God morgon bästa följare! Jag sitter och skriver detta inlägg vid 12-tiden en fin förmiddag i Tokyo, Meguro. Det är varmt och fuktigt, en tryckande hetta. Tur man sitter inomhus med en ice coffee och AC:n på. Vi funderar på att besöka en utomhuspool idag. Vi besökte den för flera år sedan. Vattnet är varmt trots poolen ligger utomhus. Det är så pass varmt som man vill att det skall vara, ni vet så att det är behagligt och inte ens en tillstymmelse till kyla när man gider ned i vattnet. Med denna hetta så har mitt val av kläder smalnat av till mina favoriter. Det vill säga sandaler, t-shirt i bomull och tunna shorts i poyesterliknande tyg. Allt är mycket bekvämt och ledigt för en varm dag. Marathonkeps i tunt tyg pryder huvudet. Klocka lämnas hemma då det blir svettigt att ha den runt handleden. Strumpor och gympadojor lämnas därhän, det blir för varmt. Allt skalas av till det som behövs.
Nog om detta, dagens inlägg kommer handla om vårt besök till Shimonita som ligger i Gunma prefecture, ungefär mitt i magen av draken Japan, om man liknar Japan vid en drake. Erinas föräldrar börjar bli äldre och de kommer inte bo i huset i Shimonita utan det skall avyttras. Vårt uppdrag för denna resa var att sortera och paketera det som skulle skickas med flyttbil till Meguro (i den lägenhet vi nu bor i). Vi var där under ett ganska tight tidsschema så Erina och hennes syster fick inte mycket sömn när de gick igenom huset innan flyttgubbarna kom på söndagen. Jag agerade chafför och kunde köra oss hem i helt skick till Meguro när vi var klara. Intressant med vänstertrafik. Nedan lite bilder på huset ifråga samt omgivningen. Dessa fina berg som jag så många gånger betraktat när jag druckit morgonkaffe under föräldraledigheten då vi vistades här.
Jag på en kvällspromenad, mörket faller på snabbt:
Vi stötte på paddan nedan i mörkret, en präktig padda i sin fulla prakt:
Flyttfirman heter Panda någonting och var otroligt effektiva och artiga. Jag är inte förvånad.
Erinas mosters katt ses nedan, Mommo-chan. Hon har blivit äldre liksom vi alla, kul att återses och hälsa på varandra:
Vi hann med att umgås med Erinas morbror Eichan också. Han är otroligt frikostig och skall alltid bjuda. Han tog med oss på en fin sushi-restaurang. Hans fru ses nedan också. Hon köpte lite godis åt barnen, Eichan och hans fru är snälla.
Väl tillbaka i Meguro dök flyttfirman upp igen och bar in allt i en munter stämning. De meddelade oss att de avsatt 10 minuter åt kunden där allehanda småsaker kan ordnas, om det är något särskilt som behövs åtgärdas. Vi tog tillfället i akt och bad dem se till så att tv:en fungerar. Japansk ordning. Notera hur trångt det är att backa in en fullastad lastbil, respekt.
De tejpade upp skydd så att inte dörrar skadas. Nedan ses vardagsrummet, utan samt numera, med möbler i:
Stolar och bord nedan inhandlades av Erinas mamma för min skull faktiskt, avsedda att nyttjas i Shimonita. De är av hög kvalitet, i skinn, snurrbara, rullbara och rymliga. Fint bord också:
Summa sumarum så är möbler och kartonger nu flyttade till Meguro. De underbara sängarna Nihon bed är numera också på plats i Meguro. Nästa steg är att packa upp allt vilket främst blir Erinas uppgift. Jag agerar lyftkraft, slår ihop använda kartonger och gör rent. Jag avslutar detta inlägg med lite roligheter. Japaner och engelska är som sagts tidigare en mycket kul kombination. På vår färd till Shimonita stoppade vi och åt lunch. Där inhandlade jag ramen med stark smak, vilket texten nedan på sätt och vis är inne på, enjoy:
Detta inlägg kommer handla om att återse gamla trakter som jag promenerat kring i Meguro (den stadsdel i Tokyo där vi bor). Det kommer visas byggnader och bilar, ett återkommande tema i mina inlägg har jag noterat. Innan vi rullar detta så kan jag konstatera att det fortfarande är regnperiod i Tokyområdet. Enligt nyheterna på japansk tv så är regnperioden snart över i Okinawa vilket bör innebära att det även är slut här om några dagar. Mörkret faller fort här; efter cirka 20:00-ish blir det kolsvart och i samband med ihärdigt duggregn så är det ett enkelt val att tillbringa tiden inomhus på kvällen.
Hur skiljer sig då Japan och Sverige? Det är såklart på massor av punkter och jag har ingen ambition att gå in på politik och interationella förbindelser etc, utan jag noterar små, för mig, roliga saker. Nedan syns hur en väderpresentatör visar vädret. Upplägget är att, i detta fall en hon, visar med en pekpinne med boll på, hur vädret gestaltar sig varpå personen till vänster i bild kommer med enkla frågor och allmänna hummanden för att hålla igång en dialog och väva in tittarna:
En annan sak jag noterat är att Tokyo-borna är väldigt måna om sina bilar. Det verkar som om det är viktigt att visa att man har en fin bil. Jag såg på min promenad massor av fina bilar såsom Lexus LS 500h, olika porschar, dyra mercedes, Toyota Landcruisers etc. Bilarna är dessutom sällan skitiga utan tas om hand exemplariskt. Min poäng gestaltas nedan:
Vill man ha en riktigt maskulin bil så skall man köra runt i bilen nedan, den fanns stationerad på Haneda Airport:
Nedan visas en film när jag traskar runt i en park med bambuträd, väldigt svalkande i den fuktiga varma luften:
En annan sak som skiljer sig är att trots, eller kanske därför att, japanerna är ett kollektiv där man inte sticker ut i mängden så gör man det desto mer i designen av sina hus. Det är sällan jag ser två likadana hus stå bredvid varandra. Snarare verkar det som om varje hus är unikt arkitektritat, eller kanske man kan säga att val av hus är snudd på oändligt. En potentiell husköpare verkar kunna bläddra i oändlighet i sin huskatalog när hus skall väljas. De klassiska kedjehusen alternativt radhusen som ju är vanliga i Sverige, är svårfångade i Japan. nedan ses lite olika hus, enjoy:
Det sista huset som ses nedan är underbart tycker jag. Betong och inga fönster, ljusinsläpp och sådant skit bryr vi oss inte om här:
Japanska barn använder skoluniform när de går i skolan, vilket inte svenska barn gör. Jag förordar användandet av skoluniform, då man (barn och vuxen) slipper välja kläder inför varje ny skoldag. Vidare så raderas eventuella klasskillnader ut då alla går omkring i samma utstyrsel. Det stackars barnet med fattiga föräldrar behöver inte smygtitta på klasskompisen som knallar runt i de dyraste jeansen etc. En annan aspekt som skiljer japaner och svenskar åt är japanernas förkärlek till att väta sin bakdel vid toalettbesök. Olika angreppssätt har vuxit fram där både intensitet, riktning och mängd kan variera beroende på önskemål. Jag måste säga att jag föredrar den svenska modellen (ja, jag har testat den japanska modellen, intressant uppelvelse!) Bilden nedan illustrerar den japanska modellen:
Displayen nedan har med en funktion som heter "Privacy" där ett tryck på aktuell knapp drar igång behaglig musik som döljer oförutsedda kroppsljud som toalettbesökaren kan vilja dölja för omvärlden, praktiskt!
På min promenad gick jag förbi ett tempel som är riktigt gammalt. Det underhålls exemplariskt av de nitiska japanerna:
För den allmänbildade följer lite informativ text på japanska om ni undrar om templets bakgrund, historia och kulturella betydelse etc:
Vad är viktigt att inte införa eller sprida omkring sig när man går omkring ett urgammalt tempel i trä? Just det, eld:
Jag avslutar detta inlägg med lite blandade bilder:
Jag ute på en morgonpromenad (nyklippt för övrigt, 1200 yen, som hittat) drickandes en kall svart kaffe. Nämnda dryck inhandlades från en av alla dryckesautomater som finns över allt, praktiskt:
Sist en bild på en inställsam japansk politiker. Jag är svag för dessa bilder. Politikern ifråga försöker på allvar förmedla en känsla av pålitighet och kraft i sin iver att få folk att rösta på honom, men han ser ju ut som en bilmånglare av värsta sorten, underbart:
Må gott tills vi hörs nästa gång! Eder röst i Japan, doktor Svensson.
