Asakusa de oki hanabi mimashita soshte Shibuya ni mata ikimashta. Tokyo itsumo tanoshi, ne!

 Var hälsade högst ärade läsare. Som inläggets titel säger så har vi bevittnat ett stort fyrverkeri vid Asakusa, samt så har vi bland annat gjort en resa igen till Shibuya. Men innan vi går in på de godbitarna så vill jag ge en eloge till Erinas mamma Miyoko-san. Hon är värd många eloger, men det jag tänker på nu är hennes insats när de byggde det hus vi bor i. Planeringen är genomtänkt, det finns tre lägenheter på bottenplan och en stor fem-rummare på ovanplan där vi bor nu. Det är dessutom extra väl byggt, i den meningen att det skall tåla jordbävning bättre än vanliga hus om om man så säger. Jag gillar ju kvalitet och där tycker vi lika Miyoko-san och jag. På de balkonger som finns samt fria ytor så finns det en vattenkran så man snabbt kan få tillgång till vatten om man behöver göra rent eller vattna blommor t e x. Förutom allt detta så finns det ytterligare en våning, roof top, alltså en terass på cirka 60 kvadratmeter, där man har en fanstisk syn över Tokyo. Från terassen ser man Tokyo Tower och Tokyo Skytree till exempel. Vår plan är att bo här mer frekvent när barnen blir självgående. Vi funderar då på att fixa till terassen med lite schyssta växter, utomhusmöbler, kanske en grill och kylskåp. Vi kan då sitta här i november månad om x antal år och ta en kall öl, äta god mat, lyssna på skön musik och betrakta Tokyo istället för att kisa mot kallt regn, motvind och mörker i ett rugggigt Stockholm (ja, jag överdriver, Stockholm är också fantastiskt!). Nedan följer lite bilder och film tagna nyligen en kväll på nämnda terass, enjoy!

Jag och barnen var nyligen på ett sento vi inte varit förut. Det ligger lite längre bort, kanske 20-25 minuters promenad. Vi släntrade iväg i den ljumma sommarkvällen, strosandes sakta, pratandes om allt möjligt. Väl framme blev vi bryskt mottagna av en äldre japansk kvinna som ivrigt påtalade att vi inte skulle gå in på trägolvet med skor. Hon hjälpte oss senare att fixa sento-biljetter och var ganska rättfram då också. Dock så använde hon artigt språk men jag kunde se att hon kanske skulle sluta jobba och njuta av sin ålderdom, men det är min åsikt. Hon lär vara av en annan. I övrigt var sentot en positiv upplevelse med elektricitet i badet. jag satte mig ned men flög upp igen då jag märkte av elen. De hade ingen bastu, men dock ett kallbad på 20 grader. Det var riktigt skönt att sitta där emellanåt för att svalka av sig. Super-sentot vi var på förut hade ett kallbad på 16 grader, men då var det mer späkning. 20 grader var angenämt. Sentot låg i ett område med små restauranger och butiker, supermysigt. Vi såg typ 4 personer sitta, två och två i en restaurang, pratandes, rökandes och drickandes. Underbart mysigt.

Igår träffade vi barnens kusin igen, Emi-san. Vi besökte poolen som ligger näravid, som har varmt vatten, skönt. Poolen heter Meguro Citizens Center vad jag förstår och ligger när Meguro River. De japanska badvakterna var som vanligt, vi har besökt poolen förut, väldigt noggranna med att påpeka för badgästerna eventuella avvikande beteenden. I vårt fall fick jag och Erina en snäll reprimand att man inte skall stanna upp i banan där folk simmar. Julia blev informerad att man inte skall hoppa i poolen, utan snällt glida i, varsamt, undvikandes större vågor. OKeydå, det sista la jag till men Julias hopp i poolen gillades inte. Jämför det med en stökig lördagseftermiddag på en kommunal simhall i Sverige, olika världar. På nämnda pool träffade vi av en tillfällighet tre barn som var med på karateträningen jag bevistade. Vi hälsade på mamman och pappan också, en trevlig familj verkade det som. Barnen gillade att leka med Haraldo-san. Vi lekte kull. Våra barn, Emi-san och Erina var med också. Efter poolbesöktet avslutades dagen med ett besök vid en Gusto-restaurang. Maten var dessvärre inte supergod, segt kött bland annat men annars var det kul. En trevlig dag!

Vi besökte Shibuya och innan vi åkte med tåget så klippte sig barnen, det blev fint!

Jag gillar Shibuya!

Vi besökte en utställning där man kunde ta del av den japanska satsningen inför OS i Frankrike:

Ikea i Shibuya hade stängt på de flesta planen men restaurangen var öppen!

Jag inhandlade lite modellverktyg och en ny byggsats inför kommande vinterdagar:

Dagen avslutades med ett besök på en kinesisk restaurang, gott!

Vi besökte som nämnts den stora fyrverkerifesitvalen i Asakusa. Det var väldigt mycket folk, enligt uppgift var det över 900 000 människor där. Man delades upp i sektioner och polisen skrek ofta och mycket "Please keep walking!" Våra barn kom med i en annan sektion men en uppmärksam polis släppte tillbaka dem till oss, skönt! Fyrverkeriet pågick i 90 minuter och var inte superstort som jag trodde utan det var angenämt och man strosade runt och tittade runtomkring sig. En trevlig upplevelse, enjoy!

Skytree:

Tack för denna gång Asakusa!

Vad har mer hänt? Jo, vi har besökt Erinas kompis Saori-san. Hennes dotter var hemma också samt deras hund Cherrie. Maken ifråga jobbade, ej ovanligt för att vara i Japan. Idag besökte jag, Erina, barnen och Erinas pappa Tatsuaki-san Tokyo Tech University. Kul att se deras shop, biblioteket och omkringliggande park. Det regnar lite då och då så jag undrar om tidsangivelsen för den berömda regnperioden som kommer varje år till Tokyo (åtminstone) skall ändras framöver. Regnet kommer och går och det är inte soligt hela tiden. Sommaren i Tokyo är ganska påfrestande, särskilt kombinationen av värme och fuktighet. Jag tackar högre makter för uppfinningen av air coolers. Det är en gudagåva att ta en dusch, sätta på sig nya kläder och ta en kall öl i kyligt klimat. Apropå alkohol så provar jag lite olika smaker och märken. Jag avslutar detta inlägg med en bild på en fyraprocentig cider, typ, med tomatsmak. Ytterst osmakligt! Ha det så bra!

 

Ghibli Museum, karate och en tur till Meguro Station

 Var hälsade ärade läsare, regnperioden i Japan, kanske då särskilt Tokyo håller i sig och vi varvar regniga dagar med soliga dylika. Jag är lite förvånad att regnperioden är så pass ihärdig men det är inte helt av ondo då det blir svalare. Dock är fuktigheten prövande då man får duscha två gånger per dygn och det fullkomligt rinner svett av en. Samtidigt, kul att uppleva. Skyfallen i Japan är intensiva och korta. Det fullkomligt vräker ned regn som inte är att leka med, sällan skådat i Sverige. Vi har bokat om våra biljetter då vi kommer stanna här lite längre, mycket trevligt. Det var dock inte det lättaste att få biljetterna då det var ett globalt IT-haveri som tydligen hade att göra med en underleverantör till Microsoft om jag förstår det rätt. Vi fick prova med olika bankkort innan köpet av biljettändringarna gick igenom och även efter det fick vi ringa upp flygbolaget igen för att se till att de skickade om mailen så vi fick e-biljetterna. Nu är det dock löst, skönt. 

Jag har tränat karate i en JKF-klubb, shotokan. Den ligger vid stationen Yutenji som ligger två stationer bort från tågstationen Toritsu Daigaku, och bara typ en minut gångväg från stationen ifråga. Klubben drivs av Mori-san, och de har träning i princip hela dagarna. Varje timme från typ 10:00 till 18:00, om det tränas på helgerna vet jag inte. Det verkar dock vara mest barn där så när jag kom dit så möttes jag av föräldrar och ett tjugotal 5 - 12-åringar typ. Jag kom ihåg Seinfeldt-episoden när Kramer tränar karate med barn, det var lite surrealistiskt men kul. Vi tränade kihon, kata och kumite. Kumite var inte mot barnen skall tilläggas utan övningar mot Mori-san som stod med små mitsar och pushade på den som skulle göra ingångar. Det var mycket kul, och jag kunde inviga min nya dräkt också.

Vi har besökt Ghiblimuseumet som ligger i Mitaka. Det var en rolig upplevlese. Dock så var det en hel del strul innan vi kunde komma in. Först var vi lite sena vilket var självförvållat men vi hann dit i tid. Man skall komma max en timme senare än angiven ankomstid då de har koll på hur många personer som är där samtidigt. Biljetterna kunde vi inte boka från Sverige då det var slutsålt utan de fick köpas via en kompis, boendes i Japan, till Erina. Vi hämtade ut biljetterna, trodde vi, på Lawson (en butikskedja i Japan) men väl vid museumet så visade det sig att det vi hämtade ut var ett kvitto som man skulle visa personalen på Lawson för att få biljetterna. Vi gick tillbaka till Lawson men då måste man använda nya kvitton för att få ut biljetterna. Vi fick alltså hämta ut nya kvitton efter att ha väntat en halvtimme (säkerhetsgrej igen antar jag) och sedan fick vi biljetterna. Väl vid museumet så var det ytterligare en koll. Vi var tvungna att ange för- och efternamn på den som köpt biljetterna, Erinas kompis, samt att vi skulle visa upp den personens körkort eller dylikt. Vi försökte få en bild på identitetshandlingen via mail efter att Erina ringde sin kompis men mailen klagade över bildens storlek. Ja, ni förstår vilket strul. Orsaken till den detaljerade kontrollen är att det säljs biljetter på den svarta marknaden och är då cirka tjugo gånger dyrare. Personalen vi pratade med var dock snäll och släppte in oss till slut och vi hade en riktigt trevlig stund där. Man fick inte ta bilder eller filmer där inne så det blir utanför som visas i inlägget. Enjoy!

Efter museumet åt vi gott vid en Saizeriya-restaurang i Mitaka efter en kort promenad, se lite bilder nedan!

Gröna tak åt folket!

Våra barns kusin Emi-san kom förbi på ett besök, hon är mycket trevlig och lätt att ha att göra med. Vi åkte till Meguro Station och handlade lite, åt gott och hade en trevlig stund. Emi-san åkte hem på kvällen från stationen och vi tog bussen hem. Bussen stannar typ 50 meter från Erinas föräldrars hus så det är väldigt praktiskt. Enjoy!

En japansk uppmaning till alla tjejer:

Jag har med mig tre böcker från Sverige: Historien om Sverige - Om Gustav Vasa och hans söner och döttrar av Herman Lindqvist. Den var ganska bra, lättläst och underhållande. Jag har även med mig Conan - Piraten, utgiven på 80-talet, skriven av Robert E. Howard. Den läser jag nu och ger tummen upp för den. Drakar och Demoner - 14, respekt:

 Efter det hade jag tänkt sätta tänderna i Äldre Gudar, skriven av David Eddings:

 Som titlarna antyder på de två sista kanske ni gissar att jag är intresserad av fantasy och det stämmer. Barn av min tid. 80-talet var härligt förresten, vilket årtionde.

Hana-chan är nytvättad och pälsen skiner! Hon slappar som vanligt i sin favoritfåtölj!

Jag har inhandlat lite whisky, mer skall det bli. Taiwanesisk single malt med mera. Mycket kul!

Jag avslutar inlägget med lite bilder och ett par filmer från en kort liten promenad från de lokala omgivningarna, enjoy! Det ni hör i ena videon är läten från semi, japanska syrsor. Ha det så bra!