Skywalker, nej Skybridge

Halloj i cyberrymden kära läsare!

Dagarna går sin gilla gång här i Shimonita, det är fullt upp att hålla reda på och sysselsätta en studsande 3 (snart 4)-åring och en 7 månaders baby. Det är en stor fördel dock att Erinas föräldrar kan hjälpa till och avlasta emellanåt. Shimonita ja, det är en "stad" som består till stor del av äldre människor. Det bodde runt 20 000 här för kanske en 30 år sen (när Erinas morbror var ung) och nu är det tydligen runt 8000 som bor här, så det är lite av en spökstad på ett sätt. De flesta barnparker är eftersatta i underhåll och det är inte så mycket barn ute på gatorna. Relativt ofta kan man höra ljudet från en ambulans sirener nere i dalen, då det antagligen är en gammal person som behöver akut hjälp. Jag undrar vad de gör av de tomma husen? Vi får se hur det ser ut här om 20 år, jag ber att få återkomma i den frågan.

För ett par dagar sedan var vi i Tokyo över dagen. Vi tog bilen dit, och det blev en minnesvärd tripp kan jag säga. Fram och tillbaka så blev det dryga 5 timmar. Tokyo är ju stort, när vi började närma oss "cityområdet" hade vi ändå ca 50 minuter tills vi var framme vid ändstationen. Vi betalade extra (de har ju vägtullar) för att komma på en express high way, men vi hamnade ändå i en lång kö som sakta segade sig framåt. Två irriterande saker med japaner och deras bilkörning är i min mening, gäller kanske enbart i Tokyo, att de har en tendens till att parkera bilen i vänsterfilen (de har vänstertrafik) och slå på varningsblinkers liksom för att markera att här står jag, och i samma mening uttrycka att det är helt ok att stå där medan de utför sitt ärende. Jag kom körandes flera gånger i vänsterfilen och upptäcker stillastående bilar som närmar sig fort, då får man helt enkelt stanna upp fort och försöka byta fil men det är inte det enklaste för de kör som satan i sin egen fil och släpper inte in någon. Man har två val, idiotchansa och kasta sig ut som en kamikazepilot eller vänta tills det blir röd signal så bilflödet ebbar ut, jag valde båda alternativen. Men överlag skall tilläggas att japanerna är bra på att köra bil.

Vi var och besökte "Skybridge" vilket är en attraktion cirka en timmes bilkörning härifrån. Det är en lång (typ 225 meter?) bro som går över en djup ravin med mycket skog runtomkring, väldigt läckert faktiskt. Nedan får ni ta del av hisnande upplevelsen:

Här kommer ett par bilder som visar mer, häftigt.

Vi hann med en lunch i närheten också och där fanns en kapad del av ett 400 år gammal träd. Fröet började väl gro när Gustav den Andre Adolf var i farten:

Jag, Erina, barnen och Erinas mamma åkte till en park för att rasta Ylva med sin okuvliga och outsinliga  energi. Där fanns ett rekonstruerat/återuppbyggt gammalt hus där originalet byggdes för cirka 250 år sedan. Det var roligt att ta del av och tänkte ni kunde få en insyn där också. Notera det höga taket, jag vet inte varför de skall ha så himla högt i tak, men det måste ju ha varit en tanke bakom får man tro, enjoy the movie:

Nedan får ni en close up på samurjarustningen:

Vi var på en annan park också som ligger i närheten, där Ylva provade en lång rutschkana. Parken är verkligen läcker. Det ligger en stor friidrottsarena i mitten och i området ligger ett museum också. De sköter parken omsorgsfullt och det är stora ytor, men inte så mycket folk som sagt. Ylva visar sina rutschåkarkunskaper i filmen nedan:

Jag går ju ganska så mycket häromkring och när jag stötte på den här härliga reklambilden kunde jag inte motstå att ta ett foto på den. Man får många frågeställningar när man betraktar bilden. Varför är den  japanska affärsmannen så glad? Vart är han på väg? Vad händer när han kommer fram dit han skall?

Förra gången jag var här stötte jag ju på Guds hus, och ja han bor kvar. Så här fint bor Gud, och han håller alltså till här i Shimonita. Han har parabol också, undrar vilka kanaler han får in.

Här har ni namnskylten:

Jag avslutar detta inlägg med en liten videosnutt från japansk tv, där det visas "enka" vilket innebär att ett gäng totalamatörer får sjunga en valfri sång, en och en. Sedan bedöms deras insatser av två professionella sångare och några priser utdelas. Allt är inramat med en trevlig atmosfär och tävlingsmomentet är relativt nedtonat. Ni får ta del av två insatser, jag gillar de gamla gubbarna i andra omgången (den ene är 84 år), enjoy:

Det var allt för denna gången, Doktor Svensson önskar eder en trevlig dag!

Tillbaka igen!

Kära läsare! Jag har förmånen och glädjen att återigen kunna skriva ett nytt inlägg i min blogg "Harald in Japan" eftersom, vilket namnet antyder, jag är tillbaka i landet i öst! Förra gången var vi här på föräldraledighet, och guess what, det är vi denna gång också. Och den lilla underbara varelsen som ligger bakom detta är min dotter Julia snart 7 månader. Hon ser ut så här, när hon sitter i pappas knä på verandan i det hus där min frus föräldrar bor i, och där vi nu vistas sedan en vecka tillbaka:

Förra gången var vi här i tio månader men denna gång tyckte vi att det räckte med 6 månader. Det blir så sat...s varmt på sommaren i Japan och sommaren i Sverige kan ju vara underbar så det bär hemåt i slutet av april. Men nu skall vi fokusera på vår vistelse i Japan! Jag tänkte hoppa över och beskriva var vi befinner oss mm, eftersom det står utförligt förklarat i tidigare inlägg. Jag tänkte istället visa lite bilder och filmer från den vecka vi varit här. Jag har gått med hundarna här varje dag, och så har vi gjort några turer till ett par parker så att Ylva kunnat leka av sig lite grand. Jag börjar med några bilder på huset vi bor i och lite från omgivningen runtomkring. Temperaturen är runt 15-20 grader, mestadels soligt. Det blir mörkt runt 18:00 och då blir det bäcksvart. Under natten är det kallt i huset eftersom det inte finns några element. Jag hade nästan förträngt det från förra gången vi i var i Japan, men jag har blivit generöst påmind om det igen (men det har sin charm också att glida ned under ett kallt täcke).

Här kommer lite bilder, enjoy!

Ja, den sista bilden kan vissa känsliga individer hävda är politiskt inkorrekt, men Doktor Svensson drack bara en öl! Jag tycker vi kompletterar denna bildkavalkad med en film där jag prisar solen men där ni också får en inblick i hur min dotter Ylva dels börjar behärska japanska men också vilken fin hand hon har om hundarna Ki och Hanna. Ki är fin hund av rasen Kishu-ken, en medelstor japansk hundras som avlats fram för att jaga grävling. Jag tror faktiskt att hon kom ihåg mig från förra gången vi var här fast det har gått över två år. Hanna är en shiba, hon var det första gången jag träffade men vi börjar känna varandra nu. Enjoy the movie:

Jag och Ylva var och besökte ett onsen, d v s ett bad där vattnet är naturligt varmt. Det tar cirka 30 minuter att åka dit med bil men det är det värt. Nedan ser ni hur stället ser ut:

Onsenet hade både inomhuspooler så att säga men även ett klassiskt utomhusscenario där vattenpoolen omges av stenar, bambuträd, lite lyktor och sövande lugn musik, mycket trevligt. Om man skulle frysa fanns det för säkerhets skull en rejäl bastu också. Efter att vi tvagat oss och badat ordentligt åt vi en middag liggandes på tatami-mattor. Jag åt tonkatsu, vilket är typ friterat fläskkött tror jag med ris, mkt gott. Ylva nöjde sig med ris, soja och sallad. Bevittna nedan vår upplevelse där!

Jag brukar inkludera i mina inlägg iakttagelser på saker som man gör i Japan men som vi inte gör i Sverige och varför sluta med en trevlig vana. Japanska väderlekspresentatörer använder en lång träpinne som har en stor boll fastlimmad på slutet av pinnen. Med detta diskreta verktyg kan de sedan peka ut platser på kartan av särskilt intresse. Vidare kan de dutta med träpinnen i en meny för att välja t ex en regnsymbol och sedan kludda ut regn på kartan. Det fungerar ungefär som en app på smartphonen där man skall rita, spraya färg eller ngt liknande, fascinerande.

Spindel heter "Kumo" på japanska (vilket också moln heter!). Spindlar finns det gott om i Japan, åtminstone i Shimonita. Den här lilla rackaren sprang jag nästan in i när vi var och lekte vid en av parkerna vi besökte:

Till sist en bild på en kär kamrat som jag inte sett på ett tag. Sist jag såg honom satt han på staketet på verandan och slappade. Nu sprang jag in i honom på gatan när jag var ute med hundarna. Allt var bra med honom, frugan var gravid igen och han hade precis bytt jobb, inga krämpor där inte. Han höll på att ta segelflygscertifikat, häftigt. Vi beslöt att ses över en öl nästa helg, en skojig prick:

Doktor Svensson önskar eder en angenäm helg!