Tiden för vår avresa till Sverige närmar sig med stormsteg. Vi har haft en mycket trevlig vistelse här med många fina minnen. Jag gillar verkligen hur folk uppför sig här. Det är tryggt och säkert på gatorna, ett stort plus. Inga gäng som hänger med pistoler på sig. Japans sommar är dock inget jag vill uppleva i längden. Det är på tok för varmt och fuktigt. Japanerna är också himla noggranna, vilket kan vara irriterande ibland. Vi var vid polisen och hämtade ett armband som Julia glömde på bussen (ja, ni läste rätt, det var inte stulet så klart utan inlämnat till polisen). Vi behövde då fylla i en blankett med diverse detaljerad information. Emi-san, barnens kusin, hängde med och gjorde jobbet. Vi hittade även en nyckel på vägen som vi lämnade in och det tog även sin tid. Men om man är ett land med 120 miljoner så antar jag att väl utvecklade processer behövs för att hålla koll på saker och ting. De paraplyer vi glömde för typ en månad sedan fanns ej kvar. Vi kollade idag mest på skoj för att se, men jag betvivlar att de tagits av en utomstående utan kanske slängts av personalen. Det var billiga paraplyer så ingen fara. En annan negativ sak med Japan är att deras betalsystem är snudd på underutvecklat. Swish finns ej och betalkort är inte så vanligt utan det är kontanter som gäller. Nedan syns ett par bilder på en ny 10 000-sedel och den gamla sedeln. Jag tycker den nyare är snyggare, mer tydligt med röd färg.
Vi besökte Shinjuku där det shoppades, åts och njöts. Se film och bilder nedan.
Underbar japansk engelska nedan:
Vi avnjöt en lunch på KFC i Shinjuku. KFC i Japan spöar den svenska KFC med hästlängder vad det gäller smak och krispighet på kycklingen. Åtminstone när jag jämför med den gång vi åt på KFC i Sverige men det var ju några år sedan.
Vilken underbar kombination: bastu och sovrestaurang.
Vi besökte Ookayama michi där det var en bon dance-festival, vilket var kul att se. Det var mycket folk, tradtionell dans uppvisades. Förutom oss så var det Erinas föräldrar samt barnens kusin Emi-san och hennes fästman Takakun.
Vi har besökt Tokyo Dome City Attractions vilket består av ett antal nöjesattraktioner där Thunder Dolphin är det stora dragplåstret. Jag och barnen åkte så det rök, Erina hade ingen lust utan vilade istället och såg på. De skulle öppna Vikingagungan, snarlik den som finns på Gröna Lund, dagen efter vi var där men det gjorde inget att vi inte kunde åka den. Vi hade en riktigt rolig dag som avslutades med att vi låg och slappade på en yta med mjuka kuddar och konstgräs, småpratandes om dagens upplevelser. Vi ramlade hemåt med tåg senare för att inmundiga en sen middag vid Ookayama station. Film och bilder nedan, enjoy!
Det finns massor av coola hus i området där vi bor:
Sista kvällspromenaden för denna gång!
Hana-chan träffar en av sina kompisar. Det bor två Mame Shiba vid detta hus. Mame Shiba är en mindre variant av Shiba, jag föredrar den större varianten:
Vi träffade Erinas kompisar och åt vid en isakaya vid Toritsu-daigaku Station, det var mycket gott. Efteråt drog vi allihopa (utom Yoshimi-san som åkte hem) hem till oss och umgicks under glada former. Ett trevligt gäng, det var en kul kväll!
Varm sake, jag föredrar Sake kallt men det var gott. Det var länge sedan jag drack varm Sake så jag ville prova igen. Det var mumma!
Innan inlägget rundas av så smäller jag av lite bilder från vår tid här, enjoy!
Bambuträd med magisk lyster.
Porsche Macan i mattgrå färg, en grannes bil. Japanerna håller inte igen när det gäller bilar. Jag såg en Bentley parkerad bredvid en Porsche förut vid ett annat hus, respekt.
Nytt hus skall byggas, precis nära där vi bor!
Jag avslutar detta inlägg med två bilder som väver in syftet, kärnan och kärleken med denna resa. Erinas föräldrars hund och Erina, barnen och Erinas föräldrar samt fotografen själv, eder blogskrivare. Erinas systers familj ingår i kärlekskramen också, icke att förglömma. Vi har dock bott här hela tiden så det passar att avsluta med bilden nedan. Vilken resa! Ha det så bra kära läsare! Jag skriver vidare på min blogg när jag kommer tillbaka till Japan!
Asakusa de oki hanabi mimashita soshte Shibuya ni mata ikimashta. Tokyo itsumo tanoshi, ne!
Var hälsade högst ärade läsare. Som inläggets titel säger så har vi bevittnat ett stort fyrverkeri vid Asakusa, samt så har vi bland annat gjort en resa igen till Shibuya. Men innan vi går in på de godbitarna så vill jag ge en eloge till Erinas mamma Miyoko-san. Hon är värd många eloger, men det jag tänker på nu är hennes insats när de byggde det hus vi bor i. Planeringen är genomtänkt, det finns tre lägenheter på bottenplan och en stor fem-rummare på ovanplan där vi bor nu. Det är dessutom extra väl byggt, i den meningen att det skall tåla jordbävning bättre än vanliga hus om om man så säger. Jag gillar ju kvalitet och där tycker vi lika Miyoko-san och jag. På de balkonger som finns samt fria ytor så finns det en vattenkran så man snabbt kan få tillgång till vatten om man behöver göra rent eller vattna blommor t e x. Förutom allt detta så finns det ytterligare en våning, roof top, alltså en terass på cirka 60 kvadratmeter, där man har en fanstisk syn över Tokyo. Från terassen ser man Tokyo Tower och Tokyo Skytree till exempel. Vår plan är att bo här mer frekvent när barnen blir självgående. Vi funderar då på att fixa till terassen med lite schyssta växter, utomhusmöbler, kanske en grill och kylskåp. Vi kan då sitta här i november månad om x antal år och ta en kall öl, äta god mat, lyssna på skön musik och betrakta Tokyo istället för att kisa mot kallt regn, motvind och mörker i ett rugggigt Stockholm (ja, jag överdriver, Stockholm är också fantastiskt!). Nedan följer lite bilder och film tagna nyligen en kväll på nämnda terass, enjoy!
Jag och barnen var nyligen på ett sento vi inte varit förut. Det ligger lite längre bort, kanske 20-25 minuters promenad. Vi släntrade iväg i den ljumma sommarkvällen, strosandes sakta, pratandes om allt möjligt. Väl framme blev vi bryskt mottagna av en äldre japansk kvinna som ivrigt påtalade att vi inte skulle gå in på trägolvet med skor. Hon hjälpte oss senare att fixa sento-biljetter och var ganska rättfram då också. Dock så använde hon artigt språk men jag kunde se att hon kanske skulle sluta jobba och njuta av sin ålderdom, men det är min åsikt. Hon lär vara av en annan. I övrigt var sentot en positiv upplevelse med elektricitet i badet. jag satte mig ned men flög upp igen då jag märkte av elen. De hade ingen bastu, men dock ett kallbad på 20 grader. Det var riktigt skönt att sitta där emellanåt för att svalka av sig. Super-sentot vi var på förut hade ett kallbad på 16 grader, men då var det mer späkning. 20 grader var angenämt. Sentot låg i ett område med små restauranger och butiker, supermysigt. Vi såg typ 4 personer sitta, två och två i en restaurang, pratandes, rökandes och drickandes. Underbart mysigt.
Igår träffade vi barnens kusin igen, Emi-san. Vi besökte poolen som ligger näravid, som har varmt vatten, skönt. Poolen heter Meguro Citizens Center vad jag förstår och ligger när Meguro River. De japanska badvakterna var som vanligt, vi har besökt poolen förut, väldigt noggranna med att påpeka för badgästerna eventuella avvikande beteenden. I vårt fall fick jag och Erina en snäll reprimand att man inte skall stanna upp i banan där folk simmar. Julia blev informerad att man inte skall hoppa i poolen, utan snällt glida i, varsamt, undvikandes större vågor. OKeydå, det sista la jag till men Julias hopp i poolen gillades inte. Jämför det med en stökig lördagseftermiddag på en kommunal simhall i Sverige, olika världar. På nämnda pool träffade vi av en tillfällighet tre barn som var med på karateträningen jag bevistade. Vi hälsade på mamman och pappan också, en trevlig familj verkade det som. Barnen gillade att leka med Haraldo-san. Vi lekte kull. Våra barn, Emi-san och Erina var med också. Efter poolbesöktet avslutades dagen med ett besök vid en Gusto-restaurang. Maten var dessvärre inte supergod, segt kött bland annat men annars var det kul. En trevlig dag!
Vi besökte Shibuya och innan vi åkte med tåget så klippte sig barnen, det blev fint!
Jag gillar Shibuya!
Vi besökte en utställning där man kunde ta del av den japanska satsningen inför OS i Frankrike:
Ikea i Shibuya hade stängt på de flesta planen men restaurangen var öppen!
Jag inhandlade lite modellverktyg och en ny byggsats inför kommande vinterdagar:
Dagen avslutades med ett besök på en kinesisk restaurang, gott!
Vi besökte som nämnts den stora fyrverkerifesitvalen i Asakusa. Det var väldigt mycket folk, enligt uppgift var det över 900 000 människor där. Man delades upp i sektioner och polisen skrek ofta och mycket "Please keep walking!" Våra barn kom med i en annan sektion men en uppmärksam polis släppte tillbaka dem till oss, skönt! Fyrverkeriet pågick i 90 minuter och var inte superstort som jag trodde utan det var angenämt och man strosade runt och tittade runtomkring sig. En trevlig upplevelse, enjoy!
Skytree:
Tack för denna gång Asakusa!
Vad har mer hänt? Jo, vi har besökt Erinas kompis Saori-san. Hennes dotter var hemma också samt deras hund Cherrie. Maken ifråga jobbade, ej ovanligt för att vara i Japan. Idag besökte jag, Erina, barnen och Erinas pappa Tatsuaki-san Tokyo Tech University. Kul att se deras shop, biblioteket och omkringliggande park. Det regnar lite då och då så jag undrar om tidsangivelsen för den berömda regnperioden som kommer varje år till Tokyo (åtminstone) skall ändras framöver. Regnet kommer och går och det är inte soligt hela tiden. Sommaren i Tokyo är ganska påfrestande, särskilt kombinationen av värme och fuktighet. Jag tackar högre makter för uppfinningen av air coolers. Det är en gudagåva att ta en dusch, sätta på sig nya kläder och ta en kall öl i kyligt klimat. Apropå alkohol så provar jag lite olika smaker och märken. Jag avslutar detta inlägg med en bild på en fyraprocentig cider, typ, med tomatsmak. Ytterst osmakligt! Ha det så bra!
