Hej kära läsare! Vi är återigen i Meguro efter två års väntan. Det är en underbar känsla att vara på japansk mark igen och Meguro har med åren blivit mitt andra hem. Erinas föräldrar samt deras hund Hana-chan är gamla men friska. Det är en glädje att dela dagarna med dem här. Det var på denna plats för tjugo år sedan jag träffade dem för första gången (Hana-chan var inte född då skall tilläggas) och Miyoko-san bjöd på god mat, ii omoide! (Fina minnen på japanska).
Ok, då kör vi! När vi anlände till Japan, Haneda, så såg jag denna bild nedan. Man uppmanas alltså att inte stå på toalocket. Enligt mig finns två alternativ, antingen har man ett ticks och måste stå på toalock vilket verkar långsökt, få personer har säkert ett sådant ticks. Det andra alternativet är mer trovärdigt och det är att japanska toaletter förr i tiden låg längs marken så äldre folk kanske tror att man skall göra liknande manér på denna toalett.
Vi upplevde en jordbävning skala 3 här i Meguro. Inget allvarligt, bordet skakade lite grand. Det är dock lite oskönt att man aldrig vet om eller när en jordbävning inträffar. Pratet går att man dessvärre tror att en stor jordbävning skall komma då det gått så länge sedan förra men det där vet man lite om tror jag. Nedan följer lite bilder och kanske någon film från första tiden i Meguro 2026. Ett slags välkommen tillbaka-ögonblick. Enjoy!
Hana-chan är 16 år nu och har blivit en gammal dam som mest vilar.
Jag var inne i Himonya Church där Erina gick i förskola.
Jag och barnen var på det lokala sentot (varmbad). Jag träffade en italienare, Angelo, inne där och han är kock och driver egen restaurang vid Jiugauka som ligger nära härifrån. Han bjöd in oss att besöka restaurangen, trevligt! Efter badet hade det börjat regna (det är regnperiod nu i Japan).
Emi-san, Erinas systersbarn, hälsade på. Hon är verkligen lätt att ha att göra med, väldigt snäll.
Jag klippte mig vid Eon, ett flervåningshus där det finns kläder, mat, prylar med mera. Det blev en fin klippning tycker jag! Före och efter klippning ses nedan.
Vi besökte Saizeria vid Jiugauka, mycket gott!
Erina klippte håret vid Jiugauka, fint!
Efter det på vägen hem besökte vi en nyöppnad cocktailbar, läckert! Vi pratade med personalen och andra kunder, kul var det!
Drinken nedan heter Blue Ocean:
Strong zero är en dryck som bör och skall lyftas fram. Denna rackare är på 9 procent och finns i olika smaker. Min favorit är double lemon (i bakhuvudet finns en annan smak men jag kan inte hitta den, men i skrivande stund låt favoriten vara dubbel citron):
Jag avslutar detta första inlägg ano 2026 med lite roliga och coola bilder. Nya Landcruisern är en läcker skapelse. Denna variant har de runda lysena fram vilket i Sverige endast de fem tusen första köparna fick har jag för mig. Vidare kolla in parkeringen personen ifråga gjort med sin bil (ej Landcruisern). Vi pratar millimetrar från väggen. Enjoy!
Alla damer erbjuds hjälp att tighta upp sina rumpor:
Glad midsommar från Tokyo tillönskas eder! Tills nästa inlägg, hade det så gott kära läsare önskar eder resenär i tiden Haraldo-san!
Tiden för vår avresa till Sverige närmar sig med stormsteg. Vi har haft en mycket trevlig vistelse här med många fina minnen. Jag gillar verkligen hur folk uppför sig här. Det är tryggt och säkert på gatorna, ett stort plus. Inga gäng som hänger med pistoler på sig. Japans sommar är dock inget jag vill uppleva i längden. Det är på tok för varmt och fuktigt. Japanerna är också himla noggranna, vilket kan vara irriterande ibland. Vi var vid polisen och hämtade ett armband som Julia glömde på bussen (ja, ni läste rätt, det var inte stulet så klart utan inlämnat till polisen). Vi behövde då fylla i en blankett med diverse detaljerad information. Emi-san, barnens kusin, hängde med och gjorde jobbet. Vi hittade även en nyckel på vägen som vi lämnade in och det tog även sin tid. Men om man är ett land med 120 miljoner så antar jag att väl utvecklade processer behövs för att hålla koll på saker och ting. De paraplyer vi glömde för typ en månad sedan fanns ej kvar. Vi kollade idag mest på skoj för att se, men jag betvivlar att de tagits av en utomstående utan kanske slängts av personalen. Det var billiga paraplyer så ingen fara. En annan negativ sak med Japan är att deras betalsystem är snudd på underutvecklat. Swish finns ej och betalkort är inte så vanligt utan det är kontanter som gäller. Nedan syns ett par bilder på en ny 10 000-sedel och den gamla sedeln. Jag tycker den nyare är snyggare, mer tydligt med röd färg.
Vi besökte Shinjuku där det shoppades, åts och njöts. Se film och bilder nedan.
Underbar japansk engelska nedan:
Vi avnjöt en lunch på KFC i Shinjuku. KFC i Japan spöar den svenska KFC med hästlängder vad det gäller smak och krispighet på kycklingen. Åtminstone när jag jämför med den gång vi åt på KFC i Sverige men det var ju några år sedan.
Vilken underbar kombination: bastu och sovrestaurang.
Vi besökte Ookayama michi där det var en bon dance-festival, vilket var kul att se. Det var mycket folk, tradtionell dans uppvisades. Förutom oss så var det Erinas föräldrar samt barnens kusin Emi-san och hennes fästman Takakun.
Vi har besökt Tokyo Dome City Attractions vilket består av ett antal nöjesattraktioner där Thunder Dolphin är det stora dragplåstret. Jag och barnen åkte så det rök, Erina hade ingen lust utan vilade istället och såg på. De skulle öppna Vikingagungan, snarlik den som finns på Gröna Lund, dagen efter vi var där men det gjorde inget att vi inte kunde åka den. Vi hade en riktigt rolig dag som avslutades med att vi låg och slappade på en yta med mjuka kuddar och konstgräs, småpratandes om dagens upplevelser. Vi ramlade hemåt med tåg senare för att inmundiga en sen middag vid Ookayama station. Film och bilder nedan, enjoy!
Det finns massor av coola hus i området där vi bor:
Sista kvällspromenaden för denna gång!
Hana-chan träffar en av sina kompisar. Det bor två Mame Shiba vid detta hus. Mame Shiba är en mindre variant av Shiba, jag föredrar den större varianten:
Vi träffade Erinas kompisar och åt vid en isakaya vid Toritsu-daigaku Station, det var mycket gott. Efteråt drog vi allihopa (utom Yoshimi-san som åkte hem) hem till oss och umgicks under glada former. Ett trevligt gäng, det var en kul kväll!
Varm sake, jag föredrar Sake kallt men det var gott. Det var länge sedan jag drack varm Sake så jag ville prova igen. Det var mumma!
Innan inlägget rundas av så smäller jag av lite bilder från vår tid här, enjoy!
Bambuträd med magisk lyster.
Porsche Macan i mattgrå färg, en grannes bil. Japanerna håller inte igen när det gäller bilar. Jag såg en Bentley parkerad bredvid en Porsche förut vid ett annat hus, respekt.
Nytt hus skall byggas, precis nära där vi bor!
Jag avslutar detta inlägg med två bilder som väver in syftet, kärnan och kärleken med denna resa. Erinas föräldrars hund och Erina, barnen och Erinas föräldrar samt fotografen själv, eder blogskrivare. Erinas systers familj ingår i kärlekskramen också, icke att förglömma. Vi har dock bott här hela tiden så det passar att avsluta med bilden nedan. Vilken resa! Ha det så bra kära läsare! Jag skriver vidare på min blogg när jag kommer tillbaka till Japan!
