade lite med henne och fick ta ett foto på bilen. Hennes dotter, antar jag, kom ut och pratade med mig också. Ett trevligt möte. Nedan ses bilen ifråga:
Jag flanerade glatt vidare, lätt i sinnet som ett moln och såg en butik, se nedan. Egoist med stora bokstäver lät ju intressant! De hade vintage-möbler av europeisk stil, fint och dyrt. En yngre man som jobbade i butiken kom fram och vi pratade om fotbolls-vm och lite annat.
Jag vandrade vidare i lugn takt och kom fram till Eon, det hyfsat stora shoppingcentrumet där vi brukar handla mat. Intill där fanns en till möbelaffär samt zoo-affär där de sålde både djur och djurmat samt tillbehör med mera. Fina möbler fanns det i ovan nämnda möbelbutik, kanske inhandlar vi möbler där i framtiden när vi planerar att bo i Japan under längre perioder. Soffan nedan var riktigt skön att sitta i:
Vi hade bestämt träff med Erinas kompisgäng à la Mari-san med flera i Meguro. Vi åt på en izakaya och därefter rullade vi vidare till en, ja vad skall man kalla det? Bar antar jag. Proppfullt men efter en stund fick vi ett bord. Vi hade jätteroligt och det var kul att se alla igen. Som vanligt lockade vi Erinas kompisar att besöka oss i Sverige men vi får se om någon nappar. Nedan ses bilder från vårt möte:
Den andra baren:
Tack Erinas kompisar för en trevlig kväll! På återseende!
Dagen efter så åkte vi till Jiyugaoka där vi träffade Saori-san och hennes dotter Hina-chan. Innan jag och resten av familjen lämnade Ōokayama station så passade vi på att hälsa på vår vän Hakon som har en butik längs gatan där. Det blev ett snabbt möte där vi hälsade på varandra och uppdaterade oss lite snabbt om vad som hänt:
Hina-chan är en månad äldre än Julia. Hina-chan studerar i USA men är hemma under sommarlovet. Vi begav oss till Angelos restaurang och åt finfin italiensk mat där. Angelo underhöll oss med historier, trevligt! Vi fick ett eget bord inne i ena hörnet och personalen passade upp på oss som om vi var connected med maffian, mycket trevligt. Nedan följer lite bilder från vårt möte med Angelo.
Angelo agerar expertkommentator för serie A i italienska fotbollsligan, alltså högsta serien. I sin restaurang hade han signerade tröjor från Messi, Maradona och Nemal med flera, häftigt! Han hade även en egen tröja där det tryckts hans namn på. Nedan ses tröjor från kända spelare:
Tack Angelo för en god matupplevelse och en trevlig stund! Efter restaurangbesöket gick vi och Saori-san och Hina-chan runt i Jiyugaoka och shoppade lite samt avslutade det hela med att sitta på bänkar och prata, trevligt! Sköna, slitna bänkar.
Tack Saori-san och Hina-chan för en trevlig stund tillsammans! Jag avslutar inlägget med lite bilder, enjoy!
Operera inte dörrhandtaget när tåget rullar!
Tydlig instruktion för hur man skall agera kan inhämtas nedan:
Underbar japansk engelska nedan:
Nedan en skön park att hänga i, precis vid Meguro-stationen. Ostört, bra restauranger och barer, någon minut från stationen, najs!
Vi åt middag på vägen hem till Meguro. Vid Ōokayama-stationen finns det en bra restaurang som vi ätit på förut. Jag tog ramen, stekt ris och gyoza, mums!
Ha det så bra ärade läsare och ta hand om er! Ödmjukt, eder ciceron i den japanska myllan, Harald.
