Tokyo!

Halloj kära läsare!

Dagens inlägg kommer att skildra vårt besök till Tokyo som varade i knappt en vecka. Vi sov på fina hotell, åt god mat och besökte världens högsta byggnad Sky Tree (634 meter). Först tänkte jag dock informera om lite japanska nyheter. Idag avgjordes en stor sumoturnering. Två mongoler möttes i finalen: Hakuho mot Harumafuji. Båda har yokozuna-rang, alltså den högsta rangen inom sumo, och är två väldigt bra sumobrottare. Förra gången jag var här, 2010, så var Hakuho nummer ett och vann hela tiden men den senaste tiden så har Harumafuji vunnit, vilket han även gjorde denna gång. Kolla på youtube om mötena mellan dessa kämpar, kul att se. Harumafuji vann alla sina matcher under denna turnering, 15-0, och vid prisceremonin fick han ta emot 6 (!) stycken en-meters-stora pokaler, förutom en massa mindre bucklor. Det skall inte snålas minsann! Jag rekommenderar er även att försöka hitta något klipp där sumobrottare intervjuas: De ser rakt fram och andas in med korta, ljudliga stötar och pratar i korta sekvenser samtidigt som de kniper med ögonen och svettas lite grand. Eftersom alla sumobrottare som jag hittills sett blivit intervjuade gör detta så undrar man om det är något som ingår i själva uppförandet av en sumobrottare. Japans premiärminister, Abe, var för övrigt med vid prisceremonin och delade ut en pokal till Harumafuji. Hans närvaro visar vilken tyngd sumo har i Japan.

Ok, let´s get down to business. Vi åkte till Suidobashi i Tokyo, där vi kom att bo i 3-4 dagar. Vi bodde först på det fina hotellet Tokyo Dome Hotell, där min dyre broder för övrigt har sovit. Det var förstklassig service och runtom hotellet fanns det en uppsjö med restauranger, affärer och ett mindre nöjescentra vilket vi spenderade en heldag på. Man blir fascinerad av den mängd människor som finns i Tokyo, hela tiden mycket folk vilket måste vara jättekul för affärerna runtomkring. Ta bara ett exempel, det stod en byggnad bredvid hotellet (som låg inom området Tokyo Dome City) där det fanns en rullskridskobana på typ sjätte våningen och på femte och fjärde var det bowling som erbjöds. Det fanns 54 (!) bowlingbanor och alla var uthyrda, bara att pumpa in folk hela tiden, härligt. Nedan ser ni några bilder på hotellet med mera:

Nedan ser ni en bild på ett hus med små lägenheter, och då menar jag små. Jag såg huset när jag satt ned på en bänk och vilade med Julia, och slogs av hur litet det måste vara inne i lägenheten. Ett mindre rum som skall räcka till allt: kök, säng, soffa, toalett. Men skall man vara krass så behöver man kanske inte så mycket utrymme om det handlar om en individ som jobbar mycket och bara kommer hem och lägger sig:

Som jag nämnde så spenderade vi en heldag på nöjescentrat/tivolit vilket var kul men också samtidigt kallt vilket förvisso innebar att köerna helt uteblev (dessutom var det en vardag). Enjoy the movies:

 

Japanerna överlag bemästrar engelska kanske inte fullt så bra och jag tycker det är kul att hitta skyltar (helst officiella) där man ser rolig grammatik/ordval när det är på engelska. Nedan ser ni en skylt som fanns utanför en restaurang som vi besökte. Skylten säger först att biffen skall hålla käften eftersom hamburgaren tillagats på något speciellt sätt (... shut up the taste of beef); sedan avslutas det hela med att man upplever ettans tid (... the time of one). Härligt! Maten var dessutom god!

Efter att ha upplevt några nätter på Tokyo Dome Hotell bytte vi hotell till Dormy Inn som låg cirka tio minuters promenadväg ifrån hotellet. Dormy Inn har vi bott på tidigare och det som lockar med den hotellkedjan är att det finns onsen och bastu på hotellet. Jag badade både på kvällen och på morgonen, underbart. Efter en natt på Dormy Inn så styrde vi kosan mot Sky Tree som ligger vid stationen Oshiage. Det tog på krafterna att ta sig dit med två små barn, barnvagn och ett par resväskor, samtidigt som man måste armbåga sig fram mellan miljarder människor. Men det var mödan värt, för det var verkligen imponerande att se Sky tree, vilket byggnadsprojekt. Vi åkte inte upp emedan det var för lång kö (även på en vardagsförmiddag då kan ni tänka er hur det ser ut på en helg, hua); men det räckte gott att stå och blicka upp på tornet! Precis vid stationen ligger ett massivt varuhus med massa affärer och i anslutning till detta finns en mindre affär som säljer Totoro-prylar och annat smått och gott som den berömda tecknaren och regissören Miyazaki skapat. Nedan ser ni en bild och film från denna charmiga butik:

 

 Nåväl, nu får ni ta del av några bilder och en film av Sky Tree:

Det kan ju vara svårt att förstå hur pass hög Sky Tree är, relativt andra byggnader när man bara ser ett torn dra iväg i höjden sådär. Jag tog dock ett foto från när vi bodde på Tokyo Dome Hotell, där man ser Sky Tree svagt i bakgrunden:

I det stora varuhuset precis bredvid Sky Tree fanns det en snabb hiss som tog en upp till 31:a våningen där det också erbjöds en förnämlig utsikt. Vi tog hissen upp och nedan ser ni en bild och en film från denna upplevelse, Tokyo är stort!

 

Avslutningsvis vill jag visa ännu en skylt med häftig engelska. Här handlar det om att "Det" (monster? alien?) inte kan gå till/nå en parkering med hissen!

Summa sumarum så var det mycket roligt att besöka Tokyo, även om det var en hel del jobb också att samtidigt hålla reda på två småttingar så det var ganska skönt att komma "hem" igen till Shimonita.

Må gott önskar Doktor Svensson!

Takasaki

Halloj i cyberrymden kära läsare!

Detta inlägg kommer framförallt att handla om vår tripp till staden Takasaki, men även en hel del annat smått och gott, som t ex japansk "under bältet"-tv som vi skrattade gott åt. Men först en väderprognos!

Innan ni får ta del av vår resa, så måste jag promota lite japanska produkter/mat som jag tycker är så pass bra att de har sin rätt i rampljuset (rampljuset lika med min blogg som läses av en enorm skara människor):

1. Den säng som jag sover på: Nihon Bed, jag säger bara, oh yes. Denna japanska sängtillverkare kan sina saker. Sängen har något slags avancerat kompressionssystem och jag ligger väldigt bra. Sängen är fast utan att vara hård, svårt att förklara. En fullkomligt lysande säng som jag verkligen kan rekommendera. Ja, den är dyr (typ 30 - 40 000 kr tror jag)  men den är värd det. Jag börjar inse att ofta så gäller det att man får vad man betalar för. Nihon Bed är dessutom leverantör till den japanska kejsarfamiljen och många utländska viktiga gäster får ofta sova på dessa sängar efter vad jag läst i alla fall. Man kan importera hem dem, så alla ni som sover och har ont i ryggen, slå till! Här är länken: http://www.nihonbed.com/.
2. Bonthan, en alldeles underbar frukt som liknar en grapefrukt, men känns mjukare. Det man vill åt är citrusfrukten inuti. Man får jobba lite för att skala av allt, men sedan öppnas himmelriket. Vilken ynnest att få äta av denna frukt. Det är en riktig vitaminbomb, fantastiskt.
3. Japansk service. Visst, det kan bli för mycket med allt bockande och ursäktande, men man kan inte klaga på att de är lata eller ointresserade. Ta bara följande exempel. Vi har en kamera (Olympus) vars minneskort slutat att fungera efter en lång tid. Vad skulle hänt i Sverige? Lång telefontid, ett förväntat svar som säger att ledsen vi kan inte göra något, köp ett nytt. Vad händer i Japan? Efter två minuter svarar en anställd på Olympus, ursäktar sig för att vi fått vänta. Vi berättar vad som hänt. Imorgon kommer ett bilbud hit till DÖRREN för att hämta minneskortet, varpå det kommer att skickas till Olympus för utredning, och vi lovas ett nytt gratis. Tack och välkommen åter. Inte illa, så skall en kund behandlas.

Låt oss nu försjunka oss i res-mode. Vi tog det lokala tåget till Takasaki, den resan tog ungefär en timme. Tågstationen här i Nanjai (som stationen heter) är sådär charmigt sliten, liten och mysig. Jag tycker det ligger en slags frihetskänsla av att resa med tåg så jag hade sett fram emot vår resa. Så här såg stationen ut, pittoreskt så det förslår:

Tåget var av äldre modell men fullt fungerande:

Väl framme i Takasaki åt vi en koreansk lunch, som var mycket god. Efter det så gick vi i sakta mak i en stor cirkel runt tågstationen för att sedan på kvällen resa hem. Vi hade inte planerat vad vi ville se utan beslöt att se vad som kom i vårt synfält. Först besökte vi City Office Building, en skyskrapa på 21 våningar där de hade en grym utsikt över staden högst upp. Men innan vi kollar på den utsikten vill jag visa coola hus gjorda i betong. Jag gillar den hårda, spartanska looken. Det fanns ett sådant hus i Meguro också när vi bodde där för övrigt. Här ser ni husen:

Okey, tillbaka till City Office Building som ser ut så här i sin prakt:

Utsikten var grym, titta bara:

Och så lite mer av den lilla staden:

Efter detta så gick vi vidare längs vägen och kom till slut in i en lokal där det var en konstutställning av mindre sort. Några ungdomar spelade kort på golvet och en hippieaktig japan välkomnade oss, trevligt. Men konsten var inte i min smak (å andra sidan kan jag nog inte beskyllas för att vara insatt i konst eller ha en utpräglad konstnärlig ådra). Döm själva, så här såg the main attraction ut:

Vi hann med ett besök på Yamada Denki, som är ett stor butikskedja som säljer elprylar, klockor och en massa annat (bland annat en 103 tums HD-tv från Panasonic, me want bad!). Jag köpte en plastrobot som man sätter ihop själv, man blir inte äldre än man gör sig...

Vi var ganska slut allihopa när vi kom hem igen till Shimonita, men en mycket trevlig utflykt! Nu är det dags för lite japansk skräp-tv av högre rang. Ni som har barn sittandes i knät kanske skall titta på dessa filmer när barnen sover eller något. Jag tror att jag inte behöver säga mer utan jag låter er få ta del av mästerverken (detta sändes i samband med nyåret, och man skall komma ihåg att japanerna jobbar extremt mycket så de har behov av att bara få titta på idiot-tv ibland och slippa tänka, have that in mind), enjoy (för det gjorde vi!)

Jag avslutar detta inlägg med några naturbilder för att lugna våra sinnen:

Det var allt för denna gången, må gott önskar Doktor Svensson!