Halloj mina kära läsare, här kommer ett rykande färskt inlägg från eder Doktor i Japan. Jag har börjat en kurs i japanska, vi är ett gäng tappra personer som håller på och lär oss läsa, skriva och prata japanska. Vi har börjat med hiragana, ett av de tre skriftspråken. Det går ganska bra, kul att skriva dessa konstiga krumelurer som man från början var, naturligtvis, totalt obekant med. Men nu börjar det lossna lite, lite. När jag åker tunnelbana eller tittar på tv, försöker jag hinna med och läsa vad som står och översätta. Vi som går kursen är från Thailand, Indonesien, Korea, Singapore och Dr Svensson från den kalla nord. Två gånger i veckan lär vi oss japanska, på tisdagar och torsdagar. Tisdagarna leds av en äldre dam, Kamata-san, där tempot är en aning humant. Hon pratar en del på engelska faktiskt, men på torsdagarna är det enbart japanska som gäller. Kvinnan som vi har på torsdagar, en viss Hotta-san, är dock trevlig och förstående så även om vi förstår minimalt så ler alla, tillsammans och ikapp.
Vad händer då på nyhetsfronten i Japan? Ja, en stor nyhet är vart den amerikanska marinbasen skall flyttas. För närvarande är den på Okinawa, men regeringen här vill flytta den men det är inte bestämt vart än, och de politiska ledarna på Okinawa vill tydligen ha kvar basen där, av någon anledning. Den kanske genererar jobb och status, vad vet jag. En annan mindre nyhet, ganska så mycket mindre, är att inmundigandet av Mikan, d v s mandariner, har minskats drastiskt i Japan. Jag såg någon stapel på tv, men kommer inte ihåg siffrorna, däremot har konsumptionen halverats. Vad beror nu detta på kan man fråga sig? Jo, enligt en undersökning så klagar de japanska hemmafruarna på att när man skalar mandarinerna så får man en gul saft under naglarna vilket är irriterande. Dessutom finns det vita frukttrådar på mandarinen (efter att man skalat av den) vilket också är irriterande. Tydligen så har den nya generationen andra krav än vad den äldre generationen har/hade. Som åtgärd på detta finns det ett bolag (finns kanske flera men tv-inslaget gällde ett företag) på 8 anställda som helt sonika skalar av mandarinerna och tar bort de vita trådarna och plastar in de nyskalade, färska mandarinerna och säljer dem. Gambatte! Good luck säger jag till dem. Vi får se hur det går med Mikan-försäljningen.
Nu till det egentliga temat för detta inlägg, nämligen vår tågluff i västra Japan. Vi åkte från Tokyo västerut till bland annat Osaka, Kurashiki, Hakata och Kobe. Det var en väldigt lyckad resa. Ylva hängde på, hon klarade sig bra och verkade inte tycka miljöombytet var fel, utan åt, drack och sov på tågen hur bra som helst. Innan vi reste till Japan köpte vi Japan Rail Pass i Sverige. Man kan köpa en, två eller tre veckors tågpass, och då får man resa hur mkt som helst med Shinkansen runt hela Japan. Suveränt. Det är bara att hoppa på ett tåg och dra dit man tycker, tågen går ofta och det är utmärkt utrymme för ben och servicen är hög. För er som inte har varit i Japan är detta ett bra sätt att se Japan, och ett bra sätt att spendera sin semester på. Hotell runt om i Japan där vi var kostade runt 900-1100 kr per natt och då är det bra rum, så inte så dyrt. Nedan ser vi ett Shinkansen-tåg redo att dra ut på järnrälsen och blåsa iväg, off you go!
Här kommer ett annat tåg, vitt med röda ljus och i rörelse:
"This is the Shinkansen Super Express, bound for Tokyo. The train will make stops att the following stations: Kyoto, Shin-Osaka, Kobe.." Detta var en vanlig fras vi hörde ur högtalarna när vi suttit oss tillrätta och tåget börjat rulla iväg. Rösten var en ljus, datoriserad variant av en kvinnostämma, så det var allt lite futuristisk star trek-varning på den upplevelsen. Nedan visas en film när vi blåste fram över det japanska landskapet. Jag tror det är när vi är på väg ut från Tokyo, och farten är inte 100 procent då vi precis lämnat en station men håll till godo!
Första anhalten var Osaka, jag var där 2006 också. En stor stad, typ ett mini-Tokyo, jag har inte fått någon koll på den staden egentligen, inte min favoritstad, men ett bra ställe att stanna på då man åkt tåg några timmar och de har ett grymt stort akvarium nere vid hamnen. Dock inte världens största, det finns i USA såklart. Nedan visas en bild på Ylva i barnvagn, en aning trött kanske:
Nedan visas en bild på eder Doktor Svensson, och jag är inte trött!
Efter en natt i Osaka bar det av till Kurashiki, en mindre stad vid kusten, ett par timmars tågresande västerut. Vi fick tips om denna stad av en av tågvärdarna och det var sannerligen ett bra förslag. Lugnare tempo, fina hus och ett trevligt hotell där de hade onsen högst upp på hotellet, wonderful. Nedan visas en bild på Erina och Ylva, vilandes vid en bro, fint väder var det också:
Hotellet hette Dormy Inn (hoppsan, gratisreklam) men de är värda reklam: billigt, fina rum, onsen, hallelulja. Efter att Ylva hade somnat turades vi om att besöka dessa onsen. Det fanns ett för kvinnor och ett för män. Jag var själv när jag var däruppe, det fanns ett onsen inomhus och ett utomhus, samt en bastu där man kunde titta på tv. Så här såg det ut. Ni ser dörren till höger som leder ut till onsenet utomhus:
Jag tror att detta inlägg skulle bli för långt om jag betade av alla orter vi besökte men låt oss bekanta oss med två ställen till. Det ena är en liten "nöjes-stad" som består av enbart hus med holländsk design. Holländarna var ju det första land, åtminstone från Europa, som började göra affärer med japanerna (boken Shougn som är mkt bra är för övrigt baserat på en sann händelse om en holländare som kom till Japan, blev samuraj och stannade kvar där. Även om han i verkligheten valde att stanna kvar där medan boken har ett annat scenario, nämligen att stackarn inte kommer därifrån trots att han vill det). "Staden" heter House Temp Bousch eller något liknande och är ett populärt tillhåll för speciellt på somrarna. De hus som finns där är samtliga sålda och används mestadels som sommarstugor av japaner. Lyxigt värre. Nedan visas ett par bilder från denna stad- Enjoy!:
Ja, det var roligt där, och lite konstigt att se all denna europeiska arkitektur samtidigt som en massa japaner drog förbi oss kors och tvärs. Skoj! Sist men inte minst besökte vi Kobe. En trevlig stad, vi tog en buss som guidade oss runt staden och visade oss de typiska besöksplatserna. Vi fick trevligt intryck av staden, tillräckligt stort, men ändå lugnare tempo än i Tokyo. Kobe uppmärksammade att det var 15 år sedan de råkade ut för den stora jordbävningen som krävde över 6000 människors liv. Japanerna har för övrigt visat stort engagemang att hjälpa Tahiti enligt min amatörgissning; kanske för att de själv har råkat ut för, och med all sannolikhet kommer råka ut för, stora jordbävningar. Hursomhelst, vi bodde på ett väldigt lyxigt hotell som visas nedan. Jag tror vi bodde på 32:a våningen, grym utsikt var det.
De hade en 25-meters bassäng på 12:e våningen med tillhörande gigantisk bastu och onsen, vilket jag naturligtvis prövade; satan i gatan, sämre kan man ha det. Doktor Svensson var helt själv i bassängen vid ett tillfälle, långsamt simmandes, stilrent, så skall det vara. Nedan visas hur vårt rum såg ut. Man ser inte hela rummet, det fanns bad och hall bakom så att säga:
På kvällen tog jag följande bild på ett mörketlagt Kobe, nice, super nice:
Sist en bild på en välmående hund som låg och slappade utanför mattes butik i Kurashiki. Varför motionera när man kan ligga och slappa och bli klappad av snälla människor?!
Ok, det var allt från Doktor Svensson från Japan för denna gång. Ha en trevlig helg!
Hej på er i den kalla nord! Här kommer ett efterlängtat inlägg från er Doktor i Japan. Här är det för övrigt kallt också, speciellt om nätterna. Svinkallt. Jag lovar. Japanerna har ju inte element i sina hus som standard, utan värmeblåsaggregat som de drar igång, men de för ett jävla oväsen samt drar ström i massor så, vi i alla fall, stänger av dem under natten. Detta har till sin följd att när man lägger sig under täcket så får man gåshud över hela kroppen och man liksom drar ihop sig i fosterställning för att konservera värmen. Usch så KALLT men samtidigt en skön känsla av någon konstig anledning.
Detta inlägg kommer via bilder och filmer från Tokyo, ge en sorts allmän åskådan på hur det kan se ut här. I slutet av inlägget kommer lite bilder på shinkansen, de fina japanska tågen. Vi har varit på tågluff en vecka, men mera om detta i nästa inlägg tänkte jag, men en liten teaser är aldrig fel. Först bara en kommentar om japanska toaletter och deras användning. Som ni kanske vet finns det den klassiska japanska varianten med ett hål i golvet där man förväntas "squatta" över, d v s ned på huk hängandes över hålet för att göra det som skall göras. För en västerlänning som kommer ifrån Sverige känns ju detta en aning främmande (läs "get the f-ck out of here") utan jag/vi använder då hellre den variant där man kan sitta ned. Men det fina med dessa toaletter (oftast) är att de har en massa roliga knappar som spolar rent lite varstans.... Med efterföljande lufttorkning för den som så önskar, t ex. Jag har provat en sådan toalett men kommer inte kommentera det utan det får bli ett personligt´och kärt minne. Jag kommer framöver säkert ibland tänka tillbaka på den gång jag missuppfattade en knapps innebörd med ett oväntat utfall. Hursomhelst, nedan följer en bild på hur en dylik knapp-display kan te sig (notera att det finns en massa varianter):
Som ni ser så är knapparna relativt självförklarande, särskilt kanske den andra knappen från vänster. Det justerbara reglaget längst till höger är kraften i vattenstrålarna, akta er för att dra på den på max, särskilt för de känsliga är detta ingen bra idé (dock var detta inte den knapp jag råkade missförstå, var lugna). Det skall också tilläggas att sätet är varmt, det fälls upp när man närmar sig så man slipper böja sig ned och lyfta på locket, praktiskt. Men istället för att jag svamlar på om knapparna och deras funktioner, vill vi ju ha en officiell förklaring för hur en dylik toalett skall hanteras, eller hur? Sagt och gjort, nedan visas en bild där knapparna förklaras på engelska, praktiskt om man utsätts för en sådan här AI-toalett (Artificial Intelligence):
Nu vet ni mer om dessa toaletter så ni slipper bli överraskade den dagen ni ställs öga mot lock med en sådan. Ok, över till fokuset på Tokyo. En av de första dagarna vi var här, tåg vi tunnelbanan till Shibuya, (notera skämtet) en av de mest tättbefolkade ytorna kanske. Det är ett populärt tillhåll för ungdomar på kvällarna, det finns en hel del fina barer där, massa restauranger och musikaffärer mm. Nedan visas en film som jag tog när vi gick över ett övergångsställe. Mkt folk får man nog tillstå:
Sedan kommer en obligatorisk bild på en skyskrapa, inte en särskilt anmärkningsvärd sådan utan den får agera "skyskrapa-checka av bild" i detta inlägg:
När jag har varit på promenad i omgivningarna i Meguro så har det slagit ig (och slog mig förra gången jag var här också) att japanerna har fina bilar. Jag misstänker att det är en slags status-symbol här, mer uttalat än hemma i Sverige. I och med att japanerna jobbar mkt så har de också relativt gott om pengar misstänker jag vilket borgar för fina bilar kan man gissa. De är ena jäklar på att putsa på bilarna också, mkt sällan man ser en skitig bil här ( å andra sidan har de inte så mkt snöslask heller). Jag åkte bil i Tokyo en dag här när vi lånat Erinas föräldrars bil, vi åkte till Gotanda där Erina bodde förut, sedan runt lite varstans. Man kan summera bilåkande i Tokyo med ett ord: Trångt. Döda vinklar, trångt som fan i kombination med vänstertrafik gör en lite förbryllad, plus det faktum att de parkerar titt som tätt i vänsterfilen, de slår bara på varningsblinkers, då får de andrum från polisen ett tag, de kan alltid åberopa att de skall hämta lite grejer, ett fult knep som en stackars svensk svor sig hes på när han kämpade hemåt i den allt mörkare skymningen, svissande mellan filerna. Hursomhelst, här kommer några bilder på fina bilar. Enjoy:
Sist men inte minst en japansk brandbil stationerad i Tokyo, redo för uttryckning! Ryck ut, slå till, avslöja! (vilket barnprogram, någon?):
Sedan måste vi ju ha med en bild på ett japanskt tempel. Under nyårsafton, när tolvslaget närmar sig ställer sig många japaner i kö till tempel, för att så snart som möjligt komma fram till templet och be en bön, under överseende av en munk som viftar med en kvast över deras huvuden, att det kommande året skall bli bra. Alla knep är bra förutom de dåliga, så varför inte? Hursomhelst, här kommer en bild på ett tempel som ligger ca 5 minuters promenad från där vi bor:
Ja, det där var en superkort intro till Tokyo, där ni fick ta del av lite smått och gott. Som avslutning kommer här först en bild sedan en film på/av/med ett shinkansen tåg (tror det är rail700 eller vad det hette, men jag kan ha fel):
Här kommer filmen, tåget lämnar plattformen, redo att dundra ut på järnvägen i ca 300 km/h eller fortare, det är en härlig känsla att se landskapet svisha förbi när man sitter på fönsterplats med en kall öl i handen:
Ok mina damer och herrar, med detta tackar jag för mig. Ha det så bra så hörs vi snart!
