Efterfrågade bilder

Ok, ok efter ett tungt tryck på att publicera bilder på mitt vackra anlete gör jag väl det, jag håller med om att det är en sådan lång tid ni inte har kunnat vila ögonen på Harald-san. Därför kommer här en liten radda med bilder.

Jag börjar dock med att visa fin-fina bilder på körsbärsblomningen, vilken syn!



















Här är blommor i närbild, mkt fint.



















Här är jag vid blommorna, se och njut (hmm, börjar jag tappa den sedvanliga svenska ödmjukheten??!?) Hemska tanke, skönt att man snart skall deklarera så att jag kommer ned på jorden.



















Bilden nedan visar mig och professor Kiyoki och hans studenter på universitetet Keio som ligger vid Shonandai-stationen, det är här jag håller till och träffar folk, diskuterar forskning men framförallt lär känna folk inför eventuella framtida gemensamma forskningsaktioner. Det är jag som är i mitten!



















Nästa bild visar mig ätandes en sen middag idag (läs 24 april), vid min hemmabas Yomiuriland-mae. Jag åt koreanskt kött med ris, gyouza (mkt gott kommer från Kina), grönsaker och kycklingspett, tillsammans med en kall öl.



















Så här pigg ser man ut på natten, innan man skall somna. Lägg märke till den pigga och uppmärksamma blicken.
























Jag avslutar sidan med en bild som visar några japanska grabbar som övar sig i (nationalsporten?) baseboll, de är riktigt duktiga, många börjar vid typ 5 års ålder och sedan kör de på.



















Sayonara från Japan säger er pålitlige guide i sommarnatten,

Harald-san

Yomiuriland-mae: Min hemmabas

Konnichiwa (betyder hej på japanska) ärade bloggläsare. Jag skriver detta för andra gången, när jag skulle köra "publish post" av min nyskrivna blogg så hade jag inte sparat så när sidan började stå och tugga oroande länge och error dök upp, så var all text och bilder borta. Kom ihåg att spara, alltid. Spara, det ni skriver. Gör det. Det är aldrig fel att spara, faktiskt.

Nåja, jag börjar om:

Denna sida kommer handla om min hemmabas där jag bor, Yomiuriland-mae. Det är en station som ligger i sydvästlig riktning från Tokyo city, på Odakyo line. Fortsätter man i denna riktning i ungefär 9 mil så kommer man fram till Mount Fudji, typ. Yomiuriland-mae ligger ungeför 43 minuter från Shinjunku om man åker local train. Här föreligger ett behov av att mer i detalj förklara det förvirrande begreppet "local train" misstänker jag. Japanerna har nämligen ordnat det som så att vissa tåg stannar på alla stationer, medans vissa stannar på en del, och vissa tåg bränner förbi nästan allt och stannar endast på särskilda knytpunkter. De "snabbaste" tågen är oftast proppfulla. Således finns det local train, semi express train, rapid train och rapid express train. Bara att välja! En annan sak, japanerna skulle aldrig drömma om att planka på tunnelbanan, det skulle anses som väldigt skamfyllt och pinsamt att inte betala för sin resa. På grund av detta förekommer inga oanmälda kontroller om man betalat för sig som det gör hemma i Sverige. Däremot gick det igår en tåggubbe genom vagnarna och bugade varje gång han kom in i en ny vagn, och gick runt och kollade om någon behövde hjälp mm, trevligt initiativ.

Nog om detta, bilden nedan visar utsikten från min balkong över Yomiuriland-mae, den togs när jag kom hit så det är i mitten av Mars.



















Nästa bild visar mitt eminenta rum, finns handfat, air condition mm, helt ok.



















Bilden nedan visar hur det ser ut utanför studenthemmet, detta är en vanlig syn hur det kan se ut i Yomiuriland-mae: smala gator (dock finns det förvånansvärt många (små) villor) där bilar och mopeder trängs, tillsammans med japaner som går ut med sina hundar (läs mer om detta nedan).



















Japaner gillar att bada (varmt), det verkar vara en slags ritual att man tar ett bad och/eller duschar innan man går och lägger sig. Ett trevligt initiativ tycker jag som gillar vatten. Jag brukar ta mig ett bad på kvällarna efter en dag fylld med aktiviteter, mkt skönt. Bilden nedan visar det bad som finns här på studenthemmet. Badet är kanske en 3 gånger 2 meter stort, fyllt med riktigt varmt vatten.



















Japanerna duschar sittandes, där de har små handdukar som de tvagar sig och skrubbar sig med, det är riktigt avkopplande att sitta på en pall och skrubba sig.



















Som nämndes ovan gillar japaner som så många andra hundar. Dock verkar de i större utsträckning än t ex vi svenskar ha små hundar. Kanske är det mer praktiskt när det finns mindre utrymmen, det bor ju runt 128 miljoner människor i Japan, och i Tokyo bor det runt 20 miljoner tror jag. Bilden nedan visar en tuff liten krabat som tvingas stå ut med att hans matte vill att han skall ha på sig kläder, han står lite snedställd och vill traska på, det här med fotografering är ointressant.



















Bilden nedan visar en trött farbror som har varit med förr, han har överseende med fotograferingen och står snällt och tittar på tills det är klart, men han vill nog också lunka på (kanske hemåt till en skön soffa).




















Det var allt för denna gång. Nästa vecka skall jag fara runt i Japan och besöka bland annat Kyoto och Hiroshima, skall bli kul att se Japans kultur i andra städer.

Sayonara säger eder etnolog i Japan
Harald-san

Skyskrapor

Dear viewers, it is me Harald Svensson, er kulturstrateg in Japan so to speak. It is a pleasure to inform the audience that jag har bloggat fram en sida till om mitt Japan-äventyr. Mkt nöje.

Jag gillar skyskrapor, det är något mäktigt och fint över dem, det moderna samhällets glaskatedraler. Det är särskilt kul att arkitekterna i många fall fått ta ut svängarna lite i deras designs. I många fall blir ju en hög skyskrapa med "cool" look något av en reklampelare för staden ifråga.

Tokyo har en hel del fina skyskrapor. Ta Roppongi Hills t ex, en modern ny skyskrapa, inte idiothög men fin höjd och mkt läcker design. Inuti komplexet finns kontor, affärer, biografer (som har öppet dygnet runt hela helgerna, för närvarande visas en film med engelsk subtitle, Spirit heter den, en slags action med samurajsvärd, maffian mm).

Bilden nedan visar Roppongi Hills sedd snett nedifrån.
























En annan skyskrapa som jag fattade tycke för är Agota någonting, den ligger nära Tokyo Tower (som kommer senare...). Nästa bild visar den byggnaden när jag var uppe i Tokyo Tower, det är den lite högre skyskrapan av de två om ni förstår vad jag menar. Lägg märke till hur skåran av glas vidgar sig mot toppen, enkel design med kraftfull effekt.
























Här är samma byggnad sedd från marken, läckert är ett ord som ploppar upp i huvudet.
























Nåväl, dessa glaskolosser beskådades som sagt från Tokyo Tower som är 333 meter högt, det är tillåtet att komma upp till 250 meter, vilket jag gjorde, men det var mkt kö och ganska dyrt, men alla turister måste ju bara åka upp till "special section" när man väl är där. När jag var nere på marken och tålmodigt väntade på att köpa biljetter så jag denna skylt (se nedan). Lägg märke till den roliga formuleringen att denna polis här är extra alert (till skillnad mot alla andra slöfockar då kan man undra?, eller att polisen har förmågan att vara väldigt alert men den plockar man bara fram ibland. Det är lite liknande arla-haren som oftast skjuter en i huvudet men ibland i magen). Men just här som sagt är de ta mig fan på hugget!



















Nästa bild visar Tokyo Tower sedd nedifrån.



















Det finns som sagt många höga byggnader i Tokyo, bilden nedan visar en som jag tyckte hade en trevlig form.

























Bilden nedanför har fina färger tycker jag.



















En bild som bara måste med, när jag nu har detta tema med skyskrapor är Sun City, en koloss på 60 våningar, den har ju inte någon speciell design att tala om, men den är satans hög...



















Det kräver en insats att springa runt och titta på alla dessa skyskrapor, därför är det av yttersta vikt att man tar hand om sin kropp och fyller på energidepåerna...



















Jag avslutar denna sida med ett citat från boken "Lyckad nedfrysning av herr Moro":

"Dogmatismen, inte skepticismen är sanningens verkliga fiende". Sug på den ni!

Det var allt för denna gången, eder etnolog i Japan


Harald-san

Bloggen uppe and running

Ja, så har man fixat sin första blogg(sida?) nu då, efter 23 dagar i Japan, tiden går fort. Efter påtryckningar från min vise broder så har jag äntligen fått ars.. ur vagnen och skapat ett bloggkonto. Jag kommer hyfsat regelbundet (definiera regelbundet) att lägga in text och bilder, som visar på mitt äventyr i Japan. Summering hittills. Japaner är arbetsnarkomaner. De jobbar typ 10 timmar per dag, minst. Många använder sig av tåg för att ta sig till och från jobbet, Tokyos tunnelbanesystem forslar runt 3 miljoner människor varje dag, och tågen håller tidtabellerna med tysk disciplin och asiatisk fanatism, det ni SL! Många har på sig vita skyddsmasker över munnen, i början trodde jag att kanske hälften av alla japaner var utbildade kirurger men det handlar om allergi, nu är det ju pollen så dessa masker hindrar dumma partiklar att ta sig in i deras kroppar helt enkelt. Det finns många fina allmänna toaletter som är gratis, många turistattraktioner är gratis eller billiga, det är inte så dyrt i Japan som ryktet kan hävda, typ som i Sverige skulle jag vilja säga. överallt finns det små skåp där man kan lägga i typ 6 kronor (110 yen) och få ut en flaska läsk, vatten, eller en burk kaffe (varmt eller kallt), mkt praktiskt och gott, blir nästan beroendeframkallande. Jag bor i Yumiyuriland-mae, en station som ligger typ 60 minuter från centrala Tokyo (shinjunku), jag bor i ett studenhem där det bor endast grabbar, här är det stränga regler som gäller, inga flickbesök och hemma innan 24:00, annars stängs dörren, hua. Dessutom slutar tågen gå klockan 24:00, missar dem får man vänta tills typ 05:00. Så blev fallet en gång då jag var ute, men det var inga problem, det är bara att festa vidare, ställena stänger inte. Bilden nedan togs i centrala Tokyo, en rik och glad Tokyo-bo ger tummen upp! Nästa bild visar ett balanskunnigt blötdjur, undrar hur dem gör? Akvarieparken låg på 10:e våningen i en stor byggnad... Samma dag var jag uppe i en byggnad som var 60 våningar hög där man kunde blicka ut över Tokyo, helt otroligt stor stad, det tar liksom aldrig slut, precis som sossarnas regeringsperiod. Nu i början av april var det körsbärsblomning, då går varje japan med självaktning ut och tittar på blommorna, det var helt sjukt med folk kan man lugnt säga. I samband med att titta på blommor (hanami) så passar japanerna på att festa till, det var en massa folk som satt på plastskynken och åt och drack, och drack,och drack lite till, och så lite till bara. Nog för idag. Eder Japan-resenär Harald-san