Hej! Till skillnad från Stockholm där det finns gröna oaser lite varstans och det aldrig är särskilt långt till grönt och skogar, så är Tokyo en cementbunker (dock en fin sådan) med skyskrapor, tempel, reklampelare, tåg och en massa människor. Människan har dock (troligtvis) sitt ursprung på de stora slätterna och inom oss dunkar ett naturhjärta som behöver näring. Hur har då Tokyo-politikerna löst detta näringsproblem? Jo, genom att lite varstans skapa små parker där det finns träd, gräs och vatten där folk kan vistas och lugna ned sina stressade sinnen. De flesta parker är relativt små, en del har vidgat sitt naturbegrepp genom att inkludera asfalterade vägar som är fria från bilar där Tokyo-borna kan springa, cykla eller göra vad man nu vill på en bilfri asfalterad väg. Vi har hunnit besöka en del sådana parker och detta inlägg kommer att visa bilder och filmer ifrån tre sådana parker. Först bara en liten kommentar om turbulensen angående biltillverkaren Toyotas akuta ryktesproblem. Ett antal bilar har ju påträffats ha brister i bromsar och styrning mm, och en del olyckor har dessvärre inträffat på grund av detta. Om vi bortser ifrån de personliga tragedierna av de personer som drabbats och enbart ser detta ur Toyotas synvinkel så är det naturligtvis livsviktigt att smutsstämpeln på Toyotas rykte tvättas bort. Således har chefen Mr Toyoda himself åkt till USA för att frågas ut av deras kongress. Han blev ganska hårt ansatt och medgav att Toyota vuxit för snabbt mm. Men det som var intressant att se var att Toyoda öppet grät när han senare talade med Toyota-anställda där de gav honom sitt fulla stöd. Jag tycker det visar på ansvar, till skillnad från en massa andra personer i chefsställning som HAR ansvar men inte TAR ansvar. Därmed inte sagt att Toyoda skall begå harakiri om det fortsätter poppa upp fler problem, men jag gillar inställningen. Som ni kanske vet så jobbar japanerna arslet av sig, de 3 jag talat med jobbar samtliga från c.a. 09:00 till 21:00, lägg därtill 2-3 timmars tågresande varje dag i smetfulla tågvagnar, så är de således borta från hemmet en 14-15 timmar varje dag, och ibland jobbar de på helgerna. Sedan kan man tycka vad man vill om det, personligen tycker jag att de nästan skulle vara mer effektiva om de gick hem tidigare och hade mer tryck i arbetet. Faktum är att de stora företagen har börjat införa en "inte jobba övertid-onsdag" varje vecka där anställda uppmanas att gå hem runt 18-19, så det kanske är ett steg i rätt riktning (om man går på min linje d v s).
Ok, nu över till parkerna! Den första parken heter Himoya och ligger 20 minuters promenad härifrån. Där finns en liten damm, ett tempel och lite lekplatser för små barn. Nedan visas en bild på en fågel som simmade runt i dammen, ingen aning om vilken ras det är men det ser ut som en minisvan med attityd.
Dammen innehöll även andra invånare. Nedan ser ni två rackare som ligger i solen och slappar.
Och här ser vi Ylva filosoferande i barnvagnen.
Den andra parken och hittills min favorit är parken som ligger ett stenkast ifrån Shibuya, d v s mitt i smeten i Tokyo. Det är ganska coolt att man kan gå ifrån gigantiska reklampelare och en flod av människor till att 5 minuter senare ligga lugnt och skönt på en fin gräsmatta och smutta på en kaffe. Nedan visas en bild på en häftig byggnad som ligger precis i utkanten av parken. Det är en kvarleva ifrån Tokyo-OS 1964. Byggnaden användes i OS-sammanhang men jag vet inte för vilka sporter. Jag gillar designen på den, den liknar ett rymdskepp med former från en vikingabåt på något sätt. (Hmm, jag kanske skall sluta äta dessa coola svampar jag köpte nyligen).
För att minimera på svamlet om hur parken ser ut så kommer en serie av bilder tagna i parken. Titta på dem, så ses vi nedan efter bilderna, mkt nöje! (Parktilläggsbeskrivning: Det var en avslappnad stämning i parken, en kille dansade step dance, två andra flög ett plan (ja alltså inte flög själva utan kastade ett litet balsam-plan med gummisnoddspropeller), hundar som rastades mm).
Ylva gillade parken skarpt och visade prov på en fin samlarförmåga. Hon verkar föredra att samla på stenar, helst så bägge händerna är fulla men pinnar går också bra som vi ser i filmen nedan. I slutet av filmen zoomar jag in step-dansarnen jag pratade om, förhoppningsvis går han att urskilja. Han var ganska bra.
Parken innehöll som sagt även en hel del hundar, allt från skotska terriers till salukas. Nedan ses en korsning mellan papillon och chiuvaua (eventuell festavning på chiuvaua ursäktas!):
Den sista parken som redovisas kommer här! Den heter Yoyogi Park. Där fanns flera byggnader från Tokyo-OS, här begicks ett flertal tävlingar, så detta verkar vara en central plats för detta OS. "Bevis" som styrker detta är att det finns ett museum här som visade upp bilder, kläder, medaljer och historier från detta OS. Ganska så intressant, men inte mer. Jag är relativt allergisk mot att gå i rum och titta på objekt från förr i tiden. Det fanns även ett torn "The Tokyo Olympic Memorial Tower" eller något liknande heter det. Relativt ful och intetsägande byggnad men jag tar med den eftersom den utgör någon slags koppling mot ett historiskt stort evenemang:
I denna park så fanns en hel del asfalterade bilfria vägar som nyttjades av sportintresserade japaner, vilket visas nedan:
Efter att ha gått en hel del är det skönt att vila fötterna och äta lite sushi. maten gillades av alla och Ylva hade till och med tid att vinka in i kameran, efter att ha ätit och samlat stenar i vanlig ordning.
Japanerna har ju så sakteliga börjat ta fram skyltar på engelska, där allmänheten informeras om olika saker, men än så länge har man inte helt fått ordning på den engelska grammatiken. Nedan ses en skylt där vi informeras om att det bland annat finns en handikappad toalett i närheten... Underbart!
Avslutningsvis kommer en bild jag tog på väg hem, där månen visas sett från Japan:
Detta var allt från eder Doktor Svensson i Japan för denna gången. Ha en trevlig helg i all snökaos och sköt om er!
Halloj på er mina stridsillrar med rosa lungor! Här kommer ett rykande färskt inlägg från er Doktor i Japan. Snart är det OS och i sommar är det fotbolls-vm. Jag är pappaledig under båda av dessa arrangemang. Jag har alltså således inte vad Hedlund har i Sällskapsresan 2: "taskig tajming". Den här veckan har varit fullspäckad med besök/möten med dels Erinas kompisar och även några av hennes släktingar (vilket jag kommer ta upp lite längre ned i detta inlägg). Igår snöade det, men snön försvann snabbt, det verkar som om Tokyo-borna blir exhalterade av snö, de riktigt livar upp sig och kastar snöbollar runt omkring sig (en del i alla fall). Och det kan man ju förstå när snön är något som inte så ofta förekommer här. Jag kan tänka mig att det finns en hel del stockholmare som inte skrattar glatt och kastar snöbollar när det är meterhöga drivor av den j-vla snön och det är svinkallt när vinden ligger på, från och till tunnelbanan. Jag fortsätter mina studier av det japanska språket. Hiragana är det som gäller nu, och vår lärare uppmanade oss att läsa böcker. Sagt och gjort. Jag har läst ut en bok på 8 sidor om en gris som heter "Buta-chan" som gillar att bada och tar ett bad och därefter har problem att få på sig kalsongerna, men till slut lyckas han. OOoo, vilket manus. Är det så enkelt att bli barnboksförfattare?! Jag kan skriva en bok, varför inte om en pingisboll som är skitig och blir glad när han blir putsad, sedan somnade han gott när han lades ned i korgen med racketarna efter en spelad match. "Pingisbollis blir vitis-titis" kan titeln heta. Senaste nytt om förläggningen av den amerikanska militärbasen här har tagit ett nytt steg. Nu förs diskussioner om att basen skall hamna på "semesterön" Guam. Det är några timmar dit med flyg, och många japaner åker dit för att få lite sol och bad.
Vi besökte Erinas mormors bror med familj. De har drivit en tvätterifirma i 42 år, respect. Dessvärre blev de lite miljöskadade så de började att stryka sina underkläder t o m. Det har dem dock slutat med tydligen, så avgiftningen (läs pensioneringen) verkar ha fungerat. De bor ett par stationer från oss, trevliga människor. Bilden nedan visar dem samt en av deras döttrar och Erina med Ylva.
De var hängivna fans av ett av Japans fotbollslag som heter Kawasaki ngnting, gubben tog fram en signerad tröja och en keps och blev i gasen när han talade om att 3 av lagmedlemmarna skall vara med i fotbolls-vm till sommaren (Japans första match är mot Kamerun, kan nog bli en svår nöt att knäcka).
Efter detta besök träffade vi Erinas farbror med fru. De är 85 respektive 81 år gamla. Erinas farbror är en pensionerad läkare, hans specialitet var tydligen bröstområdet, med lungor och allt vad det kan innebära (hmm, bröst och lungor kan föra tanken till ngt oanständigt men Doktor Svensson menar strikt bröstkorgsområdet alltså). Nedan ser ni dem med mig, Erinas mamma och Ylva:
De bjöd oss senare på kvällen på en fin middag på en "krabbrestaurang", där rå krabba serverades blandat med sushi och annat smått och gott. jäkligt gott var det. Nedan visas en bild på en del av maträtterna:
Doktor Svensson njöt i fulla drag, vilket filmen nedan antyder:
Ylva verkade också gilla maten och sällskapet, att sitta i mormors famn är roligt!
Vi fick besök av några av Erinas kompisar en dag också. Det går ganska bra att stoppa in folk i vår lägenhet, japanerna sitter ju mkt på golvet, så det är bara att ta fram en lågt bord sedan faller alla ihop på golvet och stödjer sig mot bordsytan, praktiskt. Jag själv är allergisk mot att sitta på golvet utan stöd för ryggen så jag tog plats i soffan. Jag tror man måste ha vuxit upp med att sitta på golvet sådär, för jag tycker det är hemskt obekvämt, jämför det mot att luta sig tillbaka i en skön fåtölj eller en soffa, så vet jag vad jag väljer i alla fall. Nedan visas en bild på några av dem som var där. Det är jag som håller i Ylva, om ni skulle ha problem att särskilja oss, vi ser ju så lika ut.
Nedan ser ni en bild på kaffe och en kakbit:
Nej, Doktor Svensson skämta aprillo med er. Det är en extremt ihoptryckt handduk! Man lägger "biten" i vatten, sedan hux flux så har man en handduk, vilken visas nedan. Japanerna tar compact living till nya nivåer:
Vi tog en sväng förbi Tokyos chinatown, kul ställe. Där kunde man bli spådd i handflatan för typ 1200 yen, om hur ens framtid kommer te sig. Det märkliga var att det faktiskt satt folk där och blev spådda. Undrar vilka råd de fick, kanske ngt liknande som "om du inte är försiktig kan en olycka drabba dig", säkerligen väl spenderade pengar... Nedan visas en burk som innehåller gele av krossat skölpaddsskal, som tydligen är ganska så populärt i Hong Kong t ex (men inte i Japan):
Avslutningsvis kommer en bild på min söta dotter som precis har tagit ett bad och dricker mjölk. Hon ser ut som en riktig rocker tycker jag!
Detta var allt från er Doktor i Japan för denna gång. Sköt om er och ha en trevlig helg!
