Kära trogna läsarskara! Eder geniala doktor i Japan kommer här med ett rykande färskt inlägg. Det var ett tag sedan sist, men den som väntar på något gott.... Våren vägrar infinna sig, det är kyligt men klart väder, och nu när vi snart går in i April är det väl ändå dags att det börjar bli lite varmare, vi är ju i Japan och inte i Jämtland menar jag. Min japanskakurs för extrema nybörjare är avslutad och nästa kurs för lite mindre extrema nybörjare startar i april. Det skall bli kul även om det är en del jobb att studera japanska. Vi var nyligen uppe hos Erinas föräldrar en vecka och trots mina hemläxor mm så är det inte mkt man förstår när de börjar prata, men jag antar att det är så att insikten kommer gradvis och rätt var det är så förstår man helt plötsligt lite mer. Om det någon gång skulle komma fram en japan till er och undrar vad ni föredrar, en banan eller ett äpple (låt oss för enkelhetens skull anta att ni förstår denna fråga eftersom jag inte vet hur man säger det eller skriver det...) Nåväl, om ni nu föredrar bananen så kan ni säga: "Banana-wa no hoga ski des". Glöm aldrig det. Att dem bara orkar, våra storkar. Nu vaknade Ylva, ett herrans liv. Jag återkommer om en stund... Sådärja, tillbaka. Vad annars har hänt, jo en stor sumoturnering har avslutats, den pågick i 15 dagar. Det var en cool mongul som vann, han vann alla sina 15 matcher. På andra plats kom en bastant herre från Estland om jag förstod det rätt. Han kallas för "Baruta" vilket anspelar på baltikum, där landet ifråga nästan ligger så att säga. Han vann 14 machter och förlorade en, mot nämnde mongul. Jag måste säga att det är jäkligt kul att titta på sumo. För det första är nästan alla matcher över på en halvminut, det är som två kraftiga valrosshannar kastar sig på varandra, frustande, stånkandes med sina stora magar. Den snabba frekvensen gör att man kan se många matcher, kul. Sedan är det en objektiv sport, nästan i alla fall, vad avser bedömningen. Om någon sätter ned en kroppsdel förutom fötterna inom ringen förlorar personen i fråga eller att han blir utslängd. I andra sporter såsom till exempel gång så är det ju väldigt svårt att kontrollera att personen ifråga inte har sprungit, d v s att åtminstone en fot varit i backen hela tiden. Men sedan händer det ju att de mäktiga valrosshannarna dimper ned i backen nästan samtidigt. Vad händer då, vem vinner? Använder man modern teknik, rewind med inzoomning? Nej, självklart inte. Fyra små, smala gubbar kommer fram, mumlar och utser subjektivt och ibland felaktigt en vinnare. Det är samma sak med snooker, den engelska "sporten". Om en spelare missat en stöt och bollarna måste läggas tillbaka på samma platser så är det domaren som subjektivt och ibland mycket grovt felaktigt placerar tillbaka bollarna, då brukar spelarna protestera (det skall dock tilläggas att vid kiviga fall så tittar snooker-domarna på tv:en för att se vart bollarna låg, men bara i nödfall och om det klagas). Är det så fel att använda sig av modern teknik?, tydligen. Det synes som det är viktigare att bevara den kulturella aspekten, och kanske har dem rätt.
Vad har då hänt här, jo en hel del. Vi har bland annat besökt ett jättecenter där barn kan leka. Nedan visas en film där Erina hoppar med Ylva. Undrar vem som har roligast, det verkar som ett dött lopp.
Nedan ses jag och Ylva sittandes under ett trähus, Ylva verkar ha riktigt roligt!
En annan dag var vi vid Shibuya Park, det var en matfestival där maträtter kunde inmundigas ifrån Japans alla hörn, mkt kul. Det var på en söndag, så med andra ord så var det smockfullt som vanligt i Tokyo. Nedan ses den "gång" man kunde vandra längs med och smaka på mat längs de olika stånden:
Efter denna matupplevelse så drog vi vidare till parken, där denna gamla, stotliga "great dane" -dam kunde beskådas. Den hade ett mäktigt skall kan jag intyga:
Efter detta så blev det karaoke! Erinas kompis Setsuke var med oss under dagen och även under karaoken. Hon sjöng nog bäst av oss, med mig på en absolut odiskuterad sistaplats, men kul var det. Man bokar ett litet rum där man slår sig ned och sjunger, sedan är det bara att beställa in öl om man så vill (vilket många vill). Nedan ses en bild på Erina och Ylva, i sjungartagen:
Ylva ville inte vara sämre hon utan stämde upp i en ballad (balad?)!
Som jag nämnde ovan så drog vi upp en vecka till Gunma, skönt att få se lite berg och röra sig på fria ytor igen, som man inte gör så mycket i Tokyo. Jag hann med några besök till bra onsen där, mycket trevligt. Det regnade dock och var kallt, vad gör man då? Jo, man sätter ihop sin inköpte plastrobot! Det tog 10 timmar och var kul, nedan ses resultatet med en Harald i närbild med mycket hög nördfaktor. Notera mitt stolta leende inför denna bravad! Man blir inte äldre än man gör sig!
Under vår vistelse i Gunma besökte vi Erinas morbror, den legendariske Eichan, som för övrigt i veckan gick i pension efter att ha jobbat 40 år vid Shimonitas sjukhus som röntgentekniker typ om jag förstått det rätt, respect. Vi hängde med Eichi till hans gamla vänner sedan barnsben. De gjorde nudlar som vi fick smaka, mycket gott med hyperfärska nudlar. Vi åt soba och udon. Nedan ses en film där vi får ta del av skapelseprocessen, hallelulja!
Nedan ser vi gänget!
Erinas moster har två katter. Den yngre ses nedan på bild, med Erina och Ylva. Ylva gillade att springa efter katten, och katten verkade tycka det var kul att skutta framför Ylva. Jag gillar Ylvas pose i bilden nedan, hon verkar förstå att det är fråga om fotografering, eller vad hon nu snappat upp, intressant!
Ok, nog med text. Nedan följer ett antal bilder. Dels på schyssta bilar men även några roliga bilder (i mitt tycke). Håll till godo! (kolla in låren på gorillahannen, lär knappast gå in i ett par Levis 501:or):
Ok, det var allt för denna gången från eder doktor i Japan. Stay cool!
Hej på er i Sverige! Här kommer ett inlägg från eder Doktor i Japan. Detta inlägg kommer ta upp ett besök till ett mkt stort (världens största enligt lokala uppgifter) tågmuseum. Vi besökte detta museum tillsammans med två av Erinas kompisar. I samband med detta sov vi över hos ena kompisens föräldrars hus, ett s.k. "Sweden House" (sounds exciting if you ask Doktor Svensson), så det blir lite bilder och text om detta svenska hus. Vad har då annars hänt här, ja, inget utöver det normala. Jag fortsätter mina språklektioner i Japanska. Det går framåt, om än med små små steg. Klass A (läs extrema nybörjare) avslutas torsdagen den 18/3. Klass B (läs nybörjare) börjar den 13/4, vilken jag också skall gå tänkte jag. Vi har nu betat av hiragana och katakana, samt precis avverkat adjektiv, där det finns (åtminstone) två sätt att böja adjektiven, antingen med -i på slutet eller med -na. Vi fortsätter att besöka Erinas kompisar, hon känner ett stort antal personer så jag har nästan blivit lite avtrubbad, men i en positiv mening. Jag har för ovana att nästan direkt glömma bort namnen på de jag möter och det gör ju inte saken bättre när man hälsar på kvinnor och män med japanska namn som ibland låter nästan identiskt (yuriko, yuuko, yunko, sairo etc), men kul är det. Speciellt roligt att få en inblick i japanska hem. Favoritstället är nog hittills en lägenhet som låg precis vid en stor flod. Ett trevligt par, mannen där är arkitekt och driver en egen firma. Imponerande att dra igång ett sådant projekt, anställa folk, göra upphandlingar av kontrakt mm. För närvarande hjälper de ett norskt företag som har etablerat sig i Tokyo att inreda sitt kontor om jag förstod saken rätt. Han jobbar också mycket kan jag för övrigt försäkra.
Nåväl, över till de japanska tågen. Musemuet bestod av fyra våningar (om man inkluderade taket, vilket för dagen var stängt p g a regn). För alla tågnördar måste detta vara ett Mekka. Det fanns ånglok, kejserliga vagnar, shinkansen-tåg och en hel del annat, b l a en minibana med små elektriska tåg, men banan var inte så mini, utan ganska så mega, vilket visas på en film nedan. Jag gör det hela enkelt för mig och listar upp en del bilder och filmer nedan som visar vår tripp till detta fina museum, ett fint minne, och är man intresserad av tåg och är i Japan är detta något jag verkligen kan rekommendera. Dela dock upp besöket med en rejäl lunch och vilopaus emellan så att man behåller humöret och krafterna! Mkt nöje, vi syns nedan då vi skall avhandla japanernas tolkning av ett svenskt hus.
Ja, det var sannerligen ett trevligt museum. Som ni såg på en av bilderna så besökte vi museumet tillsammans med två av Erinas vänninor: Yunko och Yuiko. Yuikos föräldrar har ett s.k. "Sweden House", där vi sov över en natt. Under detta besök hann med en visit till ett fint onsen med bastu mm, vilket var mkt trevligt. Vad definierar då ett svenskt hus mot motsvarande japanska hus. Ja, inte så himla lätt kanske att reda ut, men det svenska huset var större, hade större fönster, kanske större rum inuti och så klart det härliga (not) furuvirket i bland annat trappan upp till övervåningen. Nedan visas två bilder, den första bilden på det svenska huset och den andra bilden på vad jag i min amatörställning har plockat ut som ett "typiskt" japanskt hus. Dock skall tilläggas att de japanska husen har en tendens att vara unika, d v s det verkar som om varje hus är specialritat av en arkitekt, men man kan generellt säga att japanska hus är trånga och små.
Ok, över till insidan på det svenska huset. Nu kanske den laglydige läsaren mumlar ngt i stil med att "den där j-vla doktorn visar bilder innefrån ett hus, det är ju för fan privat, låt dem vara", men lugn Doktor Svensson har i god ordning och stil hört sig för med de boende om att få visa dessa bilder och fått klartecken, eller som amerikanarna säger "It´s a GO". Nedan visas således bilder innefrån den svenska bunkern innehållande hundar, trappor, telefoner och trä mm. Håll till godo (jag gillar för övrigt definitionen av "vi ses" som redovisas i en bild)!
Avslutningsvis visar jag tre bilder som visar på att det är trångt i Tokyo, både med boende och parkering av bilar!
Ok, ha en trevlig helg! Doktor Svensson säger sayonara för denna gången ifrån ett soligt Tokyo (där det dock snöade får två dagar sedan, lynnigt väder).
